Hoppa till huvudinnehåll

Åboland

Suvi Örnmark sade upp sig efter 16 år inom vårdbranschen: "Många är inte längre stolta över sitt jobb"

En dam med gul mössa står i snöfallet och tittar leende åt sidan.
Bildtext Suvi Örnmark är lättad efter att ha sagt upp sig.
Bild: Kalle Mäkelä / Yle

Upp till 90 procent av vårdarna har funderat på att byta bransch, visar en undersökning som vårdarfacket Tehy gjorde i fjol. De främsta orsakerna är bättre lön och mindre psykisk belastning inom andra yrken.

"Det lönar sig inte. Det finns alltid en risk att du råkar ut för någon som är våldsam, och det är ett orgelbundet skiftjobb."

Lundobon Suvi Örnmark kom på sig själv med att säga så här till sin 12-åriga dotter då de talade om drömjobbet i framtiden. Dottern hade sagt att hon ville bli akutvårdare i en ambulans.

– Jag insåg plötsligt vad jag sade. Det kan ju inte vara så att vi i framtiden inte har tillräckligt med vårdare, därför att ingenting görs för att förbättra anställningsförhållandena. De förändringarna måste göras nu, säger Örnmark.

Örnmark sade upp sig efter 16 år inom vårdbranschen.

Inte bara en lönefråga

Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt var länge Suvi Örnmarks arbetsgivare.

De första tio åren jobbade hon vid Åbo universitetscentralsjukhus jour, därifrån hon 2017 flyttade över till den psykiatriska sidan.

– Att jobba i tre skift blev för mycket och arbetsbördan var orimlig. Arbetet var inte meningsfullt.

De senaste fyra åren har Örnmark arbetat dagtid på ungdomspsykiatrin. Det lättade att flytta över från det tunga treskiftsarbetet, och Örnmark vidareutbildade sig.

Till slut blev det ändå för mycket jobb som hopade sig, och då handlade det inte bara om lönen.

– Jag har själv kompenserat den låga grundlönen med att göra korta inhopp på några andra platser, så att pengarna skulle räcka. En viktig sak för mig har varit arbetsavtalen. Vikariaten fortsätter efter varandra i en lång rad. Arbetarna duger nog som vikarier, men de får inga ordinarie tjänster. Det är framför allt en resursbrist, säger Örnmark.

Största delen av vårdarna har funderat på att byta bransch

Tehys enkät visar att nästan alla vårdare under 30 år har funderat på att byta bransch. Arbetshälsan har försämrats i synnerhet på grund av coronan, men många anser också att de inte orkar arbeta hela sin yrkeskarriär inom social- och hälsovårdsbranschen.

Och tankarna är inte något som bara yngre vårdare har. Totalt har nästan 90 procent av vårdarna funderat på att byta bransch.

– Varningsklockorna borde nu ringa, men beslutsfattarnas och arbetsgivarnas försök att undvika ansvar håller på att leda till det faktum att till och med patienter i arbetsför ålder snart inte får den vård de behöver. De äldres öde vågar jag inte ens tänka på, sade Tehys ordförande Millariikka Rytkönen i pressmeddelandet.

Rytkönen krävde genast trovärdiga lösningar och finansiering för att förbättra branschens attraktions- och kvarhållningskraft.

– Det här är verkligen inte bara en arbetsmarknadsfråga. I sista hand är det statsmakten som enligt lagen bär ansvaret för att trygga social- och hälsovårdstjänsterna, sade Rytkönen.

Patientsäkerheten har äventyrats på grund av resursbrist

Vårdarna är ambitiösa och vill sköta sitt arbete så bra de bara kan.

Men i dagens situation är det inte möjligt, anser Örnmark.

– Under mina arbetsår har patientsäkerheten oftare i fara än under kontroll. Patienterna var tvungna att vänta orimligt länge, vi hann inte svara på telefonsamtal, det fanns inga eftervårdsplatser. Vi kunde inte övervaka patienter, eftersom det inte fanns monitorer eller personal.

Brådskan och resursbristen öka oundvikligen på vårdarnas belastning, och det märks i hur man bemöter andra.

En dam med gul mössa står i snöfallet och tittar leende in i kameran.
Bildtext Om vårdarnas löner höjs så som facket föreslagit kunde Suvi Örnmark tänka sig att återvända till branschen.
Bild: Kalle Mäkelä / Yle

– I mitt jobb försöker jag leva upp till vissa värden, men i min kommunikation märkte jag att jag inte alltid lyckades med det, säger Örnmark.

Den största hjälpen var kollegor, som stödde och uppmuntrade mig överallt och alltid.

– Vårdarna vill göra sitt bästa. Om den tillfälliga undantagslagen godkänns så försvinner helt säkert de som nu redan funderar på saken. Många är inte längre stolta över hur de gör sitt jobb, säger Örnmark.

Den tillfälliga undantagslagen innebär att strejkande vårdare kan tvingas på jobb om den nuvarande lagens åtgärder inte bedöms vara nog för att trygga patientsäkerheten.

Jag känner mig verkligt lättad. Tyvärr.

― Suvi Örnmark

Vårdarfacken Tehy och Super kräver, att vårdarnas grundlönenivå under en femårig period stiger med 3,6 procent varje år i tillägg till de normala avtalsförhöjningarna.

Om förslaget godkänns kunde Suvi Örnmark tänka sig att återvända till vårdbranschen.

– Lönen skulle bättre motsvara arbetsmängden och ansvaret. Jag skulle vilja se den sjukskötare vars grundlön nu är 3 000 euro. Själv hade jag en lön på 2 506 euro. Där är en viss skillnad, säger Örnmark.

Örnmark sade förra veckan upp sig från Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Efter 16 år kändes det som en lättnad.

Känslan av otillräcklighet, en orimlig arbetsbörda och ett tärande treskiftsarbete blev för mycket.

– Jag känner mig verkligt lättad. Tyvärr.

På andra språk

Diskussion om artikeln