Museerna på Granö: Modernism och borgerliga interiörer i fokus

Natursköna Granö med två museer är ett konstcentrum i miniatyr. Hemmuseet Villa Gyllenberg har tagit i bruk en ny tilläggsbyggnad. På Didrichsens konstmuseum satsar man på en mindre känd modernist, Per Stenius.

Få skulle i dag bege sig på den resa som målaren och uppfinnaren Per Stenius gjorde år 1953.

− Här ser vi ett fotografi av Per Stenius vid sin Renault. Med den körde han till Indien helt ensam. Han fick ett konstnärsstipendium och köpte en bil för det. På den resan hittade han många svar på sitt sökande, en andlighet. Han sökte efter sanningen, säger museidirektör Maria Didrichsen på Didrichsens konstmuseum.

Per Stenius (1922−2014) var en äventyrare som enligt museidirektören inte verkade vara rädd för något. Hans äventyr riktade sig främst till Indien och Lappland. Han byggde flygmaskiner och flög med dem i Lappland. Därför utgick han ofta från ett fågelperspektiv i sin konst.

Utställningen En sökare visar ett tvärsnitt av Stenius produktion. I den inledande parkettsalen finns abstrakta målningar i dämpad färgpalett, där han låtit sig inspireras av Georges Braque och Pablo Picasso, och särskilt deras kubism.

− Man ansåg att Stenius var framstående som modernist i en fransk stil, just för att han tog intryck av mästarna men hade en mjukare framtoning, säger Didrichsen.

Efter resor, bland annat just till Indien, byttes de dämpade färgerna mot ljusare och klarare pasteller och de större starkare färgytorna mot mindre mosaikaktig stil. Stenius experimenterade också med pointillismen.

− Personen, eller ansiktsdragen var inte viktiga utan han tog intryck av omgivningen, färgerna, kläderna som människorna hade på sig. Han hanterar skugga och ljus och särskilt de genomlysande färgerna, speciellt i akvarellerna. De på något vis lyser inifrån, säger Didrichsen.

Didrichsen berättar att Stenius höll sig aktuell inom konsten fram till 1980-talet men isolerade sig efter det. Stenius var en excentrisk enstöring och ganska arrogant, beskriver Didrichsen. En del av hans sökande hade att göra med att han var adopterad, men visste inte om det under en stor del av sitt liv.

Konstnären dog 2014 och den aktuella utställningen har initierats av hans närkrets som sammanstrålade efter konstnärens begravning.

Didrichsens konstmuseum är beläget i Villa Didrichsen som konstsamlarna Marie-Louise och Gunnar Didrichsen lät bygga 1958. Museiflygeln invigdes 1965.

Enligt Maria Didrichsen är det alltid en risk för ett museum att visa verk av en mera okänd konstnär. Publiken strömmar inte in i samma omfattning som till den förra utställningen med skulptören Björn Weckström.

Satsningar på växande publik

Ett stenkast från Didrichsens funkisvilla, i Villa Gyllenberg, har man satsat stort just med tanke på konstpubliken. I februari öppnade hemmuseet igen efter en renovering ifjol, då villan från 1938 fick en ny tilläggsbyggnad.

Ingången är inglasad och inhyser en ny museibutik, personalen har fått nya utrymmen och caféet har fått en ansiktslyftning.

− Det är lite som en glasbox, men den passar in i helheten som består av gamla Villa Gyllenberg och en galleridel från slutet av 1970-talet där vi har utställningarna, säger intendent Lotta Nylund.

Enligt Nylund lockar museet för närvarande 300 besökare per dag, och det är öppet tre dagar i veckan. Villan tillhörde ursprungligen bankiren och konstsamlaren Ane Gyllenberg och hans fru Signe.

Signe och Ane Gyllenbergs stiftelse som finansierar museet beviljar också medel för medicinsk forskning inom antroposofi.

Den aktuella utställningen I tiden visar konstverk från 1900-talets olika decennier och belyser hur bankiren kompletterade sin samling. Helene Schjerfbeck var en av Ane Gyllenbergs favoritkonstnärer, men med finns också verk av bland andra Reidar Särestöniemi och Juhani Linnovaara.

Under renoveringen hittade man ett verk på rulle.

− Det visade sig att det är en kopia efter en målning av Guido Reni från 1600-talet men denna målning är målad på 1840-talet. Den har restaurerats, ramats in och hängts upp, säger Nylund.

Utställningen visar också paret Gyllebergs inredning. Matsalen är dukad för fest.

− Matsalen byggdes 1955 med ett stort fönster mot Bredviken. Här fanns det plats för ett stort antal gäster. Man åt fint med flera rätter, kaviar och tryffel... Nu är det vackert upplagt så att man kan leva sig in i hur det var att vara gäst här, säger Nylund.

Vilken sorts liv levde paret Gyllenberg här?

− Vi vet ganska lite om deras privatliv. Ane Gyllenberg var säkert ganska upptagen med sina affärer. De hade en del representationsmiddagar, och då var fruns uppgift att förbereda middagarna och sköta hushållets ekonomi. Deras tvillingdöttrar bodde aldrig här för de var redan vuxna när paret flyttade hit, så det har säkert varit ett ganska tyst hem, säger Nylund.

Utställningen En sökare på Didrichsens konstmuseum pågår till 8.5.2022 och utställningen I tiden på Villa Gyllenberg pågår till 10.4.2022.