Bengt Häggblom får pris för sina insatser för invandrare: "Vi skruvade sönder motorer och pratade om delarna på svenska"
I Bengt Häggbloms verkstad i Kronoby har både kosovoalbaner, italienare och syrier skruvat bilar och samtidigt lärt sig svenska och umgåtts.
Nu får Häggblom priset Fördomsfri Föregångare som delas ut av Röda Korset i Österbotten.
Det hela började via Häggbloms jobb på Kronoby folkhögskola. På 1990-talet kom kosovoalbaner till Kronoby folkhögskola för att lära sig svenska.
- Så hade de skaffat någon bil och ville underredsbehandla den. Så vi började på.
Det visade sig att kosovoalbanerna fick förtroende för Häggblom som brydde sig om deras problem.
Så kom det fler invandrare och på folkhögskolan kom man fram till att det kunde vara bra om de fick göra något praktiskt. Och kanske kunde de lära sig svenska på andra sätt än genom att sitta på skolbänken.
- Så vi började skruva sönder motorer och bilar och pratade om de olika delarna och vad de heter på svenska.
Det blev så uppskattat att de fortsatte komma hem till Häggblom med sina bilar.
- Syrierna har varit här mycket. Så har jag en italienare som varit här ofta. Och en kvinna från Colombia som jag hjälpte skaffa en bil.
Lärde sig om livets nödtorft i Senegal
Men Häggbloms engagemang började egentligen långt tidigare - då han byggde sjukhus, grävde brunnar och jobbade på verkstad i Senegal. Han och frun Mona jobbade där för finska missionssällskapet i perioder från slutet av 1980-talet till år 2000.
- Jag tror att väldigt mycket av mina insikter om människor och om att vara föregångare kommer från min tid i Afrika.
Han berättar att han som blåögd finländare blev lurad många gånger. Men han fick också en kärlek till folket.
- Speciellt då vi grävde brunnar ute i byarna fick man en helt ny inblick i hur det är att kämpa med livets nödtorft.
Så småningom lärde han sig att vara flexibel och improvisera fast han inte alltid förstod sig på hur folk tänkte.
Häggblom har levt med gyllene regeln som livsfilosofi.
- Och så har jag försökt göra det jag tror de behöver och vad som är rimligt.
Häggblom poängterar att han gärna både då och nu hade hjälpt ännu mer men att man måste sätta gränser. Man måste både se andras behov och samtidigt sina egna begränsningar.
Avgörande vad man ger näring åt i sitt liv
Det bästa med tiden tillsammans i verkstaden är enligt Häggblom relationerna.
- Man lever med dem och ser hur de upplever situationen.
Vad har du lärt dig om hur man ska förhålla sig till människor från olika håll?
- Man ska vara fördomsfri när man träffar en människa och våga ta dem på allvar. Samtidigt måste man räkna med att i varje människa finns något gott och något ont också. Och det beror ganska mycket på vad de här människorna har gett näring åt.
Häggblom förklarar att om man ger näring åt det som är gott här i livet och uppmuntrar varandra så kan det få positiva konsekvenser.
- Men börjar man ge näring åt allt negativt som finns och näring åt våld och elände så slutar det också med elände.
Det gäller att ta emot folk som de är, men samtidigt klara att analysera vartåt man är på väg - till något positivt eller något negativt.
- Har man möjlighet att hjälpa dem att stöda det positiva och goda i livet och i människan kan det bli hur bra som helst.
"Vem vet vilka prenikor jag får"
Blommor och kort har Häggblom redan fått från Röda korset. Men han är också bjuden till årsmöte senare i vår.
- Vem vet vad jag får för pokaler och prenikor ännu. Jag är glad och tacksam och hedrad.
I prismotiveringarna skriver Röda Korset (Österbottens svenska distrikt) att Häggblom stöder män och pojkar med invandrarbakgrund att reparera bilar, skjutsar dem till möten eller hobbyer och är en trygg person för dem att fråga om samhället.
Vidare skriver man att Häggblom alltid ställer upp då invånarna i Kronoby behöver något och gör inte skillnad på personer. Han tar emot samtal flera gånger om dagen av personer som behöver råd och stöd.
Priset delas ut som en del av veckan mot rasism.
