Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Kolumn: Vem blir nya teddybjörnen i backlinjen? Vem tar över starka spelarrösten? EM-projektet startar med ny dynamik i Kanervas landslag

Markku Kanerva.
Bildtext Markku Kanerva och Bollförbundet kom överens om ett nytt avtal inför årets första landskamper.
Bild: All Over Press

Ovissa och oroliga tider? I Finlands fotbollsfabrik står Markku Kanerva stadigt. Två träningsmatcher nu, EM-kval om ett år. Resan börjar i spanska solen – jakten på de nya ledarna ska prioriteras.

Minuter som känns trygga i en värld som faller fritt: Markku Kanerva som presenterar en rejält tilltagen landslagstrupp till två landskamper som ingen kommer ihåg.

Murcia? Island? Slovenien? Eller var det Slovakien?

Ett träningsläger i den spanska vårsolen ska det bli och gamla, goda träningsmatcher ska spelas. Frågan är vad det betyder.

Fotbollsfolket får i parti och minut säga att den här sporten inte väger så tungt just nu. Kanerva nämnde också det uppenbara: för ett år sedan åkte Finland helt självklart till Kiev, spelade 1–1 i VM-kvalet och såg Ukrainas huvudstad vakna efter pandemin – nu är det en stad i brand.

Det kommande landslagsfönstret ger en konkret utblick mot ett geopolitiskt fotbollslandskap i gungning: kriget rasar i öst, Ryssland är bortplockat ur playoffträdet och Ukraina har fått dispens för att flytta sin match mot Skottland.

Men matcher ska ändå spelas och faktum är att Kanerva, i sin egen lilla landslagsbubbla, också har rätt. Det här är en viktig, nyttig och formande samling.

Nu finns tid, plats och möjlighet att träna, trimma och testa i matchläge. Den lyxen får förbundskaptener sällan (och de brukar påminna om det), men här bjuds det faktiskt på en springa i späckade scheman för att släppa in ljus och värme.

Det bästa? Det behövs.

Kändes tryggt med de nya

Fotbollslandslaget har utvecklats till en institution med identitet och riktning. Markku Kanervas nya kontrakt förstärker den känslan.

Den här våren, sommaren och hösten kommer ramarna ändå att testas på allvar.

Flera av de bärande väggarna i EM-projektet har stämplat ut för gott. Paulus Arajuuri, Joona Toivio och Tim Sparv är inte längre landslagsspelare, ett faktum som rör om i landslagsgrytan.

Leo Väisänen i landslaget.
Bildtext Under förra höstens VM-kval klev Leo Väisänen fram.
Bild: Tomi Hänninen

Rent sportsligt blir 2022 ändå inget definitivt steg ut i det okända. Robert Ivanov (ordinarie i Polen), Daniel O'Shaughnessy (succéstart i tyska tvåan) och Leo Väisänen (kvar som given mittback i Elfsborg) bar nyckelbanden till försvarslåset runt sina nackar under andra halvan av VM-kvalet utan att få stora skälvan.

Det såg bra ut, det kändes rätt tryggt.

Nu ska fler nykomlingar in i rullorna (Miska Ylitolva, en knall man inte såg komma) för att stifta bekantskap med landslagsfarten. Alldeles oavsett är de defensiva blocken testade, offensivt har Finland det hyfsat gott ställt sett till urvalet.

Några frågor är ändå uppenbara: Vad gör spel i Sydkorea med Urho Nissilä? Hur mår Teemu Pukki efter ny bottensäsong i Premier League? När ska Fredrik Jensen få vara hel och frisk? Vad händer med Joel Pohjanpalo efter lånet i Turkiet?

För att citera Markku Kanervas heliga regel:

– Spelarna ska vara redo för det höga tempot när de kommer till oss. Det är alltid viktigt att spelarna tänker till och ser vilken miljö de kommer till om de byter klubb.

Vem blir nya teddybjörnen?

När man tittar på landslagets arbete finns det ändå en tydlighet och en form av ordning som vi inte behöver bekymra oss över så länge Kanerva är kvar på sin post.

Talangmässigt har han dessutom en jämförbar uppsättning spelare som fallet var under de senaste succéåren till sitt förfogande. På ledarfronten finns däremot luckorna som måste fyllas.

Stora profiler i truppen har lämnat och det är klart att dynamiken justeras – så definierande var framför allt Sparv och Arajuuri i den verbala matchen

Vem blir den nya teddybjörnen i backlinjen? Vem styr styrkorna med eftertryck från planens mittpunkt? Vem pumpar luft i omklädningsrummet nu?

Stora profiler i truppen har lämnat och det är klart att dynamiken justeras – så definierande var framför allt Sparv och Arajuuri i den verbala matchen. Stjärnorna Hradecky och Pukki finns kvar som kontakt med det förflutna, flera andra har den också och nu är det dags att kliva fram.

Jag kan inte påstå att jag är särskilt orolig.

Risk för svajighet?

Lagarbetet och sammanhållningen kommer fortfarande att vara ledstjärnor för landslaget, men finns det däremot risk för svajighet i leveransen? Ett lag i förändring har alltid saker att bevisa när det gäller jämnhet i prestationerna.

En kontrollerad förvandling av startelvan inleddes i fjol. VM-kvalet blev egentligen en provkarta för brister och begränsningar, men samtidigt hade landslaget också struktur i det samlade försvarsspelet (tänk Bosnien borta) och finess i offensiven i flera matcher.

Nu är det tolv månader till nästa kvalstart, Nations League är årets smak för Finlands landslag och det är eventuellt inte den allra mest spännande.

Men i det lilla kan fotbollen ändå vara här och nu. Den här vårvintern känns två betydelsefattiga träningslandskamper som en helkroppsmassage.

Markku Kanerva åker dit med ett nytt avtal över EM 2024 i bakfickan. Resan mot EM-kvalet inleds i Murcia. Han vet att han åtminstone får tid och arbetsro för omstarten.

Landslagets matcher under 2022

26 mars: Finland–Island (landskamp)

29 mars: Finland–Slovakien (landskamp)

4 juni: Finland–Bosnien-Hercegovina (Nations League)

7 juni: Finland–Montenegro (Nations League)

11 juni: Rumänien–Finland (Nations League)

14 juni: Bosnien-Hercegovina–Finland (Nations League)

23 september: Finland–Rumänien (Nations League)

26 september: Montenegro–Finland (Nations League)

Yle kommer att sända landslagets matcher från och med Nations League-starten i juni.

Diskussion om artikeln