Taktisk kyla avgjorde dramatisk FM-stafett: "Jag kollade in hur mycket hon kände av mjölksyran"

Vuokatti Ski Team såg ut att vara på väg mot ett klart FM-guld, men då tappade Katri Lylynperä sitt försprång på en halv minut. Men det här var ingen genomklappning. Tvärtom visste Vuokattis ankare precis vad hon höll på med.

Jasmin Kähärä gjorde sitt på öppningssträckan och på den andra etappen visade Eveliina Piippo storform. Efter två sträckor av tre såg förhandsfavoriten Vuokatti Ski Team därför ut att vara på väg mot ett säkert FM-guld, speciellt som landslagsåkaren Katri Lylynperä fanns på ankaretappen.

Men damstafetten på 3 x 5 kilometer kom att få ett överraskande dramatiskt slut. Utmanaren Vantaan Hiihtoseura hade gett sig ut på slutsträckan nästan 30 sekunder efter Vuokatti, men Vandaklubbens ankare Jasmi Joensuu gjorde en imponerande insats.

Sakta men säkert åt hon ikapp försprånget och med en kilometer kvar var Lylynperä upphunnen.

Landslagets två främsta sprintspecialister gjorde i en duell upp om FM-guldet, och i det skedet hade de flesta nog satsat sina slantar på Jasmi Joensuu som sett så mycket fräschare ut.

Hade sparat på krafterna

Men Katri Lylynperä hade lurat oss. Hon var inte alls slut. I stället hade hon sparat på krafterna, och hade energireserven som behövdes för att lägga in en segerspurt.

Det blev Vuokattiguld efter en imponerande taktisk kyla från ankaret.

– När avståndet började minska så mycket visste jag att hon skulle hinna ikapp. Då gällde det för mig att hålla så hög fart att hon behövde ta ut sig för att åka in försprånget, men utan att jag själv blev slut, förklarar Lylynperä för Yle i Rovaniemi efteråt.

– När hon hann upp mig släppte jag förbi henne och kollade in hur mycket hon kände av mjölksyran. Jag såg att låren skakade till. Därför vågade jag rycka på bron, berättar Lylynperä efter sin taktiska fullträff som gjorde att hon skakade av sig Jasmi Joensuu innan åkarna kom in på upploppet.

– Det fanns inget annat i mitt huvud än att försöka ta in försprånget. När jag kom ikapp henne försökte jag rycka men lyckades inte. Jag insåg i slutet hur det skulle gå, jag hade tagit ut mig så mycket att jag inte kunde svara, säger Joensuu till Yle efter Vantaan Hiihtoseuras silver, en medalj hon ändå gladde sig åt med klubbkompisarna Anni Kainulainen och Rebecca Immonen.

Starka kopplingar till orten

För Vuokatti Ski Team var segern efterlängtad. Föreningen har vunnit många stafettsegrar på herrsidan, men det här var det första stafettguldet på damsidan på tio år.

– Det här har vi jagat länge. Det känns bra för alla som gjort ett jobb inom föreningen, säger Eveliina Piippo.

– Vi har det bästa laget. Alla har kopplingar till Vuokatti och har bott där under längre perioder. Vi är goda kompisar, säger Lylynperä.

Bronset togs av fjolårsettan Ikaalisten Urheilijat vars chans att försvara FM-guldet försvann på första sträckan då unga Hilla Niemelä föll och rasade till 16:e plats.

– Jag försökte komma upp men så föll jag igen. Och det tar mycket energi. Det grämer, men så kan det gå när många åker på en gång, säger Niemelä.

– Lyckligtvis har vi en räddande ängel på slutsträckan.

Den räddande ängeln lystrar till namnet Krista Pärmäkoski, som från ett motigt läge lyfte upp trion från Ikalis till trea.

– Jag visste inte exakt hur stor differensen var eller på vilken plats vi var. Men nån ropade att "40 sekunder till medalj" och då visste jag lite ditåt, förklarade Pärmäkoski som i morgon avslutar sin säsong med individuell medaljjakt på 30 kilometer klassiskt.

Jämin Jänne klara herrvinnare

I herrarnas stafett var det avgjort redan när ankaråkarna åkte i väg. Jämin Jännes Lauri Lepistö hade inga problem med att föra laget till förstaplatsen 40 sekunder före Puijon Hiihtoseura.

Det avgörande rycket kom på andra etappen genom Ristomatti Hakola.

– Första varvet åkte jag lite försiktigt. Jag insåg att det inte räckte för att gå ifrån killarna och satsade stenhårt i uppförsbacken, sammanfattade Hakola.

Silvret gick till Puijo tack vare en viss Iivo Niskanen. OS-guldmedaljören åkte över minuten snabbare än resten på tredjesträckan och förde upp sitt lag, som saknade Perttu Hyvärinen, till trea.

Imatraåkaren Remi Lindholm fick se Niskanen åka ifatt honom – och rycka.

– Jag försökte hänga på en stund, men skidorna var inte helt optimala. Iivo är tuff, konstaterade Lindholm.

Lindholm växlade som trea och på sista sträckan såg Miro Karppanen till att Imatran Urheilijat fick bronset.