Jutta älskade 70-talsrock och ville bli basist – musikläraren: "Flickor ska inte spela bas, du ser hyfsad ut – du borde sjunga"
Jutta Carpelan var bara 4-5 år när hon föll för 1970-talets rockmusik. Hennes mamma gav henne vinylskivor med artister som Alice Cooper och T. Rex . "Men jag kände mig nog ganska annorlunda och ensam med min musiksmak," berättar hon.
Jutta älskade 70-tals rock och ville bli basist - musikläraren: “Flickor ska inte spela bas“
Jutta Carpelan är uppvuxen under 70- och 80-talet på landsbygden i Nousis norr om Åbo, med föräldrar som hon upplevde som rätt så bohema.
– Nu i efterskott när jag tänker efter så förstår jag hur annorlunda vi var - vi stack ut, säger Jutta.
Bland annat köpte hennes föräldrar en gammal skolbyggnad som de flyttade in i, ett hus som Jutta beskriver som hopplöst, eftersom det ständigt krävde underhållningsarbete.
Juttas mamma jobbade på Sverigebåtarna, vilket också var lite sällsynt på den tiden.
– Jämfört med de andra mammorna som bodde där på landsbygden så var ju min mamma en kosmopolit. Hon var mycket borta men å andra sidan så skapade det ju en självständighet hos mig, berättar Jutta.
Juttas mamma köpte de senaste vinylskivorna i Stockholm, och hämtade hem dem till Jutta och hennes tio år äldre storasyster.
– Som barn ville jag alltid lyssna på rockmusik när jag jag skulle sova, helst Black Sabbath eller Alice Cooper - på hög volym, skrattar Jutta.
Min musiklärare sade att det inte är fint att en flicka spelar bas
Jutta Carpelan
Gick på sina första rockkonserter i förskoleåldern
Med risk för att bli stämplad som ännu mer annorlunda än sina klasskamrater så behöll Jutta sitt musikintresse för sig själv.
Rockmusiken som hennes mamma tog med sig hem från sina arbetsresor upplevde Jutta oftast ensam eller tillsammans med sin storasyster i hennes rum i översta våningen i skolbyggnaden.
– Syrran har berättat att jag var 4-5 år gammal och lika stor som en brandsläckare när jag för första gången gick på en konsert tillsammans med henne. Jag åkte buss ensam in till centrum av Åbo, mötte henne och så gick vi och såg det finska progebandet Wigwam i en parkkonsert, berättar Jutta.
Några år senare såg Jutta och hennes storasyster Hurriganes live i Åbo konserthus.
– Det som jag minns bäst från den konserten är gitarristen Albert Järvinens blåa bellbottom jeans och hans läderrock - det såg snyggt ut, berättar Jutta.
Jutta minns också att hon inte var särskilt imponerad av deras framförande och framförallt inte av Järvinens gitarrsolon.
– Däremot så föddes då ett intresse för rytm och känsla, för bas och trummor, och jag insåg att jag vill lära mig att spela bas, berättar Jutta.
Det här är Jutta Carpelan
- 53 år
- bosatt i Kuni i Korsholm, man och två fullvuxna söner
- företagare inom kosmetikbranschen
- omvälvande musikupplevelse: när hon som barn fick Alice Cooper-albumet Muscle of Love av sin mamma
Jutta fick inte spela bas i skolans musikal
– Hela högstadietiden spelade jag bas även om min musiklärare sade att det inte är fint att en flicka spelar bas, säger Jutta.
Musikläraren föreslog att hon skulle spela piano eller sjunga.
– Ja, han uttryckte det som att "du ser ju hyfsad ut, så du borde sjunga", berättar Jutta.
– Och i skolan skulle vi ha en skolmusikal, men jag fick inte vara med i den om jag inte sjöng. Men det ville jag ju inte. Bas fick jag åtminstone inte spela, så då ville jag inte vara med, fortsätter Jutta.
– Det här var ju på 80-talet, det var ju en massa grejer som flickor inte skulle göra. Min mamma blev väldigt upprörd. Senare har jag förstått att det var ju ganska fel, konstaterar Jutta.
På morgonen lyssnar jag gärna på punk, det är det jag andas och får energi av
Jutta Carpelan
Punkrock på morgonen är en bra start på dagen
Än i dag upptar rockmusiken en stor del av Juttas liv, den är rentav en mycket väsentlig del av hennes vardag.
Och helst ska det förekomma musik genast från arla morgonstund.
– Min dag börjar med det att när jag sätter mig i bilen så vrider jag volymen på fullt, och så tar jag min dagliga dos av artister som jag i dagens läge lyssnar på för att jag ska komma igång, berättar Jutta.
Jutta lever med filosofin om att varje dag ska vara en intressant dag, en insikt som hon tagit med sig från sin egen uppväxt.
– På morgonen lyssnar jag gärna på punk, det är det jag andas och får energi av, jag blir glad, jag blir på jättegott humör, det får mig att tänka "yes, det här kommer att bli en bra dag!", säger Jutta.
Tredje avsnittet av Musiken i mitt liv finns nu på Arenan. Programmet sänds också lördagar kl. 18.05 och onsdagar kl. 21.03 I Yle Vega.
Har du en liknande musikupplevelse som du gärna vill berätta? Hör då gärna av dig till mig via e-post: marten.svartstrom@yle.fi