Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Här äger ryska staten mark i Finland – men inlösning kräver grundlagsändring

Uppdaterad 17.03.2022 10:31.
Fotokollage av olika ryskägda tomter med den ryska federationens vapensköld inklistrad.
Bild: Erik Vierkens / Yle, kollage: Petter West / Yle

Ryska staten äger fortfarande fastigheter i Finland som tvångsinlöstes ur tysk ägo efter fortsättningskrigets slut 1944. Därtill finns ryska fastigheter nära Obbnäs garnison. I den här artikeln tittar vi närmare på fastigheterna och historien bakom dem.

De flesta fastigheterna köptes tillbaka av Sovjetunionen efter Stalins död 1953 men Uffe Grüssner har i 50 år försökt köpa tillbaka Solkulla i Saltvik.

- Det var ett jäkla sätt av ryssarna att göra på det viset - att köra ut en ensamstående mor med fyra små ungar ur sitt hem.

“Till och med våra kläder var deras”

Ryska staten äger totalt nio fastigheter i Finland. Fem av dem tvångsinlöstes till Sovjetunionen efter fortsättningskriget.

Tre av dem är Solkulla pensionat och Kuggombergen i Saltvik på Åland. Familjen Grüssner, mamma Anna-Greta och fyra barn, vräktes från Solkulla. Mannen Albrecht hade förklarats försvunnen i kriget. De hade tyskt medborgarskap och därför skulle all egendom konfiskeras och ges till Sovjetunionen.

Solkulla pensionat i Saltvik, Åland
Bildtext Solvik pensionat i Saltvik står idag och förfaller

- Det kom två svarta bilar till gården och så steg det ut sex stycken kostymer, berättar Uffe Grüssner som då var tre år gammal.

Familjen vräktes och fick tre dagar på sig att flytta ut.

- De förklarade att det här är Sovjetunionens egendom. Till och med kläderna vi har på oss är deras, sa de.

År 2010 lät den ryska staten dela upp Kuggombergen i två fastigheten. Då spekulerades det i om president Vladimir Putin skulle bygga ett sommarresidens där.

Därför kallas Saltvikfastigheterna felaktigt för Putins. Men inget sommarresidens har byggts och fastigheterna står registrerade som ryska federationens.

Rädsla för Sovjets grepp

I stilleståndsavtalet från hösten 1944 nämns inte skyldigheten att tvångsinlösa tysk egendom.

- Men finländarna kände att de inte kunde sätta sig emot när Sovjetunionen lite senare ställde krav på tvångsinlösning, förklarar historieprofessor Niklas Jensen-Eriksen.

Senare vid Potsdamkonferensen beslöt de allierade att all tysk egendom skulle överlåtas till Sovjetunionen.

- Finländska jurister ansåg att kraven vilade på en svag folkrättslig grund men på grund av politiska skäl var det svårt att sätta sig emot.

Många var rädda för att Sovjetunionen skulle få ett starkare grepp om Finland. Det fanns ingen förhandlingsposition.

- I den situationen var det inte alls klart att Finland skulle vara kapabelt att bibehålla sitt politiska system, förklarar igen historieprofessorn Henrik Meinander.

Äkta hälfters egendom

Finland tvingades alltså att stifta speciallagar för att genomföra tvångsinlösningen. Men genast efter fortsättningskriget hade många tyskar redan lämnat landet.

- De som blev kvar var vanligtvis tyska medborgarnas äkta hälfter och det var deras egendom som då löstes in, berättar historieprofessorn Henrik Meinander.

En komitté grundades för att sköta tvångsinlösningarna, Ulkomaalaisen omaisuuden hoitokunta (UOH). Idag finns pappkorten med uppgifter om fastigheterna som överlämnats till Sovjetunionen i en låda på Riksarkivet i Sankt Michel. Vi har gått igenom alla kort och totalt tvångsinlöstes 206 fastigheter. Det är allt från bostadstomter, hemman och herrgårdar.

De flesta fastigheterna som tvångsinlöstes finns i Helsingfors, Esbo och Ingå. På kartan kan du se i vilka kommuner fastigheter inlösts.

Så småningom kunde de flesta fastigheterna köpas tillbaka. Idag har all utom fem fastigheter övergått till finländsk ägo.

Villa på Brändö ägs fortfarande av ryska staten

I till exempel Ingå köpte kommunen tillbaka nio gårdar av Sovjetunionen. Gårdar som Nissbacka, Tallbacka och Brännbollstad hade före kriget ägts av den tyske medborgaren Arthur Schwalbe.

Denna villa på Brändö i Helsingfors ägs av ryska staten.
Bildtext Willy Daugs villa på Brändö i Helsingfors ägs idag av ryska staten.
Bild: Erik Vierkens /Yle

En annan stor fastighetsägare var Aino Junghans som ägde flera tomter och hus i Esbo och Grankulla. En av dem är dagens Villa Junghans.

Ett annat intressant fall är vapenhandlaren Willy Daugs som i slutet av 1930-talet var majoritetsägare i vapen- och metallföretaget Tikkakoski. Han ägde flera fastigheter. 1941 köpte han Vanajanlinna herrgård utanför Tavastehus som efter kriget blev Sirola-institutet som var en folkdemokratisk folkakademi. Idag ägs herrgården av Tavastehus stad.

Willy Daugs köpte också en stor villa på Brändö i Helsingfors. Villan är fortfarande i ryska statens ägo.

Den finska skogen viktig för Tyskland

Intresset bland tyska företagare för att köpa fastigheter i Finland var rätt så stort. Enligt Henrik Meinander tänkte sig tyskarna att Finland skulle vara en del av ett tyskdominerat Europa där Finland skulle vara en råvaruproducent närmast med skogsindustrins produkter.

- Det var tyskarnas planer och något Finland rättade sig efter, förklarar Henrik Meinander.

I och med krigsslutet tillföll också Nazitysklands ambassad Sovjetunionen. Den låg alldeles intill Sovjetunionens ambassad och fungerar idag som ambassadens skola. Huset lär vara det enda exemplet på nazistisk arkitektur i Finland.

Ryska staten har alltså tvångsinlösningsvägen fortfarande kvar fem fastigheter: De tre åländska fastigheterna i Saltvik, gamla Nazitysklands ambassad och villan på Brändö i Helsingfors.

På kartan är ryska statens fastigheter utmärkta
Bildtext Ryska statens fastigheter i Finland år 2022.
Bild: Petter West /Yle

Dessutom äger ryska staten ett 17 hektar stort område på Porkala udd. Fastigheten Gubbas används som rekreation för ryska ambassaden. Fågelvägen till Obbnäs garnison är 15 kilometer. Ryska staten fick området via en bytesaffär med företaget Keskus-Sato Oy för över 40 år sedan.

Ryska staten äger sedan år 1973 också en strandfastighet i Sjundeå inte långt från farleden in till Kantvik hamn på Kyrkslätts sida. Fågelvägen österut till Obbnäs garnison är cirka 17 kilometer.

Genom en bytesaffär med ett byggbolag, Grankulla stad och Sovjetunionen fick Sovjet strandfastigheten mot att byggbolaget fick Sovjets villa i Grankulla och stadens byggnadsmark.

Sist men inte minst äger den ryska staten sin ambassad på Fabriksgatan i Helsingfors. Området består av två fastigheter.

Ryska staten vill ha sin tomt

Uffe Grüssner har i sin kamp för att få tillbaka Solkulla varit i kontakt med både ryska ambassaden och ryska konsulatet på Åland.

- Det har till och med kommit tjänstemän från Moskva hit.

Grussner har försökt att byta sig till Solkulla mot en annan strandfastighet på Åland. Men även om ryssarna har varit tillmötesgående har de hela tiden kommit med nya förslag.

- Erbjöd jag dem en sommarstuga så har de byggt på med någonting: en brygga och så behöver vi en båt.

Till sist sa Uffe Grüssner att han inte har råd med en sådan affär.

- Ändå står huset tomt och är så förfallet att det inte går att bo där.

Foton på olika fastigheter ovanpå en karta av Finlands sydkust.

Ryska markköp i Finland har ökat kraftigt – vi listar elva intressanta tomter

Från industritomt vid flygfältet till Putins strandtomt.

Inget hot enligt försvarsministeriet

Att det finns flera fastigheter som ägs av ryska staten eller av oligarker och ryska affärsmän är enligt myndigheterna i sig inte ett problem.

- Utlänningars ägande av fastigheter är i sig inte ett hot mot Finlands säkerhet, skriver enhetschef Sara Kajander på försvarsministeriets fastighets- och miljöavdelning i ett mejl till Svenska Yle.

Inte ens att fastigheterna ligger nära försvarets garnison verkar vara ett problem.

En helhetsanalys avgör säkerhetsrisken där fastighetsägaren, fastighetens läge och möjlig verksamhet på området samt andra faktorer vägs in.

Sara Kajander försäkrar att myndigheterna har vetskap om de ryska statens fastigheter i Finland och flera myndigheter följer med vad som sker på fastigheterna. Och om det finns en säkerhetsrisk övervägs eventuella inlösningsåtgärder.

I andra fall för att kunna tvångsinlösa eller frysa någons egendom eller någon stats egendom krävs politiska beslut och lagstifningsåtgärder.

För att kunna upphäva lagarna om tvångsinlösningar från 1946 krävs enligt de uppgifter vi fått från justitieministeriet att det stiftas en särskild lag i grundlagsordning eftersom äganderätten är en grundlagsskyddad rättighet.

Rättelse: Vi har tagit bort två fotografier, ett på ett hus och ett flygfoto, då det visade sig att de inte är i ryska statens ägo. Vi beklagar misstaget.