Åsa Rosenberg var ung och mitt i arbetslivet då hon blev farmor – "fördelen med att vara en yngre farmor är kanske att jag orkar mera"
Då Nagubon Åsa Rosenberg var 44 år gammal, fick hon sitt första barnbarn. Nyheten var en glad överraskning. I dag har hon tre barnbarn, som hon vill vara med så mycket som möjligt.
– Den här kon heter Paras! Det betyder bäst på svenska. Det säger Åsa Rosenberg till sina tre barnbarn Nova, Jasper och Luna. De är på besök hos Åsas granne, som har kor. Det här är en av de många grejer, som de gillar att göra tillsammans.
Åsa Rosenberg var 44 år då första barnbarnet Nova föddes för drygt 6 år sedan.
– Jag var inte förberedd på det. Men det var en mycket positiv överraskning och en jättefin nyhet. Jag tänkte att det här är en fin chans att få lära känna en ny människa som kommer till världen, säger Rosenberg.
"Jag är inte så inrutad i vad vi ska göra eller hur det ska vara"
Enligt Rosenberg finns det fördelar, då barn kommer då både föräldrar och mor- och farföräldrar är yngre. Det sociala nätverket för barnen kan vara större, då många släktingar är en del av barnbarnens liv.
– Det är ju det som sker, när barn kommer tidigt. Att det finns många runt dem.
Jag är ganska ofta med mina barnbarn, men jag skulle förstås vilja vara mycket mer med dem. Jag jobbar fortfarande och har mycket annat också.
Åsa Rosenberg
Att vara en yngre farmor innebär också att hon har ork och energi att vara tillsammans med barnbarnen.
– Jag är inte så inrutad i vad vi ska göra eller hur det ska vara, utan jag är ganska flexibel enligt deras behov. Fördelarna med att vara en yngre farmor är kanske att jag orkar mera och barnbarnen får bli en del av vardagen.
"Om jag skulle vara pensionär, så skulle jag ha en annan möjlighet att vara närvarande"
Det är viktigt att barnbarnen är med i vardagsbestyren. Alltså att kontakten inte begränsas till högtider och fester och att kontakten är okomplicerad, säger Rosenberg.
– Jag hoppas att jag kan bevara den okomplicerade kontakten till mina barnbarn och att de kan kontakta mig när som helst i livet. Det tror jag är jätteviktigt.
Samtidigt skulle hon troligen ha mer tid att umgås med barnbarnen om hon skulle vara i pensionsåldern. I nuläget har hon fortfarande många år kvar i arbetslivet.
– Om jag skulle vara pensionär, så skulle jag förstås ha en helt annan möjlighet att finnas till och vara närvarande. Ställa upp med barnvaktande, föra och hämta från daghemmet. Men jag kan inte tänka mig att det skulle vara på ett annat sätt. Familjen är duktig och tar det vardagliga ansvaret så jag är bara ett plus eller hjälper till där det är möjligt, säger Rosenberg.
Vardagliga kontakten viktig
Enligt Rosenberg är samhället och världen mer komplicerad för dagens barn. Därför funderar hon på hur hon kan stödja sina barnbarn.
– Det är inte lätt att växa upp i dag och världen ser utmanande ut. Men jag vill ge dem kärlek, närhet och tillit. Lära dem ärlighet och närvaro. Positiva saker som hjälper dem sedan, då livet kanske inte alltid är så lätt. Så jag tror att om man som barn får en trygghet så är det kanske lättare sedan att anpassa sig till utmaningar.
Jag hoppas att jag kan bevara den okomplicerade kontakten till mina barnbarn och att de kan kontakta mig när som helst i livet.
Åsa Rosenberg
Då de är tillsammans brukar de baka, leka, läsa böcker. Åsa och barnbarnen bor nära varandra och har en vardaglig kontakt.
– Jag vill gärna vara en fammo som är närvarande, en människa som de kan vända sig till i livets alla skeden. Jag hoppas att vi kan bevara kontakten också sedan då barnbarnen är vuxna. Så det hoppas jag att jag kan ge dem, att vara en människa till som bryr sig om dem.
