Projekt för att hjälpa personer med psykisk ohälsa ut på arbetsmarknaden lyckat: "Positivt att ha en uppgift i samhället"

Ett år efter att IPS-modellen togs i bruk i Finland ser resultaten lovande ut. Då personer med psykossjukdomar tidigare bara sysselsattes i tio procent av fallen, har fyrtio procent av dem som deltagit i projektet kommit ut på arbetsmarknaden.

En av dem är Annica Näs som bor i Ekenäs.

Sedan år 2009 har hon endast jobbat sporadiskt, och sedan år 2019 har hon inte varit i arbetslivet alls.

Tack vare IPS-projektet har hon nu jobbat för Raseborgs stad i en dryg månad.

– Det har varit bra, meningsfullt. Jag har lätt att komma upp på morgonnatten så jag börjar lite efter klockan sex och jobbar fyra timmar per dag och fyra dagar i veckan, berättar hon.

De är vänliga här och tycker att det går framåt och jag lär mig

― Annica Näs

Näs började arbetsträningen i fjol och sedan februari städar hon fysioterapilokalerna vid vårdscentralen i Ekenäs.

– Jag ser det som positivt att jobba och ha en uppgift i samhället. De är vänliga här och tycker att det går framåt och jag lär mig.

Hon säger att hon oroat sig över bemötandet på arbetsplatsen, men att det visade sig vara obefogat.

– Det är en bra sak som de har kommit på att vilja anställa människor med psykisk ohälsa. Jag beundrar Raseborgs stad att de ville anställa, jag hade tänkt mig att det skulle vara svårare, konstaterar hon.

Lillie Hogan från HUS psykiatri leder ett multiprofessionellt team inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts (HUS) psykiatri. De har förverkligat projektet här tillsammans med ett lika stort team från arbets- och näringsbyrån (TE-byrån).

THL utvärderar samtidigt projektet. Orsaken att de valt personer med icke affektiva psykossjukdomar, som schizofreni, som första grupp är för att de har svårast att få jobb för tillfället.

– Den här sjukdomen påverkar oftast den kognitiva förmågan och de blir oftast mycket passiva, förklarar Hogan.

Arbetssökningen sätter igång så fort som möjligt

Försöket har visat goda resultat. Då personer med affektiva psykossjukdomar tidigare sysselsatts i ungefär tio procent av fallen, så har 40 procent av dem som deltagit i programmet redan kommit ut i arbetslivet.

Texten fortsätter efter ljudklippet.

Ekenäsbon Annica Näs hittade jobb via ett projekt som hjälper personer med psykisk ohälsa ut på arbetsmarknaden

12:07

Hogan tror starkt på modellen och säger att de goda resultaten beror på att arbetstränaren sätter i gång med arbetssökningen tillsammans med klienten så fort som möjligt.

– Träningen sker sedan på arbetsplatsen och vi är med och stöder klienten, arbetsgivaren och arbetsgemenskapen, konstaterar hon.

Fastän du ännu är sjuk så kan du gå tillbaka till arbetslivet

― Lillie Hogan, HUS psykiatri

Arbetsträningen är obegränsad. Tränaren lämnar alltså inte arbetsplatsen förrän klienten känner sig redo.

Skulle klienten uppleva utmaningar senare är det möjligt att återvända till arbetsträningen så länge personen är patient vid en av HUS polikliniker.

– Ifall du har avbrutit och vill komma med igen så tar du kontakt med din egenvårdare och ber om en ny remiss. Det är på det sättet en väldigt låg tröskel att komma med igen, berättar Hogan.

IPS skiljer sig från andra modeller i Finland i att rehabiliteringen sker parallellt med arbetsträningen.

– Fastän du ännu är sjuk så kan du gå tillbaka till arbetslivet. Vi har en tränare i Nyland som har två klienter som ännu är inskrivna på ett psykiatriskt sjukhus och redan har siktat på att hitta en arbetsplats att gå till då de skrivs ut. Det tycker jag är helt fantastiskt.

Brokig skara arbetstränare

Det finns en bred skara arbetstränare med olika bakgrund.

– I vårt team från HUS psykiatri är vi några ergoterapeuter, psykiatriska sjukskötare, socionomer och till och med en barnmorska. Från TE-byråns sida finns det en filosof och statsvetare, nämner Hogan som några exempel.

Hon menar att det ligger en styrka i att ha arbetstränare utan vårdutbildning.

– Våra arbetstränare från TE-byrån har en kunskap om arbetslivet och förmåner som vi kanske inte alltid har. De kan hjälpa klienterna på ett helt annat sätt.

Arbetsgivare råder att vara lyhörd och ta det lugnt

Hogan berättar att arbetsgivarna varit väldigt positiva och ett stort intresse finns.

En av arbetsgivarna är Monica Fjäder-Strandberg, enhetschef vid Fyrens enhet i Hangö vid Kårkulla.

De gick med i projektet i höstas efter att Lillie Hogan tillsammans med några kolleger presenterade IPS-modellen för dem.

"Inom projektet fanns personer som ville ut i arbetslivet och vi behövde personal", berättar Fjäder-Strandberg i ett e-postmeddelande till Yle Västnyland.

Hon säger att projektet varit lyckat och att arbetsträningen inleddes med en intervju precis som vid alla andra anställningar.

"Vi var intresserade av personen, personens förmågor och intressen, personens förväntningar på arbetet och planerade sedan introduktionen utgående från det".

Till andra som är intresserade av att bli IPS-arbetsgivare ger hon rådet att vara lyhörd och att inte ta alltför stora kliv i början vad gäller till exempel arbetsmängd.

Hoppas andra ska kunna ta del av modellen i framtiden

Lille Hogan ger också tips på hur arbetsgivare bättre kan anpassa arbetsplatsen för personer med psykisk ohälsa.

Hon uppmuntrar till exempel att ta arbetstagare som jobbar deltid genom att dela upp arbetsuppgifterna mellan två personer.

– En del har fått en längre introduktion så att arbetsgivaren verkligen har tagit sig tid att visa och berätta. Vissa upplever öppna kontorslandskap som jobbiga, anpassningen är väldigt individuell.

Hogan skulle gärna se att också andra klientgrupper i framtiden skulle omfattas av IPS-modellen.

– Jag hoppas att den här modellen ska rota sig i Finland och bli en del av HUS psykiatri och även kanske TE-byrån, och att den öppnas upp till alla som lider av psykisk ohälsa och känner sig motiverade att arbeta.