Hoppa till huvudinnehåll

Västnyland

Förening i Sjundeå fortsätter hjälpa flyktingar – så här gick det till när en ukrainsk mamma med sex barn kom till Sjundby

Uppdaterad 15.03.2022 05:53.
En grupp med personer, en familj, med ryggarna mot kameran, går bort. Det är i Helsingfors. Alla bär en ryggsäck eller väska..
Bildtext Den ukrainska familjen kom med väldigt lätt bagage till Finland. På bilden har de nyss stigit av färjan i Helsingfors. Till råga på allt blev en väska kvar i bussen som körde ukrainare vidare från Polen.
Bild: Privat / Ruslana Kuisma

Sjundby traditionsförening och Sjundeåborna visar igen att viljan att hjälpa är stor när civila drabbas av kriser och krig. På kort varsel ordnades ett tillfälligt hem för en familj från Ukraina.

– Jag har egentligen inte gjort så mycket, nästan ingenting ännu, säger Sjundeåbon Ingrid Svanfeldt väldigt anspråkslöst.

Hon är vice ordförande i Sjundby traditionsförening och det är familjen Svanfeldt som upplåtit en del av sitt hem, musikstudion som finns i en gårdsbyggnad, till en ukrainsk mamma och hennes sex barn. Här ska den ukrainska familjen bo, åtminstone tillfälligt.

En liten snögubbe i ganska grå-vitt vinterlandskap.
Bildtext Av hänsyn till familjen, som ett dygn tidigare hade kommit till Sjundeå, togs inga bilder på barnen som lekte på gården. Däremot förevigades den här snögubben som barnen hade gjort.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Allt har gått jättefort och jag fick plötsligt en förfrågan om jag kunde inkvartera en storfamilj. Jag sa genast jo utan att fundera så hemskt mycket på det, säger Ingrid Svanfeldt och tillägger att det är föreningen och många frivilliga som hjälpt till med att ordna allt.

Sjundby traditionsförening engagerade sig också 2015 när medlemmarna ordnade program för asylsökande som bodde på flyktingförläggningen i Evitskog i Kyrkslätt. Då fungerade gårdsbyggnaden hos familjen Svanfeldt som ett internetkafé.

Men tillbaka till det som sker nu, nämligen kriget i Ukraina. Ingrid Svanfeldt kom i början av mars i kontakt med Ruslana Kuisma, en företagare i Kyrkslätt som sökte ett boende för sina ukrainska släktingar på flykt.

Ingrid Svanfeldt ute i vinterlandskap. Hon har en gul halsduk och ser glad ut. Bakom ett rött trähus.
Bildtext Ingrid Svanfeldt kan lite ryska och hoppas hon får öva sig i språket med ukrainarna, som åtminstone en tid framöver bor i huset mittemot.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Det klickade genast mellan oss, hon är ivrig och energisk och jag sa "okej, vi kör", säger Ingrid Svanfeldt.

Familjen ville först inte lämna Ukraina

Kyrkslättbon Ruslana Kuisma är från Ukraina, men har bott i Finland i drygt 20 år. När kriget i hennes forna hemland bröt ut ringde hon nästan genast sin kusin, som bor på landsbygden en bit från staden Lviv i västra Ukraina.

– Jag sa att de måste lämna landet så länge det går, i morgon kan vara försent, säger Ruslana Kuisma som också var rädd för att att familjen skulle fastna i långa köer vid gränsen.

Att fly med en familj med sex barn, där de yngsta är bara ett och tre år gamla är inte lätt, säger Ruslana Kuisma. Pappan i familjen fick dessutom inte lämna landet.

De har frågat om de också ska bli skjutna

― Ruslana Kuisma om barnen i den ukrainska familjen

Familjen har det ekonomiskt kärvt och äger ingen bil. Till en början ville inte mamman, Ruslanas kusin, lämna sitt hem.

– Men de minsta barnen har varit rädda när de sett soldater och förstås hört vad de vuxna pratar om. De har frågat om de också ska bli skjutna, säger Ruslana Kuisma.

Ruslana Kuisma ute vid Kyrkslätt tågstation. Det snöar. Hon har långt mörkt hår och ler lite.
Bildtext Ruslana Kuisma bor i Kyrkslätt och hennes städföretag har mycket uppdrag i Esbo. På sikt hoppas hon att släktingarna flyttar närmare henne eller hennes jobb.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

Via kontakter, en bekant i Ukraina som hon uttrycker det, ordnade Ruslana Kuisma bil och chaufför som tog hennes släktingar över till Polen. Därefter fortsatte färden med buss fylld med ukrainare som förde dem vidare med färja över till Finland.

Det var ett känslosamt möte när Ruslana Kuisma mötte sina släktingar vid färjeterminalen i Helsingfors.

– Jag ropade på dem "här är jag" och först fick jag inte syn på alla barnen. När jag sedan fick minstingen i famnen och såg på honom så började jag gråta. Jag försökte samla mig, men började gråta igen när jag såg de andra barnen.

Från Helsingfors fortsatte färden i bil till Svanfeldts hem i Sjundeå.

Ruslana Kuisma är gripen över människors välvilja. Familjen har bland annat fått kläder, hygienartiklar och leksaker som folk har donerat.

En leksaksbil i plast, röd och blå ute i snö. Vinter.
Bildtext Dagen efter att Ruslanas släktingar hade kommit till Sjundeå provkördes den här lastbilen ute på gården.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Pojkarna började genast gå genom kassarna med leksaker och flickorna var mest intresserade av kläderna, säger Ruslana Kuisma och skrattar lite vid minnet.

Syskonskaran består av fyra pojkar och två flickor mellan ett och femton år. Flickorna är femton och elva år, medan pojkarna är tretton, nio, tre och ett år.

– De sa "nu kan du åka hem tant Ruslana, vi klarar oss nog".

Innan familjen kom till Sjundeå hade Ruslana och hennes dotter varit i Sjundeå och hjälpt till med att städa och möblera i familjen Svanfeldts musikstudio. De hade också lagat mat i förväg.

Ruslana Kuisma hjälpte släktingar i Ukraina att komma till Sjundeå - Spela upp på Arenan

Traditionsförening som också vill leva och verka i nutid

Dagen efter att Ruslana Kuismas släktingar har kommit till Sjundeå är Yle Västnyland på besök. Fem av barnen leker på gården medan ettåringen är inomhus och vilar tillsammans med mamman.

En stund senare går barnen in för att äta. Kvar på gården står några av de frivilliga och aktiva inom Sjundby traditionsförening, en förening som alltså för andra gången engagerar sig i att hjälpa människor på flykt.

Eva Nordenswahn-Lindén. En kvinna i mörk jacka står ute i vitt vinterlandskap.
Bildtext Eva Nordenswan-Lindéns första spontana kommentar var att hon tillsvidare inte har gjort något för att bistå den ukrainska familjen. Som ordförande för Sjundby traditionsförening kommer hon nog ändå ha en del att ordna framledes.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Jag är stolt över att få vara delaktig i en sådan här grupp av människor, vi får se vad som händer härnäst. Jag tror inte att de här är våra enda flyktingar. Det här är den första familjen, vi får säkert mycket att göra, säger föreningens ordförande Eva Nordenswan-Lindén.

Både Ingrids pappa och min mamma har varit flyktingar i Sverige när vi senast hade krig

― Sjundby traditionsförenings ordförande Eva Nordenswan-Lindén om viljan att hjälpa människor på flykt

Sjundby traditionsförening har igen tagit sig an uppgifter som inte står i föreningens stadgar. Men helt långsökt är det inte att traditionsföreningen vill hjälpa människor som tvingas fly sina hemländer, säger Eva Nordenswan-Linden.

– Både Ingrids pappa och min mamma har varit flyktingar i Sverige när vi senast hade krig och det känns naturligt när vi samlat på minnen. Vi lever i nutid och fast vi letar i gamla fotografier och arkiv så vill vi också vara med i den tid som är nu.

En gammal vit tegelbyggnad. På fasaden gammal rysk text (från Porkala-parentesen). På dörren en nutida gul- och båtejpad ruta som symboliserar den ukrainska flaggan.
Bildtext Den bruna dörren på huset invid Sjundbyforsen, mittemot Sjundby slott, har prytts med Ukrainas flagga. På fasaden kan du se texter på ryska, de kom till under Porkalaparentesen, alltså då när området var utarrenderat till Sovjetunionen.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

Sjundby traditionsförening kom snabbt igång med att samla ihop möbler, kläder och andra förnödenheter när det blev klart att det kommer en familj med många barn till Sjundeå. Via föreningens Facebooksida gick det ut efterlysningar och nästan genast fick man in saker.

En av de frivilliga, som också är aktiv i Sjundby traditionsförening, är Sjundeåbon Pauliina Sjöholm.

– Jag har hämtat kläder till barnen och det värmer mitt hjärta när jag ser att en av pojkarna har min sons jacka, säger Pauliina Sjöholm.

Pauliina Sjöholm säger att hon kommer att fortsätt hjälpa, bland att med skjutsar.

– Min son har också lovat komma och hälsa på barnen. Han är nio år, säger Pauliina Sjöholm.

Pauliina Sjöholm ute i Sjundeå i vitt vinterlandskap. Bakom ett rött trähus.
Bildtext Pauliina Sjöholm tror det kommer fler ukrainare till Sjundeå med omnejd. För henne var det en självklarhet att hjälpa den familj som nu bor hos familjen Svanfeldt.
Bild: Tiina Grönroos / Yle

– Jo, och så finns det redan många andra ukrainska barn i trakten så vi får se om de kan åka och leka med varandra. Det är oftast de här skjutsarna det behövs mest hjälp med, säger Ingrid Svanfeldt.

För Pauliina Sjöholm känns det viktigt att kunna hjälpa. Hon får medhåll av Eva-Nordenswan-Lindén.

– Vi mår alla bättre av att hjälpa till i en kris än sitta hemma och följa med alla hemska nyheter, säger Eva Nordenswan-Lindén.

Sjundby traditionsförening och Sjundeåbor hjälper ukrainsk sexbarnsfamilj med inkvartering - Spela upp på Arenan

Orkar inte med nyheter om kriget – energin går till att hjälpa släktingar

Kyrkslättbon Ruslana Kuisma, som alltså har vuxit upp i Ukraina, klarar i nuläget inte av att se på nyheter om kriget i Ukraina eller ens följa sociala medier.

Hon har koncentrerat sig på att få sin kusin ut ur landet så att barnen inte ska behöva vara rädda och att de ska få mat.

Nu gäller det att få alla papper i ordning, barnen på dagis eller i skola.

– Allra bäst vore om vi kunde hitta ett boende i Kyrkslätt eller Esbo, säger Ruslana Kuisma och tillägger att hon då skulle vara riktigt nära till hands att hjälpa sina ukrainska släktingar.

Ruslana Kuisma vill inte heller tala så mycket om kriget i Ukraina.

– Det är sorgligt, barnen lider, de äldre lider.

Ruslana Kusima hoppas att kriget snart tar slut, men hon säger också att ryssarna är envisa och så är även ukrainarna. Striderna kan därför fortsätta ett bra tag ännu.

Ruslana Kuisma är företagare. Hon har ett städföretag med många anställda. Många av dem är kvinnor som kommer från Ukraina.

– Jag försöker bjuda på kaffe, lyssna på dem, säger hon.

Nu är kusinen och hennes sex barn i Sjundeå. Kvar i Ukraina finns många släktingar och bekanta, säger Ruslana Kuisma.

– De är jobbiga tider för alla som har sitt hem och släktingar i Ukraina. Och sina söner i krig, tillägger hon.