Inte alla vårdare vill flytta till Sverige eller Norge, men personalbristen oroar: "Österbottens välfärdsområde borde kanske bli extra bra på att ta hand om sin personal"

Nu är det hög tid för Österbottens välfärdsområde att satsa på sin personal, annars riskerar man förlora fler till andra branscher eller till utlandet. Det framhåller både politiker i personalsektionen och vårdare på verkstadsgolvet.

Bristen på vårdpersonal riskerar på sikt bli lika svår i Finland som i Sverige, där vårdregionerna hyr personal från bemanningsföretag för att få tillräckligt med arbetskraft. Ann-Sofie Larsson, med rötterna i Larsmo, är specialistsköterska inom intensivvård som har valt att jobba via ett bemanningsföretag i Stockholm.

Men alla österbottniska vårdare vill naturligtvis inte flytta efter jobb. En av dem som trivs med sitt jobb inom Österbottens välfärdsområde är Malin Solstrand.

Solstrand är sjukskötare på intensivvårds- och övervakningsavdelning vid Vasa centralsjukhus, där hennes vardag de senaste två åren har präglats starkt av coronapandemin.

– Corona har nog varit väldigt överhängande de senaste två åren och det märks på personalen. Det är någonting som hela tiden ligger på oss.

Solstrands vardag har inte förändrats av att arbetsgivaren numera heter Österbottens välfärdsområde. Även om e-postadressen och löneutbetalningsdatumet förnyats, så har innehållet i arbetet inte alls förändrats. Och nu längtar Solstrand faktiskt efter lite förändring.

– Just nu så har vi coronapatienter hela tiden på sjukhuset, läget har på det sättet inte förändrats. Vi har lärt oss massor under den här tiden och blivit bättre på att sköta de här patienterna, men det är tungt och jobbigt läge. Och det skulle vara skönt att snart få något annat att fundera på.

Vill känna sig uppskattad

Solstrand trivs med sitt arbete. Inte minst arbetsgemenskapen i det egna teamet är fin, berättar hon. Med god teamanda kommer man långt, men samtidigt kan den aldrig vara allt. Att arbetet är väl organiserat och att man får en skälig lön är också viktigt, framhåller hon.

– Man borde kanske mera se på personalen som en tillgång och resurs. Nu har det pratats mycket om att vi kostar mycket, om att vi är så många och att det blir dyrt med lönehöjningar. Men det kostar att ha en välmående personal, säger Solstrand.

Tycker du att lönen borde höjas?

– Absolut. Det är viktigt att få en skälig lön för sitt arbete. Lika viktigt för oss som i andra branscher.

Solstrand får varje vecka ta emot e-post med arbetserbjudanden från grannländerna, inte minst från svenska bemanningsföretag. Det korta avståndet över Kvarken får henne att tänka att det finns allt skäl för den egna arbetsgivaren att värna om sin personal.

– Österbottens välfärdsområde har utmaningar i att det är nära härifrån till Sverige och Norge där lönerna är högre, så de borde kanske bli extra bra på att ta hand om sin personal.

Och det finns mycket man kan göra också utöver att höja lönenivån.

– De behöver satsa på vårt allmänna välmående, trivseln på arbetet och gott ledarskap. Satsa också på utvecklingsmöjligheterna och belöna dem som vill utvecklas i sitt jobb, dem som vill framåt.

Personalsektionen vill dra sitt strå till stacken

Solstrand är inte ensam om att efterlysa satsningar på de vårdanställda.

En av dem som hört vårdarnas önskemål är Eva-Maria Strömsholm. Strömsholm är själv utbildad sjukskötare men också stadsfullmäktigeledamot för SFP i Vasa och nyligen invald som medlem i personalsektionen vid Österbottens välfärdsområde.

Strömsholm tror att sektionen spelar en särskilt viktig roll just ju. Även om sektionen inte har något att säga till om i lönefrågan så hoppas Strömsholm att sektionen ska kunna påverka just när det gäller att ta hand om personalens mående.

– Med min erfarenhet så tror jag att jag har mycket att ge. Jag ser ju vad som fungerar och vad som kanske inte fungerar så bra på golvnivå.

Strömsholm tycker att man borde ha tagit bristen på vårdpersonal på allvar redan långt tidigare.

– I många år har det varit så att det sparats in och man har minskat på personalen. Det är inte bra för med det följer stress för dem som blir kvar och ska göra jobbet. Så fler vårdare behövs absolut.

Malin Solstrand håller med. På intensivvårdsavdelningen där hon jobbar är det vardag att det finns luckor som man inte lyckats fylla.

– Rent praktiskt så behöver våra förmän sätta massor med tid på att söka vikarier och extra personal till skiften där det fattas personal. Så bara det att det skulle finnas tillräckligt med personal skulle ju underlätta, säger Solstrand.

Situationen tär på vårdpersonalen.

– Det vore viktigt att personal som redan jobbar 100 procent inte skulle behöva jobba mer än 100 procent och ta extra skiften.

Solstrand beskriver den lojalitet mellan kollegerna som gör att man gärna vill ställa upp och underlätta för sina kolleger, exempelvis då man vet att kollegerna står inför ett kvällsskift med för liten bemanning. Själv tar hon inte så många extra skiften längre.

– Den egna orken måste gå först. Vi måste få återhämta oss mellan våra arbetspass, då orkar vi också sköta patienterna på bästa sätt.

Också till synes små saker påverkar

Eva-Maria Strömsholm tänker precis som Solstrand att det finns skäl för Österbottens välfärdsområde att ta extra väl hand om sina anställda. Personalsektionen har ännu inte haft sitt första möte, men Strömsholm hoppas att man genast kommer att ta tag i dessa frågor.

Annars är risken att man förlorar fler vårdare till utlandet eller till andra branscher.

– Vi tvingas nog fundera på hur vi ska få våra duktiga vårdare att stanna kvar, få dem att orka och bli motiverade igen. Det är klart att många trivs med yrket, men jag ser det nog lite som ett problem att det är många som söker sig till annat och helt enkelt inte orkar.

Tror du att bristen på vårdare kommer att vara den största utmaningen i området i framtiden?

– Jag höjde ett varnande finger redan för över fem år sedan och nu är vi här i den situationen att det är stor vårdarbrist. Det finns ju vårdare men många av dem har valt att jobba med annat och lönen är för liten för att fler ska lockas in i branschen.

Strömsholm lyfter fram att man i Österbotten nog varit duktiga på att tillsätta fler utbildnings- och studieplatser, men det hjälper enligt henne inte särskilt mycket om det inte finns intresse för att söka sig till fältet.

– Det talas ofta om fler händer, men vi vårdare är ju mer än så. Vi sitter ju på stor kunskap.

Också till synes mindre saker än lönenivå och tillräcklig bemanning påverkar trivseln på arbetet påpekar Strömsholm. Här hoppas hon att personalsektionen ska kunna påverka genom att lyfta fram sådant som har betydelse. Det handlar om allt från personalens möjlighet att få vidareutbilda sig, att få ha semester på en tidpunkt man önskar, att de som vill har rörelsefrihet och kan få pröva på att jobba på andra enheter. Eller varför inte att även tjänstledigheter skulle kunna beviljas.

– Tyvärr har jag hört från flera kolleger runtom i landet att det helt enkelt inte går att få tjänstledigt då det är sådan brist på personal, säger Strömsholm.

Strömsholm påpekar ändå att man nyligen tog ett steg i rätt riktning, då man föreslog att 300 visstidsanställningar i Österbottens välfärdsområde ska förvandlas till fasta jobb.

Samtidigt påpekar hon att personalsektionens uppdrag är att tänka på alla personalgrupper i välfärdsområdet, inte endast vårdarna. Bäst vore det enligt Strömsholm om samarbetet ökade mellan alla olika personalgrupper. Då kunde välfärdsområdet bli bättre på att snabbt få rätt stöd till alla sina patienter och klienter.