President Paasikivis barnbarnsbarn har blivit en av Sveriges folkkäraste försvarsexperter: "Han har lärt mig att se världen som den är och inte som den borde vara"

När kriget bröt ut blev han mannen som svenska medier ringde för att förstå. Joakim Paasikivi har blivit en expert för ett Sverige som blir allt mer intresserat av försvaret.

Finlands sjunde president JK Paasikivi brukade säga att all vishets begynnelse är att erkänna fakta. Det står också på det 40 ton tunga monumentet som restes till minne av honom i Helsingfors 1980.

På plats för att avtäcka minnesmärket var en då 19 år gammal Joakim Paasikivi, presidentens barnbarnsbarn.

– Han dog före jag föddes, men han har alltid varit en viktig person i släkten. Min pappa hade honom som reservfar eftersom farfar dog vid fronten 1942, säger Joakim Paasikivi som i dag är överstelöjtnant och lärare i militär strategi vid Försvarshögskolan i Stockholm.

Det går inte många dagar utan att Joakim Paasikivi syns i tv-rutan i dag. Före den ryska invasionen var han okänd för den stora massan, men i dag är han en folkkär expert som på ett tydligt sätt förklarar Rysslands invasion av Ukraina för svenskarna.

Han har hört att folk skämtsamt kallat honom för en krigs-Tegnell, med hänvisning till den tidigare statsepidemiologen Anders Tegnell som blev känd för det svenska folket när coronapandemin bröt ut.

Joakim Paasikivi har dubbelt medborgarskap och gjorde sin värnplikt vid Nylands brigad i Dragsvik, kontingent 2/79. De svåraste finlandssvenska dialekterna lärde han sig efter elva månader på garnisonen, men finskan fastnade inte.

– Jag har aldrig varit så förvirrad som under de två första veckorna när jag inte förstod kommandona asento, lepo eller käännös oikeaan päin. Men när jag väl förstod att det här var ord och inte bara ljud så gick det lättare.

En modern Paasikivilinje

JK Paasikivis politik gick i korthet ut på att föra en självständig politik på hemmaplan men samtidigt förstå att Sovjetunionen hade ett säkerhetsintresse i Finland som vi måste acceptera och inte gå emot. All vishets begynnelse är att erkänna fakta.

Joakim Paasikivi säger att han genom att studera sin farfarsfar har lärt sig att se världen som den är och inte som den borde vara. Däremot har han en annan linje, som han ser som en utveckling på den så kallade Paasikivilinjen. I korthet går den ut på att man ska revidera sin hållning när fakta förändras.

– En modern Paasikivilinje skiljer sig eftersom man inte längre har någon som står och kikar på en över axeln. I dag kan man ha en genuin självständighet där man själv väljer sina säkerhetspolitiska val tillsammans med likasinnade.

Ett sådant säkerhetspolitiskt val skulle vara att gå med i Nato, något som hade varit otänkbart under JK Paasikivis tid som Finlands president precis efter andra världskriget.

– Jag har länge trott att en klok säkerhetspolitisk lösning vore att gå med i Nato. I synnerhet efter att de baltiska länderna gick med och Östersjön i allt väsentligt nästan blev ett innanhav i Nato. Då blir det mer osäkerhetsskapande att stå utanför än att vara med.

Är du förvånad över att opinionen i Finland och Sverige gällande Nato har förändrats så snabbt?

– Ja det är jag. Att diskussionen flyttades från en plats till en annan på så kort tid är ur ett strategiskt perspektiv fantastiskt intressant.

Du är lärare i militär strategi. Ur ett strategiskt perspektiv, är det klokt med så snabba vändningar?

– Det är lite att gripa tillfället när det är lämpligt. Den farliga situationen är tiden mellan en inlämnad ansökan och ett godkänt medlemskap. Då tror jag att det är klokt att lämna in en ansökan under en period när de ryska förbanden i vårt närområde är nere och dör i Ukraina.

Så talar en strateg?

– I alla fall den här.

Stort försvarsintresse i Sverige

Intresset för försvarsfrågor har ökat markant i Sverige sedan Ryssland inledde sin invasion av Ukraina. För första gången är försvaret en av de tio viktigaste politiska frågorna bland allmänheten, enligt analysföretaget Novus.

Debatten i Sverige har i mångt och mycket präglats av efterklokhet och från många håll en besvikelse över att man inte satsade på försvaret under sent 1990-tal fram till den ryska annekteringen av Krim 2014. Garnisoner lades ner och krismedvetenheten sjönk.

– Vi har varit övertygade om vår egen förträfflighet. Vi har tänkt att vi vet hur världen borde vara och vi har trott att vi har haft rätt under en lång tid, säger Paasikivi och fortsätter:

– Det är för att vi inte haft en 1300 kilometer lång landgräns med en granne som vi inte kan lita på. När baltstaterna blev fria fick vi dessutom våra egna buffertstater, krasst sett. Så vi har kunnat luta oss tillbaka bekvämt och tänkt att jo vi ska ha ett försvar, men det är en bisak jämfört med flera andra viktiga samhällssektorer.

Enligt Paasikivi har svenskarna sakta men säkert förstått att de andra samhällssektorerna inte fungerar om landet inte behåller sin självständighet.

– De andra frågorna är underordnade försvarsfrågan. Om man tror att det finns ett hot mot vår självständighet och territoriella integritet då bör man ha ett försvar som kan dimensioneras efter de hot vi ser. De hoten måste vi se på lång sikt och misstaget vi gjorde, som inte Finland gjorde, var att vi tog intäkten att Ryssland aldrig kommer bli starkt igen, säger han.

"Mordtivolit" i Butja har vi sett förr – Finland ett exempel

Det som överraskat Joakim Paasikivi mest sedan kriget i Ukraina bröt ut är den ryska inkompetensen. Ukraina har med en militärteknologiskt underordnad armé på flera håll lyckats försvara sig mot den ryska attacken.

När Ryssland nu drar sig tillbaka från Kievområdet efter att misslyckats med att försöka inta landets huvudstad möts världen av grova bilder från stadens förorter. De ryska soldaterna verkar urskiljningslöst ha dödat och torterat hundratals personer. Staden Butja står som exempel på hur rå den ryska krigföringen kan vara.

Joakim Paasikivi skakar på huvudet.

– Man har haft ett slags mordtivoli av odisciplinerade soldater, det trodde jag inte att skulle förekomma här. Men vi har sett liknande förr i tiden, exempelvis de ryska partisanerna i Finland som ursinningslöst mördade folk på sjukhus och i byar, säger Paasikivi.

Han syftar på de ryska överfallen och morden på civila i byarna i ödemarken nära östgränsen under fortsättningskriget.

Enligt Paasikivi finns det något i den ryska militära apparaten som tillåter dessa övergrepp. Men han kan inte förklara det som en strategi från ryskt håll.

– Det finns inte någon egentlig vinst. Det fyller inget militärt syfte och odisciplinerade soldater är ofta svårare att styra än andra. Jag kan endast se inkompetens och grymhet.

Men vid sidan om det odisciplinerade och besinningslösa våldet finns det också tecken på ett mer systematiskt dödande. Paasikivi säger att rädsla är ett mycket starkt styrmedel och genom den linsen kan man se det systematiska dödandet som en strategi. Genom att döda människor på grund av deras åsikter så hindrar man andra från att öppna munnen.

Han nämner den mördade borgmästarfamiljen i Motyzhyn som ett exempel. De blev skjutna efter att ha vägrat samarbeta med ryska styrkor.

– Vi kan komma att få ser mer av den här typen av våld också, säger han och fortsätter:

– Det systematiska dödandet är rimligen beordrat av chefer och då undrar man hur högt upp det går.

Joakim Paasikivi ser de ryska styrkornas terror i Kievs förorter som ytterligare en orsak att stärka det nationella försvaret.

– Det här skärper sinnena ytterligare. Det här är den potentiella fiende som vi står inför och det här hade kunnat vara vilken förort i Stockholm som helst.

Ser du att risken i dag är mindre för ett storskaligt europeiskt krig än den var då invasionen av Ukraina inleddes?

– Jag tror det. Det är tack vare det ukrainska, oerhört tappra och överraskande bra, motståndet där man förstört så mycket av den ryska armén. Varje rysk stridsvagn som förstörs i Ukraina är en stridsvagn mindre som kan komma hit.

Artikeln uppdaterad 7.4.2022 kl 15:36: JK Paasikivis citat rättat till det ordagrant korrekta "All vishets begynnelse är att erkänna fakta".