Kriget i Ukraina och de ukrainska flyktingarnas hårda öde berör grannländernas invånare djupt och många vill hjälpa så gott de kan

Då kriget började stod gränsbevakningen i Rumänien inför en helt ny och oväntad situation. Ingen visste hur många människor som skulle komma att fly från Ukraina. Reservpersonal varslades och lediga dagar sköts upp.

Totalt har det under krigets första månad kommit över en halv miljon flyktingar till Rumänien. En stor del av dem har inte stannat i landet utan sökt sig vidare till andra EU-länder.

Också Svetlana från staden Cherson i södra Ukraina tänker åka vidare efter att hon har kommit in i Rumänien. Cherson hör till de städer som har drabbats hårt av det ryska anfallet och då striderna drog närmare beslöt Svetlana sig för att fly.

Hon, hennes två döttrar och hennes svärmor åkte bil till gränsen. Det var mycket svårt att ta sig fram och det hördes hela tiden ljud från eldgivning och explosioner.

– Vi körde längs små vägar, genom byar och över åkrar för att inte komma i vägen för de ryska soldaterna, säger Svetlana.

Nu väntar familjen i staden Sighetu Marmatei på skjuts vidare. De skall till Tyskland där de har familjemedlemmar som kan ta emot dem. Men redan nu känner de lättnad.

– Här är tyst, vi kan höra fågelsång i stället för bombardemang, säger Svetlana.

Långa köer men inga stora problem vid gränsövergången

Iuliana Stan som är talesperson för den lokala gränsområdesinspektionen i Sighetu Marmatei säger att arbetet vid gränsen har löpt bra och man har klarat sig utan specialarrangemang även om det plötsligt uppstod långa köer vid gränsövergången.

– Det kom tvåtusen personer per dag som ville över och av dem vad nittio procent ukrainare som flydde undan kriget.

I den lilla staden Sighetu Marmatei i Transsylvanien skiljer bara en cirka hundra meter lång bro över floden Tisza Rumänien från Ukraina.

På den ukrainska sidan ligger staden Solotvyno, som är Sighetus tvillingstad. Kontakterna mellan städerna är täta. I vanliga fall passerar några hundra människor dagligen bron på väg till och från butiker eller sina jobb.

De flesta av dem som flytt undan kriget har haft de dokument som behövs och de som har saknat sådana har ansökt om asyl eller om flyktingstatus. Vid gränsen samarbetar gränsinspektionen med tullen. Tullen granskar fordon och gränsinspektionen kollar personerna och deras dokument.

Mera pengar och mindre tobak

Många av dem som har flytt via Sighetu Marmatei har visat sig vara relativt välbärgade. Det syns bland annat genom att resenärerna har redovisat för stora belopp i kontanter.

Under krigets första månad deklarerade flyende ukrainare sammanlagt kontanter för en summa som motsvarar sju miljoner euro vid gränsen i Sighetu Marmatei. Det är förstås troligt att det fördes ut mera pengar som folk inte deklarerade för.

Iuliana Stan berättar att en stor förändring har skett vid gränsen efter att kriget började. Tobakssmugglingen har nämligen i praktiken upphört. Cigaretter kostar fem gånger mer i Rumänien än i Ukraina och därför har smuggling varit ett mycket vanligt sätt för brottslingar att tjäna pengar.

Hjälpviljan är stor

Sighetu Marmatei är ingen rik stad. Trots det har invånarna varit aktiva och haft stor vilja att hjälpa flyktingarna. Många blev rentav lite besvikna då de stod beredda med mat, dryck, kläder och förnödenheter till flyktingar som inget annat ville ha än fri lejd vidare.

Också gränsbevakningens personal har önskat hjälpa och bland annat hängt upp ballonger och lagt ut leksaker på gränsbron. På det sättet vill personalen göra det outsägligt svåra lite lättare för barnen som flyr fasorna.

Iuliana Stan är själv djupt berörd av den tragedi som har drabbat Ukraina. Hon försöker göra vad hon kan för att lindra oron och sorgen. Men det är så lite hon kan göra.

– Jag brukar le mot dem som jag möter. Det gör det lite varmare och mänskligare.

Hon berättar om människoöden som har berört henne särskilt starkt. Som dem mamma som bara hade hunnit lämna av sina barn på dagis då bomberna kom. Hon hämtade barnen och rusade i väg till ett evakueringståg. Då familjen kom fram till Sighetu hade de inget annat med sig än barnens dagisryggsäckar.

Konkret hjälp för den som vill ha det

För människor i den situationen finns det hjälporganisationer i beredskap vid gräsen. Där står rader av tält där man kan få hjälp av olika slag. En av dem som arbetar här som volontär är Ioana Hochia. Hon berättar att det tidvis har varit väldigt många som har behövt hjälp.

Det som erbjuds är bland annat mat och dryck, sim-kort till telefoner, kläder, vissa mediciner och transport vidare för den som vill. Här görs hälsokontroller och det finns jurister som ställer upp gratis om det behövs. En grupp präster från olika kyrkor patrullerar också på gränsbron och samtalar med dem som vill.

Ioana Hochia själv hjälper rent konkret en mamma med tre barn. De flydde från Ukraina för tre veckor sedan och Ioana har gett dem husrum hemma hos sig.

– Vi ser till att barnen får gå i skolan och hjälper deras mamma att hitta ett jobb, säger Ioana.

Det var egentligen meningen att familjen skulle stanna bara två dagar men de har ingenstans att ta vägen och därför får de stanna kvar. Ioana säger att det inte är någon belastning för henne.

– Jag gör det mitt hjärta säger att jag ska göra.

Optimism trots eländet

Sighetu Marmetei ser ungefär lika ut som staden gjorde före kriget. Den största skillnaden nu är att man ser flera ukrainskregistrerade bilar på gatorna och hör flera kunder tala ukrainska eller ryska i butikerna.

En grupp kvinnor från Kiev gör sina uppköp i Sighetu men bor på andra sidan gränsen i Solotvyo. De har blivit inhysta i ett hus utan bekvämligheter.

– Där finns inget rinnande vatten och endast utedass, och dessutom olidligt långsamma nätförbindelser, säger en av kvinnorna.

Trots det här är de vid gott mod och berättar att de sköter sina jobb så gott det går på distans. En av dem är lärare och hon håller lektioner för sin klass på nätet. En annan är tjänsteman och gör det hon kan på avstånd.

– Efter att vi har segrat i kriget ska vi ses i Kiev, säger en av dem till Svenska Yles utsända. Vi ska sitta vid ett dukat bord och ha det gott tillsammans!