Skolornas vardag förändrades när coronaviruset kom till Östnyland: "När nöden är som störst är uppfinningarna som bäst"
När coronapandemin kom till Finland för två år sedan slog vardagen kullerbytta för många, inte minst inom skolvärlden.
– Det har hänt en hel del under de 36–37 åren jag har jobbat som lärare. Coronapandemin är den grej som mest konkret har förändrat vår skolvardag under den tiden. Det var en jättestor omställning och vi har fått tänka om gällande många saker, säger Jan-Erik Holmkvist.
Han är både rektor och klasslärare i Söderkulla skola i Sibbo.
Den största förändringen var den stora osäkerheten, att inte veta vad som komma ska.
– När man har trott att det är förbi så har det ändå kommit någon ny variant av viruset eller nya instruktioner för hur vi ska jobba eller kring vad vi kan eller inte kan göra. Det har varit en otroligt turbulent tid vad gäller förändringar, säger Holmkvist.
Han konstaterar ändå att man vänjer sig med allt, och att de två senaste åren också fört med sig mycket gott.
– De facto har många saker utvecklats riktigt positivt under den här tiden. Men det har varit mycket mer arbete och vi har varit tvungna att planera många alternativa lösningar för hur vi ska göra saker och ting, vilket varit både frustrerande och tidskrävande.
En bra sak är digitaliseringen av undervisningen.
– Det är helt otroligt stora framsteg som vi har gjort vad gäller användningen av datorer och elektroniskt material i skolorna, säger Holmkvist.
Han berättar att det är något man talat om de senaste 20 åren i skolorna, men först i och med pandemin och distansundervisningen blev man tvungen att faktiskt göra det digitala skuttet – och snabbt.
– Om jag kommer rätt ihåg så hade vi i Sibbo två dagar på oss att förbereda oss på att gå över till distansundervisning. Det är som man sagt genom historien, när nöden är som störst är uppfinningarna som bäst.
Skolorna stänger, över 70-åringar sätts i karantän och kulturhus stänger - här är regeringens åtgärder mot coronaviruset
Så här skrev vi då undantagstillstånd utlystes för två år sedan.
Öppna läromiljöer och åtskiljda grupper
Under de senaste åren har distans- och närundervisning avlöst varandra. Även om barnen fått återgå till skolan ska grupperna hållas isär och personalen vara beredd på snabba förändringar.
Holmkvist påpekar att huset som Söderkulla skola samsas om tillsammans med Sipoonlahden koulu är en särskilt stor utmaning eftersom det har öppna läromiljöer i stället för klassrum.
– Det har gjort det betydligt svårare att planera och genomföra undervisningen än i en traditionell skola. Jag hoppas att vi ska kunna börja utnyttja huset mer som det är tänkt att det ska fungera, förhoppningsvis ännu i vår.
Tanken är att man lätt ska kunna samarbeta över både klass- och språkgränser, något man snarare varit tvungen att minimera under pandemin.
– Vi har i så hög grad som möjligt både gett instruktioner och förverkligat det så att grupperna haft så lite med varandra att göra som möjligt. Men i och med att vi har öppna lärobyar, med närmare hundra barn i en läroby som samsas om samma rum, så är det omöjligt att tänka sig att de inte ska komma i kontakt med varandra, säger Holmkvist.
Dessutom äter barnen i samma matsal och har rast på samma ställe.
– Å andra sidan kan man säga att de system vi har skapat under åren har varit fungerande så till vida att vi inte haft några nämnvärda smitthärdar i skolan så att det skulle ha drabbat någon grupp jättehårt, utan vi har haft enstaka fall.
Enligt Holmkvist verkar de flesta coronafallen ha kommit från något annat ställe än skolan.
Åttondeklassarna Tia, Oona och Nelli om nya munskyddsrekommendationen: "Bra men obekvämt"
I november 2020 togs munskyddsrekommendationen i bruk för elever i åk 7–9. Vi intervjuade några Sibboelever om hur det kändes.
Pandemin har förstås också påverkat orken bland personalen.
– Det är helt klart att det varit tunga år. Det har krävt jättemycket omställningar och jättemycket flexibilitet från personalen.
Skolan har dels haft elever frånvarande och behövt arrangera undervisningen på ett annorlunda sätt, dels har också en stor del av personalen varit borta.
– Det här läsåret har jag inte haft en enda dag som alla i personalen skulle ha varit på plats. Som mest hade jag hälften av personalen borta. Då får man fundera vad man gör och hur, speciellt eftersom det varit en utmaning att få vikarier. De som har varit på jobb har jobbat för flera personer. Det tär på krafterna, säger Holmkvist.

När Covid-19 kom till Östnyland förändrades skolornas vardag
Lärarkåren blev it-pionjärer
Läraren Niklas Läckström hade en viktig roll i att utveckla distansundervisningen i Borgå. Om hans namn känns bekant så kanske det beror på att han tidigare jobbat som rektor på Vårberga skola.
Läckström lämnade rektorsjobbet i december 2019, några månader innan coronapandemin slog till. Han började arbeta som ikt-koordinator på Utbildningsbyrån och ansvarade för att stödja ett gäng med digiambassadörer från varje skola i Borgå.
– Vi hade ett utbildningsprogram med dem i januari–februari. Så till vida var det den perfekta tajmningen, för plötsligt hade vi ett rasande behov av digiambassadörer i skolorna. Den vårterminen gick i stor utsträckning till att finnas i bakgrunden och stötta där jag kunde, både rektorer, digiambassadörer och via dem den enskilda läraren på skolan, säger Läckström.
Att vara med och utveckla distansundervisningen kändes meningsfullt. Liksom i Sibbo var digitaliseringen något Borgå stad länge talat om men inte tagit i bruk, åtminstone inte i den skala som nu.
– Det fanns ett tydligt uttalat behov. Det som gör mig ganska stolt över mina kolleger är att de klarade av den här raketstarten jättebra. Att ändra hela sitt sätt att undervisa och ta till sig nya verktyg på nolltid är inte lätt.
Läckström fick följa med en del av undervisningen via sina egna barn som satt hemma och hade olika lektioner via Teams-tjänsten.
– Det fanns en massa lärare i Borgå som gjorde det helt suveränt. Den stora grejen var att vi hade ett fungerande nätverk och stöd som var bredare än det som fanns på en enskild skola, säger Läckström.
Under våren 2020 tog Läckström emot samtal av kolleger och filmade instruktionsvideor. Han försökte fundera ut vilka behov som fanns och var med om att bygga upp ett videobibliotek med instruktioner om hur man till exempel skapar ett Teams-möte eller delar skärm.
– Om det kom en specifik fråga så gjorde jag en video där jag filmade hur jag gjorde och vad jag klickade på. Det var någonting som var och en kunde titta på när den behövde det, säger Läckström.
Svårt hålla kontakt utan ansikten
Niklas Läckström började själv jobba som lärare på distans följande läsår.
– För mig var den största utmaningen det som faller sig så naturligt och enkelt i närundervisningen, det vill säga att få varenda elev att känna att den har blivit sedd och hörd under lektionen.
Eftersom nästan hela världen övergick till distansliv samtidigt var det svårt för it-bolagens servrar att klara av all trafik. För att inte förbindelserna skulle brytas under lektionerna måste eleverna ha sina kameror avstängda.
– Då såg man inte eleverna och kunde inte avläsa hur de mår eller om någon hänger med eller inte. Det ser jag som den absolut största utmaningen med upplägget vi tvingades ha, säger Läckström.
Liksom Jan-Erik Holmkvist tar Niklas Läckström upp det stora arbete personalen gjort.
– Vi har en lärarkår och vi har en enorm mängd med handledare i skolorna som har flexat något enormt under de senaste åren. Jag hoppas att de i något skede ska få tid att dra andan och återgå till mera normalt arbete. I något skede måste man få tid att samla krafter och komma tillbaka igen, säger Läckström.
Distansundervisningen i Boxby skola i Sibbo följer läsordningen: "Det finns en viss trygghet i bibehållna rutiner"
Yle Östnyland fick följa med hur klasslärare Jörgen Holmberg ordnade distansundervisningen i mars 2020.
Pandemins avtryck på framtiden
Digitaliseringen kommer förmodligen att vara en av de bestående förändringarna pandemin fört med sig, tror både Jan-Erik Holmkvist och Niklas Läckström. Pandemin tvingade fram ett enormt skutt för digitalt kunnande i skolorna.
– Vi har en lärarkår i Finland som är betydligt tryggare och säkrare med alla digitala verktyg i dag. På sikt kommer det att skapa helt nya möjligheter för det betyder att vi har en lärarkår som i högre grad kan bedöma det pedagogiska värdet av digitala verktyg gentemot traditionella, säger Läckström.
Lärarna kan i allt högre grad fatta smarta beslut kring vilket verktyg som lämpar sig bäst för en viss elev i en viss situation. Vissa gånger kanske häftet och pennan byts ut mot ett digitalt verktyg, andra gånger inte.
– Men då vet vi exakt vilka grejerna är som gör att det här är bättre än det digitala verktyget i den här situationen för den här eleven, säger Läckström.
Rektor Jan-Erik Holmkvist ser fram emot att få lämna bort munskydd och öka samarbetet över klassgränserna. Samtidigt påpekar han att eleverna under de senaste åren varit friskare än på länge, förutom dem som drabbats av coronaviruset.
– Andra typiska sjukdomar har varit i farten i ganska begränsad utsträckning. Rutinerna med handhygien och avstånd vi haft under pandemitiden är kanske något vi kan lära oss av så vi inte gör oss mer sjuka än nödvändigt. Och att sjuka barn varit hemma och inte i skolan är en sak jag hoppas att vi ska kunna hålla fast vid även framöver, säger Holmkvist.
Stora omställningar också inom vården
Svenska Yle uppmärksammar de två åren sedan coronapandemins start genom att intervjua sex personer på olika håll i landet om hur de påverkats. En av dem är smittskyddsskötare Fanny Backman i Sibbo.

Två år sedan Covid-19 kom till Finland – Sibboskötaren Fanny Backman tittar tillbaks
Liksom lärarna vi talat med tar också Backman upp att rekommendationer och instruktioner hela tiden gjorts om.
– Ibland har de ändrats flera gånger under samma dag, säger Backman.
Det tyngsta har varit att ständigt vara flexibel och redo för förändringar. Men pandemin har inte bara fört med sig dåliga saker. Backman har också fått lära känna många nya kolleger och senast nu har det präntats in bland vårdare och alla andra att den som är sjuk inte kommer på jobb utan håller sig hemma.
Två år av coronarestriktioner – så gick det sen för abiturienten, läraren och den permitterade
Ensamhet och oro men också nya perspektiv.