Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 3: Sluta skämmas för att du mår dåligt

Från 2015
Uppdaterad 27.11.2015 14:27.
#hurmårdu

Hösten 2011 var jag väldigt trött, utmattad och deprimerad. Föreställ dig ett uselt mobiltelefonbatteri. På skärmen står det: Låg batterinivå, ladda batteriet.

Du laddar batteriet men märker efter bara ett samtal att texten upprepas: Låg batterinivå, ladda batteriet och du laddar igen och igen, tills batteriet på telefonen plötsligt är helt slut...batteriet går inte att laddas mera.

Du behöver åka iväg och skaffa ett nytt batteri. Det här hände mig. Inte min mobiltelefon, utan mig. Jag ville bara sova.

Det behövdes en tur till butiken. Som ”butik” fungerade sjukhuset för mig. Jag stannade där ca 5 veckor. Ja, så länge tog det att tillverka ett nytt batteri för mig och jag började utveckla en manual för hur jag skulle hålla igång mitt batteri LÄNGE!

Jag var 5 veckor totalt på sjukhus. Hur jag kom över min depression och utmattning var mycket tack vare följande saker: Sjukhusvård, medicinering, stödsamtal på avdelningen och senare hos psykiatrisk sköterska.

Jag fick en stödperson via föreningen Sympati som hjälpte mig att komma ut och promenera och finna mina styrkor och se mina gåvor, kamratstöd, gruppterapi kring ångesthantering, parsamtal, hemservice, nytt hem och vardagsbalans.

Sist men inte minst, SÖMN. Tack vare, att jag som hade haft trasiga nätter i 4 år, fick sova hela nätter, gjorde att världen började se helt annorlunda ut. Min värld blev en mycket ljusare plats.

Jag har lärt mig att tillåta mig själv att vila och ta hand om mig själv. Det hade jag väldigt svårt att göra under min sons första fyra levnadsår. Han var så sjuk så ofta och vi var ofta på sjukhus. Min son och hans vård och habilitering, för att inte tala om all koordinering av dem, kom på första plats, andra plats och alla tätplatserna som i ett lopp. Jag kom sist.

Idag mår jag mycket bättre. Jag har lärt känna mig själv bättre och är mer alert på mina symptom. Jag har skaffat mig en fallskärm så jag inte faller crash boom bang utan fallskärmen vecklas ut och fångar mig när jag är på väg neråt.

Dessutom gör jag mycket förebyggande arbete, dvs. jag har jobbat hårt med att lära mig att placera mig själv högre upp, lyssna på mina behov och våga säga nej. Jag har lärt mig att ge mig själv egen tid och syssla med sådant som är viktigt och värdefullt för mig mellan varvena.

En annan sak som också varit viktig i återhämtningsprocessen är mitt kommunikationssätt. Jag har blivit öppen med mitt mående och min psykiska ohälsa. Många i min omgivning har blivit medvetna om mina begränsningar och mina symptom. Jag har slutat skämmas för att må psykiskt dåligt.

Ju mindre man pratar om det, desto mer samlas skammen och det dåliga måendet kvar i dig och tyngden på axlarna växer. Ju mer man också pratar om det möter man andra som också lider av psykisk ohälsa. Känslan av att känna att man inte är ensam med sin ohälsa och symptom är viktig för mig.

Att dela med sig av sina erfarenheter gör att man ger en möjlighet för någon annan att våga öppna sig. Att berätta om sina erfarenheter och lämna ut sig kan anses som skrämmande och som en risk för endel personer. För mig känns det att det är värt att ta risker, endast då kan man vinna. Och jag vill vinna. Jag tänker inte längre hamna sist.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

Taggar:
Till sidans topp

A-Ö: Mer från Svenska Yle