Jonas Jungar: När Finland nu rustar för en osäker framtid är tillförlitliga medier en del av vårt lands försvar

Oberoende medier är ett av de största hoten mot ett maktfullkomligt styre. Därför tystas nu också de sista modiga journalisterna i Ryssland. Samtidigt är det avgörande att Finland har ett starkt och livskraftigt mediefält som en del av försvaret.

Vad tänker du på när du hör ordet försvar? Vilka associationer och bilder ger det?

Både Försvarsmaktens kommendör och Skyddspolisens chef uttalade sig häromdagen om vad som krävs då Finland plötsligt kastats in i en era av osäkerhet.

De representerar det som kunde kallas den “hårda kärnan” i vårt försvar, alltså det som många instinktivt tänker ska skydda oss från yttre hot (= Ryssland).

Men båda underströk att försvarsförmåga handlar om så mycket mer än bara vapen.

Vårt lands motståndskraft mäts inte bara i antalet jaktplan, stormgevär och NATO-samarbete, utan i hur vi som samhälle hanterar kriser.

Hur agerar vi gemensamt som kollektiv? Vad är det som svetsar oss samman och vad är det som splittrar? Hur bygger vi ömsesidigt förtroende? Vad litar vi på och vad misstror vi?

Vår lands motståndskraft mäts inte bara i antalet jaktplan och NATO-samarbete, utan i hur vi som samhälle hanterar kriser

I Statsrådets försvarspolitiska redogörelse från i höstas (det dokument som redan innan allt detta stakade ut hur vårt försvar borde utvecklas under de närmaste åren) nämns information eller informationspåverkan närmare 80 (åttio) gånger.

Den som behärskar informationsförmedlingen, den behärskar också beskrivningen av verkligheten.

I det parallella universum som heter rysk statskontrollerad media, existerar därför bara en “begränsad militär specialoperation” som ska “befria” Ukraina från “nazister”. Och allting är “västs” fel.

Sanningen har blivit ett hot som måste elimineras till varje pris.

I takt med att Ryssland blir allt mer utfryst, blir också retoriken allt absurdare. Häromdagen sade den ryske utrikesministern att målet för Ryssland just nu är “att undvika ett krig på ukrainsk mark”. Jo, du läste rätt.

Det är uttalanden som skulle vara komiska om inte konsekvenserna vore så bottenlöst tragiska.

Sanningen har blivit ett hot som måste elimineras till varje pris

Allting som kunde rubba den galopperande propagandan måste tystas. Det är därför man på kort tid har strypt den oberoende och modiga journalistik som ännu fanns kvar i landet.

Alla betydande utländska medier har likaså tvingats lämna landet, bland dem New York Times som haft korrespondenter i Ryssland utan avbrott sedan 1921.

Det följer för övrigt ett sorgligt klassiskt mönster: bland det första som auktoritära stater (eller diktaturer för den delen) alltid tagit kål på är självständiga medier.

Men då vi nu försöker orientera oss i ett nytt och skrämmande läge, är det viktigt att komma ihåg att det motsatta också gäller.

Välmående, demokratiska rättsstater har ett livskraftigt medielandskap och journalister som får arbeta självständigt i förhållande till makthavarna.

Ett högt förtroende för informationsförmedlingen (vilket vi har i Finland) förhindrar polarisering och splittring. Samma sak gäller medieläskunnigheten, där Finland är i topp.

Välmående, demokratiska rättsstater har ett livskraftigt medielandskap och journalister som får arbeta självständigt

Har vi en någorlunda gemensam bild av hur verkligheten ser ut är det svårt för en fiende att utifrån så split och missämja och därigenom försvaga oss.

Det är inte ett sammanträffande att världens samhälleligt mest stabila länder är de samma som toppar listor på pressfrihet. Det ena ger det andra.

Nej, jag påstår verkligen inte att oberoende journalistik är svaret på det ryska hotet.

Men det är något som också är bra att ha i den verktygsback som vi kallar landets försvar.

Och på tal om det: Yle har redan i 30 års tid gjort nyheter på ryska, något som under de senaste veckorna känns viktigare än någonsin.

Och nu i och med kriget mot Ukraina har också de största nordiska dagstidningarna börjat publicera artiklar på ryska.

Skribenten är Svenska Yles innehållschef med ansvar för journalistik och etik.