Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Syrehalterna är låga i flera sjöar på grund av den långa vintern – ingen fiskdöd observerad än så länge

Från 2022
Högt vattenstånd lyfter isen upp över en brygga i Korsholms skärgård. I bakgrunden syns Replotbron.
Bildtext Arkivbild.
Bild: Yle/Mari Latva-Karjanmaa

Syresituationen i sjöarna på NTM-centralen i Södra Österbottens område har försämrats. Risken för syreproblem särskilt i de grunda sjöarna ökar då vattenståndet är lägre än normalt, isen lägger sig relativt tidigt och istäcket ligger kvar länge.

På grund av den varma sommaren och den ringa nederbörden under slutet av året var vattenståndet i många sjöar lägre än genomsnittet för årstiden i Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Österbotten när istäcket lade sig.

Då syret tar slut uppstår intern belastning, det vill säga att fosfor i bottensedimentet löser upp sig i vattnet. De mest synliga följderna är fiskdöd. Tills vidare har fall av fiskdöd inte kommit till NTM-centralens kännedom.

Laxfiskar, såsom sik, öring och siklöja är fiskar som fordrar mest syre. Karpfiskar är tåligast vid brist på syre. Arter i strömmande vatten är särskilt känsliga för syrebrist, eftersom de har anpassat sig till förhållanden med rikliga syremängder.

Sämst läge i grunda sjöar

I stora sjöar finns det rikligt med syre i överskiktet under isen och syreproblemen begränsas till bottnen på djupa ställen. I grunda sjöar har syrehalten däremot minskat både på djupa ställen och i överskiktet.

Sämst är läget i grunda och eutrofierade sjöar och exempelvis i slutna vikar. Till exempel i de små sjöarna i övre loppet i Nurmonjoki (som rinner ut i Kyro älv) har syresituationen i stor utsträckning försämrats, liksom i vikarna i Evijärvi.

Som beredskapsåtgärd inför vårflödena har vattenståndet i de konstgjorda sjöarna sänkts mer än vanligt, vilket ökar risken för syreproblem.

Utöver i sjöar kan det förekomma syreproblem i grunda, slutna havsvikar och i flador. Syrebrist kan förekomma också i långsamt strömmande diken och åar som belastas av avloppsvatten.

I en grund sjö innebär redan en relativt liten förändring i vattenståndet en stor minskning i vattenvolymen. Under vintern minskar syrereserven i sjöarna då istäcket isolerar sjön från atmosfären och det inte just sker någon fotosyntes som producerar syre. Däremot fortsätter syre att förbrukas. Eutrofieringen försämrar läget, eftersom den avsevärt ökar mängden organiskt material som samlas på bottnen av vattendragen och förbrukar syre.

Diskussion om artikeln