Forskare varnar för att hoppas på alltför mycket då Putin någon gång försvinner

Den brittisk-estniska Rysslandsforskaren James Sherr uppmanar västländerna att inte tro att Ryssland blir ett annat land så fort Vladimir Putin avgått eller avsatts.

– De som tror att det blir en stor förändring då Putin försvinner kommer att få sig en stor överraskning, säger den erfarna Rysslandsanalytikern James Sherr till Svenska Yle.

Enligt honom har folk kort minne. Sherr påminner om hur det gick då Sovjetunionen kollapsade 1991 och Boris Jeltsin blev rysk president påhejad av en eufori i väst som trodde att det nya Ryssland skulle bli demokratiskt och en vänligt inställd partner.

– Jeltsin hade goda ambitioner men de flesta institutioner han ärvde från Sovjetunionen fanns kvar. De hade inte reformerats. Samma personer fanns kvar, mer eller mindre.

– De hade alla tränats i att tänka på ett visst sätt om säkerhet, styrka, om Rysslands (Sovjets) ställning i världen.

Jeltsin misslyckades med att reformera det postsovjetiska Ryssland och avgick 1999. Personen som efterträdde honom som president var den KGB-skolade premiärministern Vladimir Putin.

Lätt att ledaren personifierar landet

Sherr påpekar att all utveckling i Ryssland på 1990-talet personifierades kring Jeltsin och hänvisar till dagens personifiering kring Putin.

– Vi har nu levt med Vladimir Putin i 22 år. Han har gett säkerhets- och underrättelsetjänsten, silovikerna, en betydelse och auktoritet som de inte hade i Sovjetunionen, åtminstone inte efter Stalins tid.

– Det finns en messiansk kultur inom hela statsapparaten, största delen av den politiska klassen och statsduman.

– Kommer alla de här människorna att försvinna den dagen då Putin försvinner? Nej, det kommer de förstås inte att göra. Det vore förhastat och obetänksamt att börja fira i det läget, säger Sherr som är verksam vid Estlands utrikespolitiska institut i Tallinn.

Men Ryssland står oberoende inför en orolig period där utvecklingen kännetecknas av spasmer. Ibland blir det dramatiskt och ibland ser ut att lugna ned sig, tror analytikern Sherr.

– Det finns ett fenomen i rysk historia som kallas smutnoje vremja – den oroliga tiden. Det tror jag vi står inför nu. Det kan bli en mycket lång och turbulent tid.

Uttrycket smutnoje vremja anspelar på Stora oredan i början av 1600-talet som var en kaotisk och våldsam period i Ryssland då staten stod inför inre upplösning.

Många bedömare ser anfallet mot Ukraina som en katastrofal felbedömning som kan leda till Vladimir Putins fall.

– Putin är illa skadad. Men utöver det har hela systemets fundament skadats, möjligen har det spruckit. Också själva statens grundvalar har skadats, säger James Sherr.

Storsatsningar på militären ledde ingenstans

Ryssland förde ett kort krig med Georgien 2008. Ryssland utgick som segrare tack vare sin stora övermakt, men kriget visade på stora brister i den ryska kommandostrukturen, utrustningen och förmågan att koordinera de olika enheterna.

Putin började satsa på militären så fort han blev president, men speciellt efter Georgienkriget ökade satsningarna markant. Nato var oroat av en armé som framställdes som modern, välutrustad och vältränad.

– Men nu i dess första möte med verkligheten, vad är det vi ser? De mest grundläggande brister på varje enskild nivå – logistik, träning, kommandostruktur, moral och kompetens, säger Sherr.

– Det här kommer att ha en stor inverkan på hela det ryska ledarskapets anseende i Ryssland.

James Sherr anser att västledarna är alltför luddiga med att uttala vad man vill då det gäller Ryssland och kriget i Ukraina.

– Varför är folk så rädda för att säga rakt ut att målet är att Ryssland ska besegras? Att sanktionerna kommer att vara i kraft tills Ryssland lämnar allt ukrainskt territorium som landet ockuperat sedan 2014?

Enligt Sherr beror den här västliga oviljan att komma med klara besked på vad han kallar en "illuster konsensus" som ska manifestera västvärldens enighet. Man vill inte riskera sprickor i leden ifall någon börjar protestera mot ett eller annat uttalat mål.

– Enligt min mening är den här bristen på tydlighet skadlig för Ukrainas moral och självförtroende, säger Sherr.

Svårt att föra fram komplicerade resonemang

Han anser att tydlighet är något som politiska ledare undviker i vår postmoderna era.

– De föredrar robusta banaliteter i rädsla för att säga något fel då de uttalar sig för medierna som vill ha korta, slagkraftiga svar.

Förmågan att uttrycka sig slagkraftigt ger politiskt inflytande, påpekar Sherr och säger att de som fortfarande tänker strategiskt har stora svårigheter att skaffa sig det här inflytandet.

– Strategier är svåra att uttrycka kort och slagkraftigt. De kräver rigoröst tänkande.