Hoppa till huvudinnehåll

Hälsa

Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig

Från 2015
Uppdaterad 19.11.2015 13:24.
skor
Bild: YLE/Petter Sandelin

Jag blev nedstämd redan innan jag började lågstadiet. Kände mig malplacerad och att jag var i vägen.

Jag kände mig inte som en del av min familj heller. Jag har tänkt tanken att jag är adopterad. Då jag var liten såg jag alltid att mamma och pappa hade varandra, mina äldre systrar som bara har ett år emellan sig hade varandra. Och så var det jag. Den lilla som inte vet eller kan någonting. Men det är på femman som jag själv ser att jag blev deprimerad påriktigt.

Det är svårt att säga varför. Jag är högkänslig och som barn fick jag inte hjälp med mina starka känslor. Det är en orsak. Men jag har också andra personliga karaktärsdrag som sätter mig i en högre risk. Eftersom min depressionsbana börjat då jag var så liten är det svårt att veta vilka drag jag haft från födseln och vilka som uppkommit på grund av depressionen.

Jag blev bara mer och mer nedstämd under grundskolan. Min första dag på gymnasiet var jag med i en olycka, vilket inte lättade på mitt humör alls. Tvärtom. Senare har jag funderat på om det faktiskt var en olycka eller om det var ett försök att fly smärtan. Jag tänkte nämligen på självmord redan innan olyckan och speciellt den sommaren. Men jag kommer aldrig att få veta säkert vad som hände.

Med mina fysiska men efter olyckan (som lyckligtvis idag bara är stora ärr på kroppen) kände jag mig än mer malplacerad. Att en annan motorcyklist dött i en olycka på precis samma ställe bara en månad innan jag körde ut där gjorde inte saken bättre. Varför skulle jag överleva? Jag som inte har något att ge.

En stor del av gymnasiet gick jag på autopilot, jag gjorde det jag förväntades göra, men jag var ett tomt skal. Jag hade stängt av alla känslor för jag orkade inte längre känna.

I min rehabilitering efter olyckan hörde också psykologbesök. Tyvärr var jag inte redo för det, jag talade om hur jag önskade att mitt liv såg ut istället för hur det verkligen var. Och så kom beskedet att försäkringen inte längre betalar besöken, det hade gått "tillräckligt lång tid" för att jag skulle ha avklarat traumat.

Det var inte innan studierna i Åbo som jag var redo för att söka hjälp, och ta emot den. Via studenthälsovården hittade jag en psykolog som jag träffade i två och ett halvt år, två gånger i veckan. Även om mitt mående blivit bättre först några år efter de besöken vet jag att de hjälpt mig. Hennes ord har följt med mig och delvis etsat sig fast i mitt minne. På ett positivt sätt.

Jag var deprimerad i närmare 15 år. Det är för bara några år sedan som jag kände att jag fick någotslags kontroll över mitt liv. Ett mål och en mening. Jag vet ärligt talat inte vad som hände. Det var lite som om någon tryckt på en knapp. Givetvis började jag inte må bra på en natt, men hela min inställning ändrades. Kanske det var psykologens ord som äntligen sjunkit in ordentligt.

Mina antidepressiva har gjort sitt och jag är i processen att trappa ner på dem. Det är inte lätt, men jag tror att jag kommer att lyckas. Jag vill klara mig utan dem.

Jag vet att min mamma lätt blir orolig då jag är nedstämd. Speciellt om det är i flere dagar. Jag vet själv att min högkänslighet kan få mig i ett depressionslikt tillstånd. Då jag är nere är jag verkligen nere. Dessutom har jag lärt mig att uttrycka mig, vilket gör att det kan låta mycket värre än det egentligen är.

Själv har jag en måttstock på en vecka: är jag nedstämd en vecka utan att det lättar alls, eller om måendet blir akut sämre, så ska jag söka hjälp igen. För man måste tillåta sig själv att vara lite nedstämd ibland. Det svåra är att se vad som är hälsosamt och vad som kanske behöver hjälp utifrån.

I mitt fall vet jag inte om någon hade kunnat förebygga min depression. Jag vet inte om jag skulle ha öppnat mig även om jag fått chansen. Jag vet att jag haft chanser som barn, men jag har inte tagit dem. Jag var för rädd för att det bara var jag som överdrev och var "känslig" eller att jag inte klarade av något som alla andra klarar av.

Det är ändå viktigt att erbjuda möjligheten att öppna sig, på egna villkor. Vara tillgänglig, visa att man vill lyssna. Tyvärr är jag inte så säker på att det skulle ha gjort så mycket skillnad i mitt fall.

Då det gäller orsaker så har jag aldrig blivit värst mobbad eller retad. Även om negativa kommentarer ekat i hjärnan i flere år. Speciellt såna som en pojkvän i gymnasiet kastade ur sig. Men orsakerna till att jag blev deprimerad ligger inuti mig. Men som jag ser det är det inte så relevant varför det blev som det blev. Det relevanta är vad jag gör från och med nu.

Formuläret är inte längre tillgängligt.

#hurmårdu

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 67: Tappat tron på vården

Måste jag försöka ta mitt liv för att få hjälp?

hurmårdu

Våga prata om hur du mår

Tack för alla berättelser som kommit till #hurmårdu.

kvinna på gatan

Berättelse 66: "Hittade likasinnade på sociala medier"

Ge den deprimerade utrymme och se bakom fasaden.

#hurmårdu

"Vi missar den manliga depressionen"

Manlig depression fortfarande stigmatiserat.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Deprimerad eller bara lite smådeppig?

"Ta dig i kragen! En rask promenad gör nog susen!"

Eva Åstrand och Camilla Pitkänen sitter i en soffa.

Anhöriga behöver också stöd

Skuld och skam drabbar ofta de närstående.

Två personer som håller händer.

Skolpsykolog: Tillåt sårbarhet och svaghet i skolan

Mycket kunde göras i skolan för att stärka elevernas hälsa.

hurmårdu

Här är låtarna vi lyssnar på för att må bättre

Svenska Yles publik har valt musiken för #hurmårdu i radio.

hanna mäntylä

Mer psykoterapi och arbete ska hjälpa deprimerade

Social- och hälsovårdsministern: skäms inte över depression.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 65: Man måste våga möta sina rädslor

Det kändes som om jag aldrig var good enough.

Forskaren Torbjörn Josefsson, lektor i psykologi vid Högskolan i Halmstad.

Motion lindrar depression

Forskning visar att motion har berydelse för deprimerade.

ansiktsbild på axel aminoff

Depression: En oavslutad sorg

Avstannad sorgeprocess bakom depression

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Bara hälften som behöver depressionsbehandling får det

Samtalsterapi är effektivast vid lindriga depressioner

kvinnas händer

Berättelse 64: Graviditeten gjorde mig deprimerad

Tack vare terapeuten började jag må bra igen,

skor

De unga kvinnorna nödropar

Prestationskraven och skammen förstör oss.

Marko Kangas för #hurmårdu

Markos depression kunde ha kostat honom livet

Minnen från det förflutna tog Marko på en vansinnesfärd.

unga sjukpensionärer pga depression

Depression skördar unga - allt fler i förtidspension

50 procent fler unga sjukpensioneras på grund av depression.

anaonym kvinna

Berättelse 60: Depressionen var nödvändig

Mår bättre nu, men var ohållbart att inte krascha.

skor

Berättelse 59: Prestationskraven gjorde mig sjuk

Inget slutdatum för att tillfriskna från en depression.

Hasse Nordman och hans fru och stöd Marja-Leena.

Hasse tog sig ur den djupa depressionen

Starkt socialt kapital hjälpte Hasse bli frisk.

#hurmårdu

Berättelse 58: Mörka moln sedan tonåren

Människor som förstår är det viktigaste.

#hurmårdu

Berättelse 57: Borde våga se mina känslor som de är

Har som vuxen börjat känna mig sorgsen.

Marina Maatela utanför Radiohuset

Gör jobbet dig deprimerad? Tala med chefen!

Arbetshälsopsykologens tips till dig som känner dig nere.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 55: Lär dig prioritera

Man måste våga be om hjälp och prioritera rätt.

kvinna går i naturen

Berättelse 54: Var inte så hård mot dig själv

Vetskapen om att folk bryr sig hjälper.

kvinnas händer

Berättelse 53: Snart kollapsar jag

Har tunga år bakom mig, försöker orka för barnens skull.

Berättelse 52: En vän räddade mig

Berätta för någon att du mår dåligt

man tittar över vatten

Berättelse 51: Känns inte som det ska

Hur vet man om man är deprimerad eller inte?

anonym kvinna i naturen

Berättelse 50: Lungsjukdomen gjorde mig psykiskt sjuk

Ingen förståelse för sjukdomen, vilket knäckte mig psykiskt.

anaonym kvinna

Berättelse 49: Ingen visste hur det egentligen stod till

Ångrar att jag inte berättade för vänner.

anaonym kvinna

Berättelse 48: Fick inte hjälp under studietiden

Fick inte den rätta hjälpen förrän jag bytte ort.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 47: Låtsas inte vara starkare än du är

Familjeterapin gav äntligen den hjälp jag behövde.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Depressionerna blir dyra för samhället

Var femte finländare insjuknar i depression.

catariina salo-bild till #hurmårdu

Catariina Salo: Psykisk ohälsa kan orsaka klasskillnader

För långsamt och byråkratiskt att få hjälp.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 45: Min hund hjälpte mig mycket

Bland annat min hund hjälpte mig få ordning på livet igen.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 44: Känner sorg över det lilla barnet jag var

Har mått dåligt sedan jag var barn och känner sorg över det.

kvinnas händer

Berättelse 43: Sök hjälp i tid

Att tala med kuratorn hjälpt emig då jag mådde som sämst.

anonym kvinna, #hurmårbra

Berättelse 42: Ätstörning och depression

Efter år av ätstörningar insåg jag att jag var deprimerad.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 41: Ett fejkat leende

Efter två år svängde det äntligen!

anaonym kvinna

Berättelse 40: Medicinen räddade mig

Det var svårt att få den hjälp jag behövde.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 39: Smärtsamt inse att det finaste ligger bakom en

Livet är stundvis nästan outhärdligt svårt.

skor

Berättelse 38: Skrivandet hjälpte mig

Att skriva och berätta om mitt mående har hjälpt.

man tittar mot vatten

Berättelse 36: Det finns ljus i mörkret

Att bli lämnad gjorde mig sjuk, men är på bättringsvägen.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 35: Obligatoriska psykologbesök borde införas

Viktigt stoppa mobbningen, den förstör många!

Deltagande hand på axel

Berättelse 34: Terapi behövs men det är för dyrt

För mycket byråkrati för att få hjälp.

kvinnas händer

Berättelse 33: Förlamad av depression

Återkommande depression gör att jag inte kan jobba.

anaonym kvinna

Berättelse 31: Mobbningen har knäckt mig

Blev utsatt för mobbning i lågstadiet och mår ännu dåligt.

kvinna på gatan

Berättelse 30: Att skiljas från min sambo hjälpte mig

Det var mitt förhållande som gjorde mig deprimerad.

Angelica Qvist & Jenny Renqvist #hurmårdu

Vill förmedla hopp åt deprimerade

Grundade förening för att bryta tabun kring psykisk ohälsa.

anaonym kvinna

Berättelse 29: Det tar för länge att få hjälp

Säg aldrig ryck upp dig till en deprimerad.

händer

Berättelse 28: Jag skäms inte längre över att jag mår dåligt

Det gör ont att tänka att psykisk ohälsa är så tabubelagt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 27: Jag har fått tillbaka känslan av hopp

Jag tror att terapin ska hjälpa fast det är tufft.

kvinna går i naturen

Berättelse 26: Lär dig styra dina tankar!

Sök professionell hjälp om du inte lyckas styra dina tankar.

#hurmårdu

Berättelse 24: Vet inte varför jag blev deprimerad

Terapi och mediciner blev min räddning.

man tittar över vatten

Berättelse 23: Deprimerad sedan jag var 11 år

Svåra kamratrelationer gjorde livet svårt.

anonym kvinna #hurmårdu

Berättelse 22: Ingen förstod mig

Fick hjälp efter självmordsförsök.

kvinnas händer

Berättelse 21: Stora brister inom psykiatrin

Viktigt med fungerande vård och att inte skambelägga.

kvinna i naturen

Berättelse 20: Idag är jag lycklig

Från absoluta botten till ett lyckligt liv.

skor

Berättelse 19: Det finns så många vägar att gå

Insikten om att jag var sjuk hjälpte mig.

anonym kvinna i naturen

Berättelse 18: Låt det ta tid!

Stora livshändelser gjorde mig sjuk.

#hurmårdu

Berättelse 17: Vi måste våga tala om psykiska problem

Jag hoppades på stroke istället för mentala problem.

#hurmårdu

Berättelse 15: Åtta råd av en deprimerad

Ta de första tecknen på allvar och var självisk.

Berättelse 14: Musik hjälper mig att orka

Stress under studeíetiden gjorde mig utbränd.

händer

Berättelse 13: Världens underbaraste psykolog räddade mig

Det viktigaste är att känna sig sedd och älskad.

man joggar ute

Berättelse 12: Träning håller mig flytande

Antidepressiva mediciner och träning hjälper en del.

Berättelse 11: Jag har alltid haft en fasad

Hemma är jag ett gråtande vrak med hjärtklappning.

Berättelse 10: Sjukhuset och mina anhöriga hjälpte

Trodde att hag aldrig skulle bli frisk igen.

Tonårsflicka sitter på marken i portgång

Berättelse 9: Jag var den alltid glada och roliga bruden

Min depression upptäcktes på en rutinkontroll.

Deprimerad människa sitter böjd framåt.

Berättelse 8: Efter att ha skadat mig själv sökte jag hjälp

Det bästa man kan göra är att prata öppet.

skor

Berättelse 6: Psykologens ord hjälpte mig

När jag blev bättre var det som om någon tryckt oå en knapp.

kvinna på gatan

Berättelse 5: Jag vill prata om det - inte tiga

Medicinerna hjälpte mig ur en djup depression.

Berättelse 4: Ge aldrig upp!

Jag var 18 år och hade inga drömmar i livet.

#hurmårdu

Berättelse 3: Sluta skämmas för att du mår dåligt

Ju mindre vi pratar om det, desto större blir skamkänslorna.

Ensam kvinna sitter på brygga och tittar ut över en sjö.

Berättelse 2: Från ett kolmörkt badrum till en upplyst sal

Jag insåg att jag inte behöver prestera för att duga.

händer som håller i varandra

Berättelse 1: Våga be om hjälp

Man får inget pris för att man kämpar i ensamhet.

kärr i skymning

Livskriser höjer risken för depression

Kriser i olika livsskeden kan leda till depression.