Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Bokrecension: Sanna Tahvanainen skriver om begär och sammanbrott i psykologiskt tät roman

Uppdaterad 28.04.2022 12:18.
Författaren Sanna Tahvanainen.
Bildtext Sanna Tahvanainen är aktuell med romanen "Vad gör fjärilar när det regnar?"
Bild: Fredrika Biström

I romanen "Vad gör fjärilar när det regnar?" borrar Sanna Tahvanainen sig in i smärtpunkterna i våra mellanmänskliga relationer – i samlivets skiraste och skönaste men också svartaste och sårigaste stunder.

”Ögonen var isblåa springor, näsan var stor och rak som en pelare och det lilla som syntes av ansiktet var väderbitet. Han hade helskägg. Håret var kortklippt och mörkt. Det fortsatte ner på bröstet och vidare i en sträng från navlen.”

Det första mötet med Jack Karlsson blir oförglömligt och livsavgörande för marinbiologen Li som kommit till ön Källskär som stipendiat.

Under en vecka ute i den åländska ytterskärgården är det meningen att Li skall ägna sig åt att redigera en forskningsrapport om överfiskets hot mot kelpskogarna i Östersjön, men mötet med Jack förändrar allt.

Li, van att göra upp strikta scheman i sin kalender för att strukturera sina dagar, märker snart att det inte går att schemalägga en hastigt uppflammande passion som inte följer någon klocka.

I mångt och mycket framstår Li och Jack som varandras motsatser – där Li är ordningsam, välorganiserad och eftertänksam är Jack slarvig, nonchalant och tanklös.

Li bär på en del låsningar och spänningar – detta symboliseras t.ex. av en bettskena som hon är rädd för att ha sönder. Li har svårt att ta det lugnt och att slappna av – lugnande mediciner och yogaövningar till trots.

Li har svårt att ge sig hän och att släppa loss, hon skulle t.ex. aldrig sätt sig i en båt utan flytväst. Jack kan för sin del inte tänka sig att ha flytväst ute till havs:

”Har aldrig använt och kommer aldrig att göra, sa han.

Men …, sa Li.

Litar du inte på mig? sa Jack och så tog han tag i henne.

Hon var säker på att han skulle kyssa henne, men han drog av henne flytvästen och slängde den på bryggan.”

För Li står Jack för frihet, vildhet och oberoende. För en väg ut ur den egna inlåsningen och begränsningen.

Jack är bekymmerslösheten och sorgfriheten personifierad. Men i sorglösheten kan man också skymta en del nyckfullhet, oberäknelighet och själviskhet.

Från allra första början kan man höra varningsklockor ringa – svagt, men tydligt. Attraktionen vänder dövörat till och begäret blundar för alla skavanker och skevheter i relationen.

Men det finns såväl ormar som en svart katt som stryker runt i paradiset.

Ön – ett paradis eller ett fängelse

Jack är konstnär, och om somrarna jobbar han som övakt och alltiallo på Källskär – en ö utanför Kökar där Greven, dvs. den svenska friherren Göran Åkerhielm, skapade sig ett eget litet paradis med hamn, hus och en Medelhavsträdgård.

Källskär är en ö som Sanna Tahvanainen själv är väl förtrogen med, vilket inte minst märks i den detaljerade skildringen av den särpräglade miljön, den omsorgsfullt tuktade vilda och karga naturen, samt det omväxlande och utsatta livet på ön.

Ön är också en tacksam skådeplats för ett relationsdrama – en isolerad plats där man kan stänga om sig i sin tvåsamhet, och (för att anspela på bokens titel Vad gör fjärilar när det regnar?) låta puppan/kärleken växa till sig innan den blir flygfärdig.

Men förälskelsens nyis är förrädisk, och ibland kan ön vara en plats där gränsen mellan trygghet/enhet och instängdhet/utsatthet kan vara nog så skör och porös.

Paradiset kan snabbt förvandlas till ett fängelse.

Omslaget till Sanna Tahvanainens roman "Vad gör fjärilar när det regnar?"
Bild: Schildts & Söderströms förlag

Symbios eller antibios?

Att förlora sig i någon kan innebära att man förlorar sig själv på vägen, och det efterlängtade livet i symbiotisk närhet och gemenskap kan förvandlas till sin motsats.

Rätt snart står det klart att Jack verkar vara totalt tondöv för Lis behov och för hennes livssituation, och har svårt att se längre än till sina egna drömmar och ambitioner – inte minst vad beträffar de konstnärliga målsättningarna.

Förutom att Li är marinbiolog är hon en begåvad pianist som tvekar mellan att fortsätta hanka sig fram som forskare och guide eller att försöka slå sig fram som musiker.

Lis tvekan beror mer på dåligt självförtroende och svag självkänsla än på talang och ekonomiska förutsättningar – i synnerhet som hon har ett starkt stöd i en av Danmarks rikaste män, hotellmagnaten Oliver Andersen, som står för finansieringen och koordineringen av en Europaturné där Li skall spela piano tillsammans med en stråkorkester.

Oliver Andersen är inte bara en välvillig konstmecenat, han är också allt det som Jack inte är: uppmärksam, lyhörd, hänsynsfull – och dödssjuk.

I Olivers sällskap känner sig Li sedd och uppskattad, medan Jack får henne att känna sig försmådd och förminskad.

Den impulsivitet och intensitet som Li först tilltalats av och uppskattat hos Jack förvandlas snart till självupptagenhet och egocentricitet.

När Jack köper en flott herrgård på Åland förutsätter han att Li skall se det som en investering i deras kärlek och deras gemensamma framtid.

Men Li känner sig överkörd, inlåst och utraderad – hon kryper ihop och gör som fjärilar vid regn: ”fäller igen vingarna över ryggen i tyst väntan på bättre tider (---) tar skydd under löv. Annars förstörs vingarna.”

Tematik som går igen

I sitt författarskap återkommer Sanna Tahvanainen ständigt till frågan om lust och längtan, berusning och begär, frihetslängtan och fångenskap, skörhet och bräcklighet – vare sig hon skriver om drottning Victoria, modeskaparen Coco Chanel eller författaren Sylvia Plath.

I Vad gör fjärilar när det regnar? borrar Sanna Tahvanainen sig än djupare in i den tematik som är central i hennes texter, i smärtpunkterna i våra mellanmänskliga relationer – i samlivets skiraste och skönaste men också svartaste och sårigaste stunder.

I samspelet mellan Li och Jack träder maktstrukturernas olika nivåer fram på ett intressant och intrikat sätt.

Här framträder olika förtrycksmekanismer som inte nödvändigtvis är illvilliga eller ondskefulla, utan som snarare bottnar i en oförmåga att se den andra och att ta den andras behov i beaktande. En respektlöshet och en likgiltighet inför den andras vilja och önskemål.

Om man ska våga slänga sin flytväst krävs det mer än tillit.

Sanna Tahvanainen tecknar ett psykologiskt mångskiftande porträtt av Li – av hennes vilja att tro på en allt omslutande, allt förlåtande kärlek, hennes ständiga förhoppningar på en ljusnande framtid, och inte minst, det sammanbrott som sker i skymundan, obemärkt men obevekligt.

Lyssna på Kulturpodden om aktuella Ålandsskildringar - bland dem Sanna Tahvanainens roman:

Från sjömanshustrur till häxor – hur skildras Åland i böcker och på film? - Spela upp på Arenan