Österbottningar om två år med corona: "Jag skulle inte ha hållit ihop om jag på förhand vetat hur länge det skulle pågå"

För två år sedan utlystes undantagstillstånd i Finland. Efter det har vardagen för finländarna präglats av coronarestriktioner och rädsla för vad som komma skall.

För många finländare har de senaste två åren varit tuffa. Det har varit en tid av ovisshet och osäkerhet och ingen kunde väl tänka sig att coronapandemin skulle pågå så länge.

Pandemin är ännu inte heller över, men samhället börjar igen öppnas upp och restriktionerna upphör. Vi har talat med några österbottningar om hur de upplevt de senaste två åren.

Jessica Mattila, verksamhetsledare på Skafferiet rf som driver kulturscen Ritz i Vasa

– Det har varit två märkliga år med undantagstillstånd, speciellt inom kulturbranschen då vi har haft stängt en stor del av tiden och olika typer av restriktioner som vi har behövt anpassa oss till med ganska kort varsel.

Enligt Mattila har det svåraste varit att inte veta vad framtiden för med sig.

Det har varit ett konstant flöde av ombokningar och avbokningar och klart det blir tungt när det pågår i två år.

Jessica Mattila

Tycker du att något kunde ha gjorts annorlunda?

– Klart att man så här i efterhand tänker att det var en överreaktion då i början när det var helt stängt och nu lever vi med det här på ett helt annat sätt och smittspridningen är mycket större.

– Men samtidigt fanns det inga vaccin i början och man visste inte riktigt vad det handlade om. Det är svårt att avgöra.

Mattila konstaterar att vissa av stöden skulle ha kunnat fördelas bättre. Men hon påpekar att de på Skafferiet har haft tur eftersom de har kunskapen om hur man söker stöd.

– Jag vet att det inte har varit lika lätt för alla. Jag vet att det har varit svårare för till exempel barer och nattklubbar.

– Som en förening är man ganska insatt i att söka stöd. Man är van att leva delvis på bidrag. Det finns lite satt i system på ett sätt som det kanske inte finns hos andra företagare.

Kurt och Sabina Roos, krögare, Crazy Cat i Kristinestad

– Man kan nog säga att vi fick tillräckligt med stöd. Det har nog varit tufft förstås, men tack vare stöden har vi klarat oss genom pandemin, konstaterar Kurt Roos.

Även Kurt och Sabina Roos upplever att ovissheten har varit det tuffaste med coronapandemin.

Att man inte riktigt visste vad som händer och hur det ska gå, när vi ska stänga, hur blir restriktionerna? Det var det värsta.

Kurt Roos

– Och hur många veckor vi sku vänta. Tar det månader, år, dagar? Hur klarar vi av att hålla personalen på plats? Vi permitterade i början, men fick ganska snabbt ta dem tillbaka, vilket vi är glada över och de har nog ställt upp till 110 procent, påpekar i sin tur Sabina Roos.

Men krögarparet ser med tillförsikt på framtiden och coronapandemin har också fört med sig positiva saker.

– Vi har satsat väldigt hårt på take away och det har blivit vår räddning. Det har utvecklats så mycket att nästan 20-30 procent av vår försäljning är take away idag, säger Kurt Roos.

Som en följd av pandemin har också de inhemska turistströmmarna ökat.

– De här två somrarna har vi haft mycket turister, finska turister som har sett mera av Finland än de tidigare gjort. Vi hoppas att folk börjar andas normalt igen och röras på ett annat sätt. Många är rädda ännu och vågar inte resa, säger Sabina Roos.

Mikael Enlund, bilförsäljare i Karleby

– Det tyngsta har varit att få ekonomin att gå ihop varje månad. Det har varit ett stort problem. Man har fått kvittera räkningar hela tiden och det har ätit av firman. Kassan har blivit allt mindre hela tiden.

Enlund är också tacksam över det stöd han fått. Både det ekonomiska och stödet från familj och vänner.

Jag har hållit humöret uppe, fast det har känts svårt flera gånger. Med goda vänner och en positiv inställning har jag gått vidare varje dag.

Mikael Enlund

Orken hittade han också från att meka med bilarna.

– Flera gånger har jag tänkt att orkar jag fara, men då jag kommer hit så får jag kraft. Jag går in i verkstaden och skruvar lite, så går det nog. Inte är det alltid så lätt, men det har gått.

Enlund har en kärlek för äldre bilar och säljer därför också äldre, klassiska bilar som gamla amerikanare, gamla Volvon och Saabar.

– Jag är en sådan typ att jag inte riktigt tycker om elektroniken, jag tycker om att skruva på bilarna.

Men under coronapandemin har bilarna inte gått åt.

– Jag har inte räknat, men medeltalet kunde vara två, tre bilar i månaden. Så inte blev det några stora mängder och flera veckor kunde det vara att jag inte sålde någonting.

Och visst har även han sett positiva sidor med pandemin.

– Jag har fått tillbringa mer tid med familjen. Då det inte har varit så bråttom här så har man kunnat ta det lite lugnare och fått motionera lite. Nog har det varit goda sidor också.

Fredrik Sundell, rektor i Gerby skola i Vasa

– Det är väldigt blandade känslor över hela den här perioden. Då det började för två år sedan, så trodde vi att det är något ganska kortvarigt. Så småningom lärde vi oss att det är tvära kast och det är hela tiden nya saker som händer.

Enligt Sundell framkom först en oro över att bli smittad. Men då pandemin bara fortsatte började tröttheten att smyga fram. Så här i efterhand är han glad att han inte visste att pandemin skulle pågå så länge.

– Det är tur att jag inte visste det. För då vet jag inte hur jag skulle ha hållit. Jag tror att det skulle ha varit en total chock för hela samhället, så på det sättet är det bra att man inte visste om det på förhand.

I Gerby skola klarade man sig ganska länge med väldigt få fall och enligt Sundell var det först i januari det här året som det brakade loss riktigt ordentligt.

– Före det hade vi klarat oss riktigt bra och det är mycket tack vare att vi har en duktig personal och att vi haft ett bra samarbete med hemmen.

– Samarbetet med hemmen har fördjupats och jag tror att hemmens förståelse för det som vi gör i skolan har ökat.

Utöver det fördjupade samarbetet med hemmen ser Sundell flera andra positiva aspekter som kommit ur pandemin.

En sak är den här digitala undervisningen som har gett väldigt mycket och det är något som jag tror kommer att finnas kvar i framtiden.

Fredrik Sundell

– Under den här perioden har vi kunnat bygga upp nya sätt att se på skolvardagen och nya sätt att arbeta och undervisa.

Nu ser Sundell framemot att bygga upp en ny normal skolvardag.

– Vi hoppas kunna ha så normalt som möjligt och det kommer vi säkert också att kunna ha. Det blir också att tänka på de här olika traditionerna och vilka guldkanter vi lyfter tillbaka i vardagen. Men också vad kan vi lägga till sidan.

Heikki Kaukoranta, tidigare Vasa stads ledande överläkare

– Vi började från noll. Vi hade bara erfarenhet av epidemier kring influensa och MERS- och SARS- virusen. Vi lärde oss ganska många saker med den här pandemin, inte minst om oss själva.

För Kaukoranta var det en överraskning att pandemin slog till så snabbt, men inte att det skulle komma en coronapandemi.

– Världshälsoorganisationen, WHO, hade nämnt coronaviruset som en kandidat för många år sedan, alltså som ett sådant virus som kan orsaka omfattande infektioner i hela världen, alltså pandemier.

Kaukoranta berömmer hur man i Österbotten jobbade för att bekämpa coronaviruset.

Under de här omständigheterna som vi har haft upplever jag att vi har presterat så bra som bara möjligt, om inte ännu bättre.

Heikki Kaukoranta

– Jag är jättestolt över alla österbottningar, inte minst av den orsaken att de har använt munskydd, de har varit jätteintresserade av att ta vaccinationer och falsk information har inte spridits så mycket.

Han kritiserar dock pandemibekämpningen överlag i landet.

– I Finland fattades vissa beslut alldeles för sent och det gäller begränsningar eller när och hur man ska börja med vaccinationer. Man borde efter en aktiv diskussionsperiod börjat arbeta och gjort det riktiga jobbet för att bekämpa viruset lite tidigare.

Tänkte du för två år sen att vi kommer att leva med det här i flera år?

– Jag hoppades att det skulle ha varit förbi på sex månader. Men då det kom nya vågor och nya varianter måste man anpassa sig till det nya läget och tänka att det eventuellt kan ta några år till.

Två år av coronarestriktioner – så gick det sen för abiturienten, läraren och den permitterade

Ensamhet och oro men också nya perspektiv.