Hoppa till huvudinnehåll

Huvudstadsregionen

"Om högre skatter är det som krävs, så då borde vi betala" – sträcker sig stödet för vårdarnas strejk ända in i våra egna plånböcker?

Uppdaterad 01.04.2022 14:02.
Vårddemonstranter i röda västar hållandes skyltar och tygstycken går i ett tåg.
Bildtext Vårdstrejken inleddes 1.4 och räcker två veckor.
Bild: Cecilia Heikel / Yle

Fredagen den första april, klockan sex på morgonen gick 25 000 vårdare i strejk. Strejken ska pågå i två veckor och innebär att icke-brådskande vård får skjutas upp.

På sociala medier verkar vårdarstrejken som bröt ut på fredag morgon ha ett brett stöd. Men hur långt sträcker sig stödet, skulle folk vara beredda att betala mer skatt ifall det faktiskt skulle vara det enda sättet att höja vårdarnas löner?

Arbetstagarsidan vill ha löneförhöjningar för att komma upp ur vad de anser är en lönegrop samt förbättringar i arbetsklimat- och vilkor. Arbetsgivarsidan säger att det helt enkelt inte finns pengar, för att möta kraven borde man antingen skära ner på något annat eller höja skatterna.

Jag gav mig ut på stan för att ta reda på hur folk ställer sig till strejken. Sträcker sig stödet för vårdarna så långt att man är beredd att låta det påverka också den egna ekonomin?

Det borde finnas pengar för vårdarna

I Alberga möter jag Jokke. Jag hinner bara nämna ordet strejk så utbrister han:

– Det är helt rätt! Det är det här det krävs, allt borde stockas till så skulle de se hur åt helvete det är.

Enligt Jokke har det varit samma visa gång på gång, i tiotals år. Varje gång som vårdarna har bett om bättre lön så har det saknats pengar. Och han menar att det inte bara är pengar det handlar om.
Vårdare som flyttat till Sverige och Norge har enligt honom utöver högre löner också berättat om bättre arbetsklimat. Att man hinner ge varje patient tillräckligt med tid och inte behöver hasta igenom arbetet. För en låg lön dessutom.
Mer skatt vill han däremot inte betala. Det finns nog pengar, säger han.
– Det läggs miljoner på det ena och det andra, och ingen pratar om det. Men sedan när det ska hittas pengar åt vårdpersonalen så… Det är samma visa varje år, säger Jokke innan han går vidare.

Man sitter på bänk ute i vårsolen.
Bildtext Stefan Brandt njuter av vårsolen på sin lediga dag.
Bild: Cecilia Heikel / Yle

Stefan Brandt har slagit sig ner i vårsolen på sin lediga dag. Han har förståelse för vårdarna.
– Litet kanske man nog kunde höja skatterna. Men det finns en gräns, hur mycket som helst klarar vi inte av.
I Alberga träffar jag också Pirjo Siitonen.

Också hon stöder vårdarna och strejken.
– Nu skulle de ju behöva högre lön. Om högre skatter är det som krävs, så då borde vi betala. Det är värt det, det är ett tufft jobb, säger Siitonen.

Stöd också i centrum

Manne Lepistö skyndar längs Georgsgatan i Helsingfors, han skall träffa en bekant men hinner svara på min fråga.

– Utan vidare, jag skulle nog kunna betala litet mer för en sådan sak.

Men han betonar att man i så fall måste rikta åtgärderna rätt och tänka igenom vilka skatter som höjs.

Man som står och håller i en barnvagn.
Bildtext Bättre löner för vårdarna skulle ge bättre vård, tror Nikolay Vorontsov som Svenska Yle möter på Georgsgatan i Helsingfors.
Bild: Cecilia Heikel / Yle

En liten bit längre fram står Nikolay Vorontsov med sin dotter i sittvagn. Han har inte följt med ämnet så noga, men tycker i allmänhet att lång utbildning och ansvar borde synas i lönen.

– Vårdpersonalen borde ha bra lön, jag tror att en bättre lön syns i bättre vård, säger han.

Vårdarna behövs

Jag tar mig ännu till Hagalund, där jag möter Sanna som precis håller på att parkera sin cykel. Hon berättar att hon senast dagen innan själv behövt söka vård, när hon ramlade och menar att vårdarna absolut är värda en ordentlig lön. Skulle hon själv vara beredd att betala högre skatt om det skulle vara enda lösningen?

– Jag skulle nog vara beredd att betala litet mera i skatt, säger hon.

Kvinna i gul mössa och svart vinterrock.
Bildtext Sanna skulle vara beredd att betala litet mer i skatt om det skulle ge vårdarna bättre vilkor.
Bild: Cecilia Heikel / Yle