Hoppa till huvudinnehåll

Österbotten

Polisen har svårt att utreda ockerhärvan i Närpes då offren tiger – vissa är rädda att uteslutas ur gemenskapen eller för våld

Ännu gröna tomater som mognar i ett växthus.
Bildtext Även en växthusodlare är misstänkt för människohandel och grovt ocker.
Bild: Tarmo Niemi / Yle

Polisen utreder fortfarande det misstänkta utnyttjandet av utländsk arbetskraft i Närpes. Men det kan vara svårt att komma till botten med allt då offren inte vågar prata.

Enligt polisen finns det flera tiotals offer i ockerhärvan, det vill säga personer som betalat tröskelpengar för att få jobba i Finland.

Enligt förundersökningsledaren Hannu Kortelainen vid Helsingfors polisinrättning är det svårt att ge en exakt siffra på antalet offer då en stor del tiger.

"Vi misstänker att en stor del av den vietnamesiska gemenskapen har betalat tröskelpengar för att få jobba i Finland. Men det är bara ett fåtal som är målsägande", skriver Kortelainen i ett mejl till Yle Pohjanmaa.

Det finns många orsaker till varför det är svårt att få möjliga offer att vittna. Enligt Kortelainen kan offrens vittnesmål i sådana här fall vara det enda sättet att få någon sorts klarhet i vad som hänt.

"Penningrörelsen då det gäller tröskelpengar sköts i landet där man kommer ifrån och där möjligtvis mellan släktingar. Dessutom sker inte den delen av penningrörelsen som sköts i Finland med transaktioner via officiella bankkonton utan med kontanter", berättar Kortelainen.

Måste skapa tillit

Då det gäller människohandel och brott som är kopplade till det måste polisen enligt Kortelainen vinna offrets tillit, så att offret vågar berätta om sina erfarenheter och utnyttjandet.

I Närpesfallet har polisen försökt skapa tillit genom hjälporganisationer inom tredje sektorn, samt via media och kommunens sociala sektor.

Trots det har inte fler vågat komma fram och anmäla sig till polisen, konstaterar Kortelainen.

– De är helt klart medvetna om att verksamheten som pågått i Närpes inte är lagenlig, men i deras kultur är det här inte nödvändigtvis fördömligt. Det har gjorts i år och dagar, säger Kortelainen.

Polisen Hannu Kortelainen tittar in i i kameran, iklädd civilkläder.
Bildtext Enligt Hannu Kortelainen är det svårt att säga hur många som egentligen fallit offer för ocker.
Bild: Taisto Lapila / Yle

Enligt den uppfattning som polisen har just nu, kan det också vara att många har både själv betalat tröskelpengar, men även senare krävt pengar av sina landsmän.

Det behöver därmed inte nödvändigtvis vara fråga om offer och förövare, utan många har haft båda rollerna under ett längre tidsperspektiv.

– Då man tar det i beaktande, så kan det vara möjligt att de inte vill tala om vad som händer eftersom de senare kan kvittera de tröskelpengar som de betalat med att kräva pengar av någon som de själva lyckats få till Finland. Eller så har de redan gjort det.

Social press, till och med hot om våld

En annan orsak till att offren tiger kan vara den sociala press de känner från den egna gemenskapen eller till och med hot om våld.

– Så väl inom den vietnamesiska gemenskapen i Finland som i Vietnam finns det en uppfattning om att de som arrangerar jobb åt sina landsmän och kräver pengar för det är välgörare som hjälper sina medmänniskor ur fattigdom, säger Kortelainen.

– Därför kan man inte tala illa om dem. Att prata om dem kan orsaka en uteslutning från gemenskapen och sannolikt gör det också det.

Under utredningen har det framkommit att det från många asiatiska länder är omöjligt att åka utomlands för att jobba utan att betala någon sorts tröskelpengar.

– Det har framkommit påståenden om att myndigheterna i landet de kommer från skulle vara inblandade och skulle ta en del av pengarna. Men det finns inga bevis på det här.

Rädsla för utvisning

Rädslan för att arbets- och uppehållstillståndet skulle upphävas och att offren skulle tvingas återvända till sitt hemland är också en möjlig orsak till att man inte vågar träda fram.

– Drömmen om ett bättre liv krossas då och eftersom det oftast är orsaken till att man åkt utomlands, så håller man hellre tyst än riskerar att förlora det.

Det finns också en rädsla för att de som kräver tröskelpengar kan försvåra eller upphäva arbets- och uppehållstillstånden för dem som talar med polisen.

I förundersökningen har det kommit fram att de som kräver tröskelpengar kan ha en stark roll på arbetsplatsen trots att de inte direkt är i förmansposition.

– De personer som kräver tröskelpengar kan ha inflytande över arbetsgivaren, som i sista hand skriver arbetskontrakten. Allt det här påverkar offrens vilja att tala om vad som hänt.

Polisen har få knep att ta till

För polisen är knepen att bryta tystnaden som baserar sig på kulturella orsaker väldigt få. Att skapa tillit under ett förhör som pågår i ett par timmar är inte lätt.

– En brottsutredning pågår under en väldigt kort tid i de här människornas liv. Då de tänker att de levt i sin egen gemenskap i kanske tio år och kommer att göra det i ytterligare tiotals år, så är insatsen att förlora det hög, säger Kortelainen.

Polisen har försökt understryka att den misstänkta verksamheten är lagstridig och orsakar orimlig ekonomisk börda för offren.

– Att betala 10 000 euro i tröskelpengar i proportion med vad levnadsstandarden i ursprungslandet är kan jämföras med att en finländare med medellön skulle betala 50 000–100 000 euro för att få jobba utomlands med låg lön, beskriver Kortelainen.

Artikeln är en översättning av Yle Pohjanmaas artikel Närpiön tapaus on poliisille vaikea tutkittava, sillä uhrit vaikenevat – osa pelkää palautusta, yhteisöstä eristämistä tai jopa väkivaltaa skriven av Merja Siirilä. Översättning och bearbetning av Juho Teir.