Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Qosais familj i Karis vill bara kunna leva ett normalt liv – tusentals har kämpat för uppehållstillstånd i över sex år utan framgång

Qosai sitter med sonen Zein på en säng framförett fönster med persienner och blommiga gardiner.
Bildtext Qosai al-Battat fyller snart 41, sonen Zein är 19. De har byggt ett liv i Finland, tillsammans med sin familj, men hotas ständigt av utvisning till ett land där de inte är välkomna.
Bild: Simon Karlsson / Yle

Åtminstone kring 3 000 personer har sedan cirka 2015 väntat på att få asyl eller uppehållstillstånd i Finland. Medborgarinitiativet Tillstånd att leva, diskrimineringsombudsmannen och inrikesministeriet vill nu att de ska få sin vilja igenom.

Stämningen hos familjen al-Battat i Karis är god. Kalendern visar några dagar in i den heliga fastemånaden ramadan, och klockan visar eftermiddag, så det är en stund sedan det serverades mat hos familjen.

Ingens humör är ändå på fallrepet, och relativt snart är det dags för iftar, den fastebrytande måltiden efter att solen gått ner.

Den goda stämningen är också uppmuntrande i och med att vi ska tala om familjens stundvis mycket svåra upplevelser.

På grund av ett mordhot riktat mot hela Qosai al-Battats familj flydde de fem familjemedlemmarna från den heliga staden Kerbala i Irak för drygt sju år sedan. Resan var farlig och lång, innan de i september 2015 kom till Finland.

Sedan dess har familjen gått igenom två asylprocesser, där svaret har varit nej. Förvaltningsdomstolarna har också sagt nej. Nu har familjen lämnat in nya ansökningar; inte en gemensam, utan uppdelat, för att kanske effektivera processen.

Mina vänner är här, jag går i skolan, hänger med kompisar.. Jag är mera Karisbo än något annat.

― Dania al-Battat

Under tiden i Finland har Qosais och frun Rowaiehs barn växt upp. Äldsta sonen Zein är nu 19, Abdullah är 18 och dottern Dania är 14 år gammal. I vintras föddes sonen Adam.

Familjen bor sedan några år tillbaka i Karis. Där har Zein, Abdullah och Dania gått i skola, skaffat vänner, hobbyer, ett liv.

– Mina vänner är här, jag går i skolan, hänger med kompisar.. Jag är mera Karisbo än något annat, konstaterar Dania, innan hon plockar upp en yrvaken Adam i famnen.

Zein och Abdullah kan bara hålla med. Båda vill bli bilmekaniker, som deras stolta far, och studerar nu yrket. Zein tvingades avbryta sina gymnasiestudier då hans ansökan om asyl avslogs, innan det var drömmen att bli jurist.

En baby iklädd vitt och en gul haklapp.
Bildtext Tre månader gamla Adam tar ingen stress, trots att hans familj på sex personer bor i en tvårummare.
Bild: Simon Karlsson / Yle

Pappa Qosai jobbade som bilmekaniker i tre år i Finland, men i och med att han fått avslag på sin ansökan så får han inte jobba för tillfället. Han inväntar ett nytt beslut om arbetstillstånd, men på det stora hela är familjens tillvaro ytterst begränsad.

Adams rådgivningstjänster sker på den lokala hälsostationen, men resten av familjen måste i praktiken åka till Vanda, där närmaste flyktingmottagning finns, och använda de begränsade tjänster de erbjuds som asylsökande.

Familjen bor i en tvårumslägenhet, och Zein hoppas på att han snart får uppehållstillstånd i Finland så att han kan flytta till en egen bostad – förstås nära familjen, tillägger han.

Kritiska till Migrationsverket

Att söka tillstånd hos Migrationsverket (Migri) har inte varit lätt för familjen. Processerna har varit utdragna och kantats av problem. Speciellt tolkarnas arbete får kritik av både Qosai och sonen Zein.

Zein berättar att han på sin senaste Migri-intervju, i mars, hade svårt att förstå vad tolken sade, eftersom hen talade en nordafrikansk dialekt av arabiska, medan Zein själv talar irakisk arabiska – två nästan olikan språk.

– Jag sade redan medan vi väntade på tolken att jag kan ta intervjun på finska istället, men intervjuaren menade att vi måste ta det på arabiska.

Eftersom varken tolken eller Zein sist och slutligen lyckades kommunicera tillräckligt bra, bad Zein igen om att få tala finska. Det tog en timme att reda ut att man faktiskt får intervjua asylsökande på finska, berättar Zein.

Zein al-Battat sitter med sin telefon i handen bredvid en vas med rosor.
Bildtext Zein al-Battat säger att familjens liv skulle bli så mycket bättre, om man fick lov att leva det på riktigt. Drömmen om uppehållstillstånd i Finland är nu inne på sitt sjunde år.
Bild: Simon Karlsson / Yle

Qosai är starkt kritisk mot speciellt översättarna Migri anlitat, och är övertygad om att de är en stor orsak till de avslagna asylansökningarna. Han upptäckte under den andra asylprocessen att tolkarna översatte flera saker fel.

Men det handlar också om byråkrati: att familjen först gav sina fingeravtryck i Ungern har fördröjt processen.

Diskrimineringsombudsmannen vill ge tillstånd

Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman är medveten om brister på Migri, brister som hon har förstått att bottnar i resursbrist. Hon har nyligen, i diskrimineringsombundsmannens berättelse till riksdagen, anmärkt på den usla situationen som berör tusentals personer.

"Flyktingkrisen" 2015 är inte över

På grund av ett försämrat läge i Mellanöstern och Afghanistan anlände rekordmånga flyktingar till Europa åren 2015 och 2016; 1,3 miljoner migranter sökte asyl i Europa 2015.

De flesta kom från Syrien, Afghanistan och Irak; men många kom också från andra regioner där våld och fattigdom eskalerade vid den tiden, som Eritrea, Nigeria och Pakistan.

Också Finland tog emot rekordmånga asylsökande: 2015–2016 sökte cirka 37 000 personer, främst irakier, asyl i Finland.

Fortfarande har mellan ungefär tre- och femtusen av dessa inte fått någon form av uppehållstillstånd i Finland, trots att många inte kan återvända till hemlandet på grund av hot om våld.

Kristina Stenman anser att det bara är rimligt att personer som kommit till Finland för flera år sedan, men som ännu inte har permanent uppehållstillstånd, borde få någon form av tillfälligt men helst permanent tillstånd. Enligt Stenman handlar det inte längre ens bara om flyktingstatus eller inte:

– För vissas del finns det flyktingskäl för varför de inte borde behöva återvända ännu heller, säger Stenman.

– Men för vissas del så har det helt enkelt uppstått sådana band till Finland nu, att man kan säga att de i praktiken är fast bosatta här. Det borde kunna vara så att de här personerna kan lita på att de har ett permanent uppehållstillstånd i Finland.

Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman.
Bildtext Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman tycker det är dags att ge uppehållstillstånd åt personer vars hela liv redan finns i Finland.
Bild: Yle/Joni Kyheröinen

Migri: ett nekande beslut innebär att kraven inte uppfyllts

På Migrationsverket, Migri, konstaterar chefen för enheten för asylsökande Antti Lehtinen att Migri tar beslut baserat på den information som tillhandahålls.

Om ett beslut blir nekande betyder det att man inte ansett att personen fyller de kriterier som ställs. Kriterierna bestäms inte på verket, utan på ministerienivå. Lehtinen påpekar att Migri bara är verkställande organ.

Det är olika kriterier för olika sorters uppehållstillstånd.

Asylsökande behöver till exempel kunna bevisa att det finns en påtaglig risk för att hen utsätts för politiskt eller annat våld i hemlandet, medan ett arbetstillstånd för en person från utanför EU brukar kräva en behovsutredning – behövs det en kock, en ingenjör, en bilmekaniker, eller en designer på den finska arbetsmarknaden?

Finland stretar emot - Irland har redan börjat

I februari i år presenterade inrikesministeriet en plan för att möjliggöra att de som i åratal väntat på asyl eller uppehållstillstånd skulle få just det; tanken var att personer som innan 2017 sökt asyl i Finland och som nu bor i Finland utan uppehållstillstånd, skulle få ett halvår på sig att ansöka om uppehållstillstånd.

Förslaget föll inte i god jord. Oppositionspartierna motsatte sig omedelbart, och också inom regeringspartierna var det många som sköt ner idén.

Förslaget vann nog också stöd inom regeringen, men just nu verkar förslaget vara på is.

I Irland är verkligheten en annan. I februari inledde Irland en process, där personer som bott länge i landet utan officiell status nu får söka om uppehållstillstånd.

Helen McEntee sitter ensam i en rad av gröna stolar iklädd en vit jacka.
Bildtext Irlands justitieminister Helen McEntee godkände i början av april de första ansökningarna om permanent uppehållstillstånd för långvariga asylsökande eller papperslösa i Irland.
Bild: MAXWELLS DUBLIN/via Flickr

I början av april beviljade justitieminister Helen McEntee de första tillstånden. I Irland anser regeringen att de här personerna redan bidrar till landets samhälle, kultur, och ekonomi, och att man därför kan bevilja efterlängtade tillstånd. Precis som i Finland har de som väntat längst gjort det i upp till tiotals år.

I Finland har politikerna motiverat sitt motstånd med att man är orolig för att liknande massbeviljanden ska ske på nytt i framtiden.

Det var dock före Ukrainakriget, och den tillfälliga lösning som snabbt tillämpades på ukrainska flyktingar.

Diskrimineringsombudsman Kristina Stenman påpekar också att redan på 90-talet fanns det i Finland en liknande flexibilitet.

– 1993 stiftades en lag som gav uppehållstillstånd åt flyktingar från dåvarande Jugoslavien, till Finland kom de främst från Kosovo men det gällde också bosnier och andra, berättar Stenman.

– Då gjorde man ett kollektivt skyddsbeslut, lite likt det beslut som fattats för ukrainarnas del. Det skulle vara ett tillfälligt tillstånd, men sen gjorde man en flexibel modell och i praktiken stannade stora delar av den här gruppen i Finland; det handlade om ungefär 2200 personer då.

Medborgarinitiativ vill lösa problemet

Där politikerna inte tills vidare har lyckats komma överens försöker en grupp medborgare ta en annan väg. Medborgarinitiativet Lupa Elää – Tillstånd att leva – vill mer eller mindre samma sak som inrikesministeriet och diskrimineringsombudsmannen.

– Vi har en växande grupp människor i Finland som är i en hopplös situation. Vi behöver en lagändring för att lösa den här situationen, säger en av upphovspersonerna, Minna Seikkula, som till vardags är forskare på Helsingfors universitet

– Om någon har stannat i Finland i 6 år eller längre, 10, 15 år, i en så här hopplös situation, så kanske det berättar att personen inte har något annat alternativ, säger Seikkula.

Det är ett ganska dystert samhälle vi lever i om det inte finns femtiotusen röstberättigade finländare som stöder den här frågan.

― Minna Seikkula

Medborgarinitiativet har samlat namn sedan i höstas, men trots ett uppsving de senaste veckorna saknar man ännu nästan tiotusen av de femtiotusen underskrifter som behövs för att det ska gå till riksdagsbehandling. Namnen måste vara insamlade inom april.

Seikkula tycker det är fint att tiotusentals ställer upp – men frågar sig också hur inte fler har skrivit under?

– Det är ett ganska dystert samhälle vi lever i om det inte finns femtiotusen röstberättigade finländare som stöder den här frågan, bland de fyra miljoner röstberättigade som finns. Men jag blir lite hoppfull av att initiativet den senaste månaden fått luft under vingarna.

Hon påpekar att medborgarinitiativet inte föreslår att kriminella eller farliga asylsökande ska få uppehållstillstånd, och understryker att det är ett mikroskopiskt problem. Oftast är asylsökandes brottsregister banala, men det räcker också för Migri, enligt Seikkula.

– I praktiken är det nu så att fortkörningsböter eller snatteri, till exempel om någon norpat en banan, är tillräckligt för att få ett utvisningsbeslut, säger Seikkula.

En man håller i sitt spädbarn. Mannen ler, spädbarnet ser trött ut.
Bildtext Adam är mindre nöjd än pappa Qosai då han väcks för fotosession med Svenska Yles reporter.
Bild: Simon Karlsson / Yle

"Våra liv blir så mycket bättre"

– Det gör inte så mycket, jag är van, säger Dania som svar på frågan hur det är att växa upp tillsammans med fem andra människor i en liten lägenhet.

Familjen al-Battat är slående munter, trots de många motgångarna. Att pappa Qosai hamnade i vattnet då familjen korsade Egeiska havet, att då sjuåriga Dania tänkte hoppa i efter honom, eller att de möttes av barska, och stundvis farliga poliser och gränsvakter under resan genom Europa verkar inte åtminstone på ytan väcka överväldigande känslor.

Bara då Qosai berättar att han saknar sina föräldrar glimtar saknaden till hans ögon.

Zein får frågan om varför han vill att familjen ska beviljas uppehållstillstånd i Finland.

– Det skulle förändra våra liv, rätt så mycket. Jag tvingades hoppa av gymnasiet, så jag skulle kunna fortsätta de studierna. Det har alltid varit viktigt för mig. Jag skulle kunna flytta till en egen lägenhet, pappa skulle få jobba.. Och liksom bara en sådan sak att man skulle veta var man kommer befinna sig, åtminstone nästa dag.