Sveriges regering stolt över militär alliansfrihet i 200 år – kan den svenska linjen förändras av ett beslut i Helsingfors?
När Sveriges statsminister ska lista sina främsta argument mot ett svenskt Natomedlemskap lyfter hon fram den militära alliansfriheten. Men hur alliansfritt har Sverige varit genom åren? Och kan en finländsk Natoansökan ändra den svenska linjen?
“Den militära alliansfriheten tjänar vårt land väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Sverige ska inte söka medlemskap i Nato”. Så sade socialdemokraternas Magdalena Andersson i sin regeringsförklaring när hon tog över som statsminister efter Stefan Löfven i november 2021. Och det här är ingen ny linje.
– Vi har varit militärt alliansfria i 200 år och det har tjänat Sverige väl. Det har hållit oss undan krig så man ska ha väldigt goda argument om man ska ändra den linjen, säger Andersson i en färsk intervju med Dagens Nyheter.
Sverige har verkligen till skillnad från sina grannländer hållit sig undan krig under de senaste seklerna. Efter ett långt pärlband av krig och konflikter tar Sveriges krig slut efter de konflikter som kommit att kallas för det andra Napoleonkriget 1814 och fälttåget mot Norge samma år.
Sveriges sista krig resulterade i att landet fick ett insulärt läge med hav i väst, norr och syd då man införlivade Norge i riket.
– 1818 är väl en mer exakt födelsepunkt för den svenska neutraliteten. Då deklarerar Karl XIV Johan sina avsikter att hålla sig utanför framtida krig efter att ha skapat det här skyddade läget för Sverige, säger Jacob Westberg, docent i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan i Stockholm.
Det var egentligen redan efter att Finland blev en del av Ryssland år 1809 som Sverige började söka en neutral position. I Sverige rådde det ett politiskt kaos, ekonomin var i dåligt skick och Ryssland var starkare än på länge.
– Grundtanken var att Sverige behövde få ett mer skyddat läge för att upprätthålla en neutralitet på lång sikt och att vi måste skapa något slags försoning med Ryssland för att vi bara skulle komma att förlora nya krig. Det stod klart för Karl XIV Johan redan 1810 då han tog över kontrollen över svensk politik, säger Westberg (Karl XIV blev kung först 1818).
En tänjbar neutralitet
Den svenska militära alliansfriheten har ändå varit ett tänjbart begrepp sedan 1818. Bland annat ingick man en defensivallians med Frankrike och Storbritannien år 1855 som var i kraft fram tills att Norge blev självständigt år 1905.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet presenterades ett antal motioner i Sveriges riksdag som föreslog att Sverige skulle bli permanent neutralt, men samtliga avvisades.
– Det som det här handlade om i mångt och mycket var att den som satt vid regeringsmakten ville behålla handlingsfriheten, att kunna söka hjälp. Då ville man inte skriva bort den möjligheten i Sveriges grundlagar, säger Jacob Westberg.
Sverige lyckades som stat hålla sig undan strid i de båda världskrigen, dels tack vare rena tillfälligheter och dels tack vare landets neutrala hållning, enligt Westberg.
Han lyfter upp att den svenska neutraliteten var så stark att det, till skillnad från de övriga nordiska länderna, blev en kontroversiell politisk fråga att gå med i Nationernas Förbund i Sverige under 1920-talet.
– I dag skulle man väl säga att ja vi går väl med såklart, precis som vi gjorde med FN, men det var långt ifrån självklart 1920 då frågorna diskuterades, säger Westberg.
När Finland attackerades av Sovjetunionen hösten 1939 avvek Sverige ändå från sin strikta neutrala hållning och förklarade sig icke-krigförande.
– Det var det som gjorde att vi också kunde bidra med omfattande hjälp avseende krigsmateriel. Vi tillät frivilligförband och den ekonomiska hjälpen var också omfattande, säger Westberg.
Dolda allianser under Kalla kriget
Efter andra världskriget gick Danmark och Norge med i den nygrundade försvarsalliansen Nato, Finland undertecknade VSB-avtalet med Sovjetunionen och Sverige valde den alliansfria linjen.
Men trots att Sverige officiellt var alliansfritt och neutralt fanns det hemliga planer på att ta emot hjälp från västmakterna. Samtliga amerikanska presidentadministrationer mellan 50- och 70-talet gav unilaterala säkerhetsgarantier till Sverige.
– Om Sovjetunionen angrep Sverige skulle vi få amerikansk hjälp, säger Jacob Westberg
Enligt Mikael Holmström, säkerhetspolitisk reporter på Dagens Nyheter, såg man från USA:s håll Sverige som en sjuttonde Natomedlem utan att landet officiellt var med i Nato. Det här har han bland annat beskrivit i boken “Den dolda alliansen” från 2011.
Det här var inte ett resultat av att USA älskade Sverige utan för att USA inte skulle kunna leva upp till sina säkerhetsgarantier till Natoländerna Danmark och Norge om Sverige skulle ockuperas av Sovjetunionen. Det ledde till att man ville försvara Sverige.
– Det finns amerikanska policydokument där det framgår att om det hotade ett storkrig i Europa så skulle Sverige kunna få militär hjälp från USA till och med före Natoländerna Norge och Danmark, säger Holmström.
Gäller dokumenten fortfarande?
– 2017 var jag i Pentagon. Försvarsminister i USA då var James Mattis som var väldigt välorienterad om Finlands och Sveriges politik. Då råkade jag av en slump bli ensam med Mattis i korridoren utanför hans tjänsterum och då sade han “if you are in trouble we will be there” (om ni hamnar i knipa - då kommer vi).
Det här tolkar Mikael Holmström som att det fortfarande finns ett amerikanskt egenintresse för att Sverige är på västsidan. Bland annat för att man kan använda svenskt luftrum om man ska skydda de baltiska staterna.
Viktigt att kunna kritisera både öst och väst
Enligt Holmström är det spännande att följa svensk politik där neutralitetsretoriken alltid levt sitt eget liv vid sidan om realiteterna, speciellt under Kalla kriget.
– Man kunde säga en sak utåt, men samtidigt såg man hela tiden till att det fanns en hemlig reservutgång västerut, säger han.
Varför var det så hemligt?
– Från 1936 till 1976 leddes Sverige av en socialdemokratisk regering. I praktiken var man inte speciellt neutral under andra världskriget men i retoriken blev det här en framgångssaga och det tjänade det socialdemokratiska maktinnehavet, säger Holmström.
Han utvecklar sitt resonemang och säger att den socialdemokratiska regeringen i praktiken kunde kritisera både öst och väst genom att vara alliansfria. Statsminister Olof Palme kritiserade bland annat i hårda ordalag kommunistregimen i Tjeckoslovakien och under Vietnamkriget blev Sverige och Palme en av de främsta kritikerna av den amerikanska krigföringen.
– Det retade amerikanerna att Sverige på kvarterets framsida hade en alliansfri fasad och en hög retorik men på kvarterets baksida hade man samarbetet med USA och det gällde både militärt och på underrättelsesidan, säger Holmström.
Dagens retorik ett eko från förr
Trots de hemliga förbindelserna västerut under Kalla kriget och det öppna samarbetet med bland annat Nato i dag har den militära alliansfriheten varit viktig för landets socialdemokrater. Den har i mångt och mycket blivit en nationell identitet för många svenskar.
Sverige är i och med medlemskapet i EU inte längre är neutralt och man har gått över till en slags solidaritetspolitik, något som bevisades då man likt Finland skickade vapen till Ukraina. Men tanken om vikten av en militär alliansfrihet finns kvar.
– Om Sverige skulle välja att skicka en Natoansökan i detta läge skulle det ytterligare destabilisera läget, sade statsminister Magdalena Andersson i en uppmärksammad kommentar förra veckan.
Jacob Westberg säger att statsministerns kommentar var ett exempel på en slags historiskt betingad reflex.
– Det har att göra med att man under Kalla kriget talade om Norden som en avspänningszon där Sverige genom sin neutralitet skulle bidra till att stormaktsintressen inte här skulle stå mot varandra. Det är i det sammanhanget man kan förstå det här, säger Westberg.
Mikael Holmström håller med om att en sådan kommentar kommer som en reflex för en socialdemokratisk statsminister.
– Jag tror att det är mer oreflekterat, man har inte tänkt igenom det här och man har blivit överraskad och överrumplad av situationen. Man har inte satt sig in i vad det skulle betyda att Sverige skulle hotas så som Finland, som haft erfarenhet av att bekämpa fienden i öst under 1900-talet.
I både Sverige och Finland pågår det diskussioner om ett eventuellt Natomedlemskap. I Sverige skulle en Natoansökan betyda ett officiellt slut på alliansfriheten som enligt den svenska regeringen hållit landet utanför krig i över 200 år. Och det kan vara Finland som i praktiken sätter stopp för den politiken, tror Mikael Holmström.
– Det avgörs i Helsingfors, svarar han på frågan om han tror att Sverige kommer att skicka in en Natoansökan.
' /%3E%3C/svg%3E)
Kommentar: När Finland diskuterar Nato lägger den svenska regeringen i viss mån locket på
Finland för och Sverige kanske följer i Natodebatten.