Skogen behöver mera kvinnligt engagemang: "40 procent av skogsägarna är kvinnor"
Många kvinnor tror det är svårt eller ointressant att hålla på med skogsbruk. Ändå innehas nästan hälften av landets privatägda skogar av kvinnor. Nätverket Skogsgläntan vill sänka tröskeln till skogen för alla kvinnor med intresse för skog.
Gun Anderssén-Wilhelms traskar nöjd genom släktens skogsskifte nära Fäboda i Jakobstad. Hon trivs i skogen. Speciellt i sin egen. Hon studerar noga hur träden mår och vilka åtgärder som kommer att behövas i de olika områdena.
– Här står vårtbjörkar och det är intressant att följa med hur de växer. Skogen ser ut att klara sig bra här, för träden har rum för kronorna att bre ut sig. Men det syns att stormen har gått fram, för det finns en del vindfällen, säger Gun Anderssén-Wilhelms.
Det och mycket annat har hon lärt sig under sin tid som skogsägare. I dag sitter hon som fullmäktigeledamot i Skogsvårdsföreningen i Österbotten, som enda kvinna.
– Men det är ingenting särskilt med det. Jag har inte i något sammanhang kring skogsfrågor hört någon kommentar om att jag är kvinna, säger hon.
Läraren satte sig på skolbänken
Men mot bakgrund av att cirka 40 procent av landets skogsägare är kvinnor, tar kvinnorna inte särdeles mycket plats i branschen. Det var ett konstaterande som fick en grupp österbottniska kvinnor att grunda nätverket Skogsgläntan.
I skogsfrågor har ingen någonsin kommenterat att jag är kvinna
― Gun Anderssén-Wilhelms
Det är ett kvinnonätverk, underställt Skogsvårdsföreningen, som finns till för att hjälpa skogsägare att både fördjupa sin kunskap och öka sitt intresse för skogen.
– Jag insåg när jag ärvde den här skogen, att jag har ett ansvar att ta hand om den. Jag insåg jag måste förbättra min förståelse för skogsvård, så jag fick sätta mig på skolbänken, säger den pensionerade läraren.
Just därför behövs också Skogsgläntan. Skogsvård är en hel vetenskap, där det hela tiden finns nytt att lära sig. Nätverket kommer att satsa på olika former av träffar och utbildningar där kvinnor kan delta för att utbyta erfarenheter. Också negativa sådana.
– Man får komma med sin kunskap eller brist på kunskap. Man får ställa frågor utan att skämmas, så det ska vara en lågtröskelgrupp, säger Anderssén-Wilhelms.
Redan i vår ordnar nätverket möten och diskussioner, utbildningar och informationsmöten. Nu är målet att sprida information om gruppen och locka intresserade deltagare.
Forstmästarinnor?
Enligt Anderssén-Wilhelms är det inte så stor skillnad på manligt och kvinnligt skogsägande. Många kvinnor kan ändå ha varit i skymundan i skogsbruket för att männen traditionellt har skött skogen.
– Det betyder ändå inte att kvinnorna varit passiva och jag vet att det är många kvinnor som är aktiva och gärna vill ta del av arbetet. Men vi kunde gärna vara flera, önskar Anderssén-Wilhelms.
Skogsbruket är och förblir en viktig näringsgren i Finland. Och passivt skogsägande är varken till fördel för skogsägarens eller för nationens ekonomi.
– För i dag – men i synnerhet i morgon kommer skogen att vara viktig. Och vi vet alla orsaken, säger Anderssén-Wilms och syftar på det alltfort stora behov av virke för industrin, men också ett ökande behov av grön energi där skogen i olika former kommer till pass.
Själv inte alltid bäste dräng
Priset på virke har tidigare varit lågt, för att nu vara på stigande. Det har satt fart på många skogsägare att ta itu med gallring eller avverkning. Och som investeringsobjekt har skogsskiftena stått högt i kurs en längre tid.
– Att köpa skog är dyrt, det ser man av att försäljningspriset ofta landar kring 30 procent över begärt pris. Men det är en investering och har ett värde, inte bara ekonomiskt utan också ekologiskt och socialt, säger Gun Anderssén-Wilhelms.
Allt flera skogsägare är i dag så kallade urbana skogsägare, som bor långt från sina skogar. Det betyder att det praktiska arbetet blir svårt.
Det är inte så svåra saker
― Gun Anderssén-Wilhelms
Dessutom är det många markägare som saknar intresse för skogsbruk. Men det utesluter inte att man ändå kan vara en aktiv skogsägare.
– I dag kan man köpa en mängd tjänster, till exempel från Skogsvårdsföreningen. Så man behöver inte känna att man själv ska gå där med motorsåg, säger Gun Anderssén-Wilhelms.
Hon vet själv om kvinnor som tagit motorsågen i hand och själva tar itu med det konkreta skogsarbetet.
För egen del ansåg hon att hennes största brist var okunskap om skogsvård. Då var det bara att komma igång.
– Jag såg det var bäst att ta tag i saken och bara våga. Och det är sist och slutligen inte frågan om så svåra saker, säger Gun Anderssén-Wilhelms.