Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Filmrecension: The Lost City – en klichéartad skattjakt där man försökt vända på könsroller

The lost city
Bildtext Jack Trainor (Brad Pitt), Loretta Sage (Sandra Bullock) och Alan Caprison (Channing Tatum).
Bild: Paramount/Kimberley French

Osannolika hjältar, en rik skurk, en försvunnen skatt och ost som blåser i Sandra Bullocks ansikte. I The Lost City görs Channing Tatum till ett blåögt sexobjekt medan Sandra Bullock är den intelligenta hjälten som kan göra vad som helst i klackar.

Loretta Sage (Sandra Bullock) är en författare som skriver smöriga kärleksromaner om försvunna skatter, även om hon är högutbildad och den första personen som översatt ett antikt språk. Loretta är trött på sitt liv, och på Alan Caprison (Channing Tatum), den hunkiga modellen som pryder hennes bokomslag. När hon sedan plötsligt blir kidnappad av en rik skurk (Daniel Radcliffe) drar äventyret igång.

Channing Tatum
Bildtext Channing Tatum spelar Alan som figurerar på bokomslag i blond peruk och tar av sig skjortan flera gånger under filmen.
Bild: Paramount/Kimberley French

Channing Tatums roll är den enda karaktären i filmen som inte är en total kliché. Karaktären Alan är baserad på den verkliga personen Fabio Lanzoni som figurerade på romantiska bokpärmar på 80-talet. Fabio var ofta barbröstad med hans långa blonda hår som blåste i vinden medan han höll en kvinna i famnen. Likheten är rätt så självklar, i ett skede kallar Radcliffe till och med Tatum för Fabio, och hans karaktär bär också en lång blond peruk.

Daniel Radcliffe
Bildtext Daniel Radcliffe som Abigail Fairfax, en rik skurk som utnyttjar lokalbefolkningen.
Bild: Paramount/Kimberley French

Daniel Radcliffe spelar den rika skurken Abigail Fairfax, en vuxen bortskämd snorunge som tror att han kan köpa vad som helst för pengar väl. Brad Pitt spelar även en roll i filmen som Jack Trainor, som fungerar som en referens till filmen Den vilda jakten på stenen (1984), vilken The Lost City har flera likheter med.

The Lost City är inte fenomenal men inte heller katastrofal

Filmen som är regisserad av bröderna Aaron Nee och Adam Nee är stundvis riktigt rolig.The Lost City är en mycket amerikansk film i många bemärkelser, vilket syns särskilt i humorn. Filmmusiken är bra och lyfter fram berättelsen utan att man lägger märke till det.

The lost city
Bildtext Beth Hathen (Da'Vine Joy Randolph) jobbar med Loretta och Oscar (Oscar Nunez) ska flyga Beth till ön där Loretta hålls fången. Tilsammans skapar de ett sidonarrativ.
Bild: Paramount/Kimberley French

The Lost City rider ganska långt på de stora namnen som spelar huvudrollerna, medan själva utförandet är bara helt okej. Lösningarna kommer mycket lätt för karaktärerna, vilket får mig som tittare att komma ut ur berättelsen. Majoriteten av de stora rollerna spelas av vita skådespelare, samtidigt som lokalbefolkningen skildras ganska okänsligt som offer för någon slags kolonialism på den påhittade ön.

De har lagt till nya vändningar i handlingen som bygger på klassiska idéer som är vanliga i genren. Till exempel försöket att vända på könsrollerna och det att Alan säger sig vara en feminist reflekterar samtida åsikter om jämställdhet.

The lost city
Bildtext Loretta (Sandra Bullock) är den intelligenta hjälten som hittar svaren.
Bild: Paramount/Kimberley French

Karaktären Alan speglar ändå en historiskt problematisk porträttering av kvinnor i film: lite korkad, känslosam och ett sexobjekt. Könsrollerna är utöver det rätt så normativa, de kvinnliga karaktärerna är rätt få och det att Loretta vandrar och bergsklättrar i djungeln i klackar är bara löjligt.

The Lost City är en romantisk äventyrskomedi som trots vissa brister kan passa som en lättsam fredagsfilm. Ibland kan det kännas tryggt att som tittare att se på en mer förutsägbar film, och The Lost City passar de som gillar klassiska äventyr där man ofta kan gissa vad som kommer hända.