"Alla" vill höja vårdarnas löner – på svenska bemanningsföretag är lönen en annan: "Jag bestämmer själv hur mycket jag vill jobba"

I välfärdsvalet i januari sa en stor majoritet av kandidaterna att vårdarnas löner ska höjas. Också tjänstemän, fackförbund och privatpersoner talar för högre lön, men i nuläget ser det snarast ut att bli åtstramningar.

Hittills har kommunerna stått för sjukvårdsdistriktens utgifter, nästa år blir det staten som ska betala för vården i välfärdsområdena.

– Enligt preliminära beräkningar får vi totalt sett mindre pengar nästa år än vi har i år, säger HR-chef Ann-Charlott Gröndahl på Österbottens välfärdsområde.

Ska ett område då höja närvårdarnas löner eller ge tillägg åt sjukskötare blir det fråga om prioriteringar.

– Det är förstås svårt att säga hur vi kan få ner våra kostnader så att vi kan rikta pengar till löner. Som jag ser det handlar det om att sluta med något och få ner kostnader så man kan omdisponera, säger Gröndahl.

Löneförhandlingarna för sektorn pågår som bäst och blir det avtal som innebär högre löner kommer förstås summan från staten också att bli större.

Gröndahl tror och hoppas att det blir en höjning, men frågan är vilken storleken blir.

– Det framförs nu att de krav som lagts fram är för höga, var man landar kan jag inte säga.

Direktör Marina Kinnunen på Österbottens välfärdsområde är inne på samma linje - vårdarna skulle vara förtjänta av högre löner men därmed inte sagt att det ändå blir så.

Räknar man kallt med att hälften av de anställda inom Österbottens välfärdsområde skulle få en löneförhöjning på 100 euro skulle det kosta mer än 350 000 per månad eller långt över 4 miljoner per år.

– Det är svindlande summor vi talar om och det är förstås därför det är svårt. Jag tror många har viljan att höja lönerna men varifrån hittar man pengar? Jag har sagt att vår bransch är värd all den höjning det bara går och som samhället klarar av, säger Kinnunen.

Personal från bemanningsföretag

En risk som Kinnunen ser är att vi så småningom hamnar i en situation som liknar den i Sverige. Personalbristen gör att vårdregionerna hyr personal från bemanningsföretag så de får tillräckligt med arbetskraft.

Ett läge som verkar bli dyrt för regionerna men bra för vårdarnas börsar. Ann-Sofie Larsson är specialistsköterska inom intensivvård. Hon bor i Luleå men har rötterna i Larsmo.

För ett år sedan sa hon upp sig från sitt jobb i Norrbotten och jobbar nu i Stockholm via ett bemanningsföretag. Hon prickar in vilka veckor hon vill jobba nere i Stockholm.

– Jag bestämmer själv hur och hur mycket jag vill jobba. Jag jobbar en till två veckor per månad.

Man har hört om läkare som kan jobba en vecka per månad och det kan alltså också du i dagens läge?

– Ja, jag har samma lön för en vecka inom bemanning som jag hade som 100 procent anställd i mitt tidigare jobb. Och jobbar jag två veckor har jag det dubbla.

Bakgrunden till utvecklingen är den stora bristen på vårdare.

– Det är så stor efterfrågan så bolagen kan trissa upp priset ordentligt. På ett nattpass är det ofta så att av sju sköterskor är fem från ett bemanningsföretag.

Lokala avtal inte heller en möjlighet

Möjligheten att lokalt justera lönerna eller ge extra tillägg verkar i praktiken vara obefintlig. Kollektivavtalen stipulerar minimikrav och i teorin borde det vara möjligt att gå högre om ett välfärdsområde vill det.

– Ingen säger väl att man inte får göra det, men å andra sidan handlar det om jättestora summor genast man börjar göra något. Om vi börjar tävla med varandra i offentliga sektorn är det inte heller bra, säger Kinnunen.

Det är oklart vem som kunde betala för sådana höjningar, att tigga av kommunerna är knappast möjligt.

Johanna Holmäng (SFP) är medlem i nya välfärdsfullmäktige i Österbotten. Hon säger att vårdarbristen bara kommer att bli värre men ändå ser hon inte några stora möjligheter för fullmäktige att påverka löner i någon högre grad.

– Extra tillägg är svårt, för vad man än ger för tillägg så är det alltid någon som tycker det är för lite. Och har man så här stor personal är det svårt att få alla nöjda. Det här måste skötas via avtal, det är den vägen vi ska gå, säger Holmäng.

Holmäng är själv också barnmorska och hon har jobbat i Sverige sedan BB i Jakobstad lades ner 2014. Att åka till Sverige är inte bara en fråga om lön för henne, även om grundlönen är ungefär 1000 euro högre i Sverige än i Finland.

– Det var en möjlighet att få fortsätta jobba på det sätt jag kände mig förtrogen med och de här sju åren har också gett mig insyn i hur man kan jobba, att det finns många olika system att jobba enligt.

Holmäng säger att jobbet är väldigt flexibelt i Sverige.

– Men det kanske främst gäller oss timvikarier. I och med att bristen är så stor kan man rätt fritt välja och vraka vilka pass man vill jobba.

Holmäng jobbar mellan 60 och 120 timmar i månaden i Sverige.

– Ibland är det mer, ibland mindre. Det beror på familjen och mina politiska åtaganden här hemma och vilka behov som finns i Sverige.

Mer tid för familjen

För Larsson möjliggör jobb via bemanningsföretag att hon kan vara mer med familjen.

– Jag lovade vår yngsta som nu är 13 att jag inte ska jobba mer när han har skollov. Jullov var jag ledig tre veckor, jag har just haft sportlov, i sommar tänkte jag vara ledig sju veckor, jag bestämmer själv utifrån hur det passar mig.

Enda nackdelen Larsson kommer på är att om ett sjukhus har lugnare än väntat så kan bemanningsföretaget avboka jobb bara ett dygn innan man enligt planerna ska vara på jobb.

– Det kan de göra utan någon som helst förklaring. Så det är en osäkrare anställning på det viset. Men det händer sällan, jag har aldrig varit med om det.