Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Analys: Heliga bomber – när den ortodoxa kyrkan rättfärdigar kriget i Ukraina

Uppdaterad 31.03.2022 17:50.
Vladimir Putin och den ryskortodoxa kyrkans patriark Kirill.
Bildtext Alliansen mellan makt och kyrka har långa traditioner i Ryssland.
Bild: Alexei Druzhinin/Russian Presidential Press and Information Office/TASS

I kriget mellan Ryssland och Ukraina står mycket på spel. Det handlar inte enbart om landområden och prestige, utan också om själar, tro och heliga bomber när västvärldens gudlöshet ska bekämpas.

Jag föreställer mig att det är lättare att dra ut i krig med Gud vid sin sida. Ett heligt krig är mer berättigat än ett simpelt erövrartåg, åtminstone för angriparna som med vapen tycker sig tjäna ett högre syfte.

Med Gud och goda intentioner har många krig startats och frågan är om inte Vladimir Putin föreställde sig något liknande när han bestämde sig för att invadera Ukraina. Eller så är bara andligheten ett svepskäl, en förevändning för ett krig där det som vanligt handlar om geopolitiska intressen, pengar, inflytande och makt.

Vladimir Putin työpöydän äärellä.
Bild: Andrey Gorshkov / AFP

I vilket fall som helst har Vladimir Putin på ett övertygande sätt allierat sig med den ortodoxa kyrkan för att själv framstå som en kyrkans man och för att rättfärdiga sina handlingar, åtminstone för de landsmän som inte odelat accepterar hans krigståg.

Med Gud på sin sida och den rysk-ortodoxe patriarken Kirills välsignelse, kan Putin åtminstone på hemmaplan hävda att västvärldens dekadens måste bekämpas med vapenmakt.

En ohelig allians

Den politiska makteliten och kyrkans högsta ledning har alltid haft ett nära förhållande till varandra i Ryssland. Tsarerna använde den ortodoxa kyrkan för att stärka moralen och höja bildningsnivån och trots att ateismen officiellt ersatte ortodoxin under Sovjettiden, så betraktades Stalin som en gudsgestalt och Marx, Engels och Lenins skrifter som heliga.

Stalin-juliste
Bildtext Kommunismen var också en statstro.
Bild: James Vaughan

Vladimir Putins andlighet bygger såldes på en lång rysk tradition där den ortodoxa kyrkan varit tätt knuten till den världsliga makten. Under senare år har vänskapsbanden bara fördjupats och Vladimir Putin ofta setts tillsammans med patriarken Kirill.

– Jag tror inte det handlar om någon religiös övertygelse. Ryska staten har genom historien använt kyrkan som legitimering av ett starkt Ryssland och en stark stat. Och gärna för att legitimera olika militära konflikter.

Enligt Elena Namli som är professor i teologisk etik vid Uppsala universitet, agerar Putin på ett sätt som han tror att är bra för den ryska staten. Hon tror inte heller att det korrupta patriarkatet med patriarken Kirill i spetsen har en särskilt stor talan, utan att kyrkans ledning lydigt upprepar det som Putin och makteliten dikterar.

– Jag tror inte detta stärker kyrkan, snarare handlar det om att kyrkan lånar ut delar av sitt förtroendekapital för att legitimera något som är orättvist.

Elena Namli är professor i teologisk etik vid Uppsala universitet.
Bildtext Elena Namli är född i Sovjet och professor i teologisk etik vid Uppsala universitet.
Bild: Uppsala universitet

Samtidigt bör man hålla i minnet att den ryska ortodoxa kyrkan inte är en monolit där endast en patriotisk och krigsförhärligande åsikt är tillåten. Ryssland är - precis som Norden - ett ganska sekulariserat land där endast 10 % av befolkningen är utövande kristna, säger Elena Namli.

Därför har hon också lite svårt att omfatta västvärldens bild av ortodoxa anhängare som ser kriget som en helig och messiansk kamp mot västvärldens Antikrist.

– Jag ser det inte som det centrala budskapet. Det som jag identifierar som den röda tråden är det starka Ryssland med tydliga paralleller till konservatismen i USA.

Enligt Elena Namli handlar Putins krig i grund och botten om att försvara konservativa värderingar och försöka återta den status man hade som stormakt under Sovjettiden. I den kampen har den ryska kyrkan fått en underordnad men ändå rätt synlig roll som gudfader åt ett krig som behöver en gudomlig välsignelse.

Rysslands president Vladimir Putin i huvudkyrkan i Athos.
Bildtext Vladimir Putin vill gärna visa sig i kyrkliga sammanhang.
Bild: EPA/ALEXANDROS AVRAMIDIS

En välsignad upprustning

"I Ryssland har den nykonservativa rörelsen tagit fram ett postsekulärt koncept där den ortodoxa tron och kärnvapen ses som likvärdiga och nödvändiga sköldar mot Antikrist och dess agenter."

Så skriver Maria Engström i SvD (20/3 2022) och hänvisar till Egor Kholmogorovs publicerade artikel Putins atomortodoxi som fick stor spridning i ryska medier år 2007. I Artikeln påstår Kholmogorov att “moderniseringen av försvarsmakten inte enbart är en säkerhetsfråga, utan även en andlig fråga och att den militära upprustningen är Rysslands eskatologiska strategi.”

Som den rätta trons försvarare skulle Ryssland alltså ha en mission som sträcker sig in i framtiden och ända fram till tidens slut. Ryssland påtar sig rollen som världens andliga polis och i den kampen går teknologiska och militära framsteg utmärkt att förena med tro och trosutövning.

I atomortodoxins tidevarv är det fullständigt självklart att kyrkan och den politiska eliten skakar hand med varandra, att kyrkan rentav ger sitt odelade stöd till Putin när han behöver ett andligt argument för sin angreppspolitik.

Patriark Kirill samtalar med Rysslands president Vladimir Putin.
Bildtext Den andliga och världsliga makten förenad.
Bild: EPA/All Over Press

Föreställningen om Ryssland som hindret eller som skölden som bevarar Europa och hela världen från Antikrist har djup förankring i den ryska historien och kulturen och utgör en mycket viktig beståndsdel i den nationella självbilden

― Maria Engström, SvD

Således har vi sett kyrkans män välsigna kriget och därmed ge Putins invasion en legitimitet som i västvärlden känns en smula främmande. Samtidigt bör vi än en gång hålla i minnet att folkets eller den ortodoxa kyrkans uppbackning av kriget inte är heltäckande, påpekar Elena Namli.

Uppgifterna om att majoriteten av den ryska befolkningen stöder kriget måste tas med en nypa salt. Däremot är människor tysta och besvikna över att inte kunna agera politiskt.

Putin skipar rättvisa

Den ryska befolkningens möjligheter att få sin röst hörd har begränsats med hot och sanktioner. Religionsutövningen är däremot fri, men idag löper religiositeten i samma fåra som nationalismen, patriotismen, främlingsfientligheten och föraktet för de svaga i samhället.

– Idag framställer man svaghetsföraktet som ett kristet projekt och som kristen teolog stör det mig oerhört, säger Elena Namli.

Putin behöver den ortodoxa kyrkan för att rättfärdiga sitt krig och för att förklara för alla sörjande anhöriga att deras söners uppoffringar inte varit förgäves i kampen mot Antikrist. Den gudomliga och världsliga skölden som ska bevara Ryssland och mänskligheten intakt, har ändå uppvisat brister som Putin kanske inte räknat med när han drog ut i krig.

I förgrunden en ukrainsk flagga som vajar i luften. I bakgrunden Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som syns på en tv-skärm på en byggnads vägg.
Bildtext Kriget i Ukraina har skapat förödelse och protester.
Bild: STELLA Pictures/ddp/abaca press

Ukrainarna har inte varit mottagliga för det gudomliga budskapet och det världsliga har man besvarat med mod och en kampanda som de ryska soldaterna saknat. Rysslands försök att bekämpa den nya världsordningen har hittills blivit en segdragen strid där det främst är civilbefolkningen som lidit när de “heliga” bomberna fallit över Kiev och Mariupol.

Ryssland måste förse världen med ordning och rättvisa, skriver Maria Engström med anledning av Putins motiv att inleda kriget mot Ukraina. Rysslands rättvisa ses ändå av ukrainarna som ett terrorangrepp och ett illa maskerat försök att inlemma Ukraina i den stormakt som förr hette Sovjetunionen.

Karta som visar vilka länder i Europa som hör till Nato.
Bildtext Under 1900-talet var Sovjetimperiet stort.
Bild: Petter West / Yle

Kan Putin verkligen vrida klockorna tillbaka och hänvisa till tusenåriga traditioner och en dekadens som hotar att tillintetgöra världen om inte han och Ryssland känner sitt moraliska ansvar? Ur ett västligt perspektiv är det omöjligt att acceptera Putins logik och farhågor om att Antikrist ska förgöra världen, men från Kremls perspektiv är invasionen förmodligen helt berättigad.

– Putin vill ha ett starkt Ryssland, men det borde kyrkan opponera sig mot och istället driva frågor som handlar om rättvisa, frihet och mänsklighet.

Just nu framstår kyrkans händer som bakbundna, men Elena Namli är ändå hoppfull och tror att den ortodoxa kyrkan kan avsäga sig den traditionella rollen som den som alltid ska serva makten.

När allvarets timme är slagen och Putin börjar tänka på hur han vill bli ihågkommen av eftervärlden, så kan det vara värt att hålla den ryska författaren Boris Akunins visdomsord i minnet.

– Tänk på nekrologen. Förstör inte din nekrolog!