Därför är de lyckliga – fotografen Jaakko Heikkilä skildrar affärsmannen Anders Wiklöf, greve Henrik Creutz och andra rika finländare i ny utställning

Den prisbelönta fotokonstnären Jaakko Heikkiläs nya utställning på Nationalmuseet skildrar affärsmannen Anders Wiklöf, greve Henrik Creutz och flera kända finlandssvenska förmögna personer och deras förhållande till pengar och lycka. – De är alla lyckliga.

En gång om året, på skattedagen, får vi en liten inblick i de rikastes värld men i övrigt vet vi ganska lite om det finländska samhällets ekonomiskt mest förmögna personer. I sin nya fotoutställning Förmögenhetsfilosofi – Porträtt på finländsk förmögenhet på Nationalmuseet låter fotokonstnären Jaakko Heikkilä oss ändå glänta lite mer på dörren.

Utställningen som öppnar idag, den 22 april, granskar enskilda förmögna finländska personer och deras relation till förmögenhet, lycka och livet.

– Jag har verkligen försökt skapa en positiv och varm stämning och belysa den mänsklighet som de jag fotograferat utstrålar. Det är grunden för hela projektet. Jag varken påstår eller visar att de är rika. Jag vill lämna allt öppet för att människan ska kunna komma fram, säger Heikkilä.

Med konstens hjälp bygger utställningen ett panorama över det finländska samhället. Heikkilä ser Förmögenhetsfilosofi som en fortsättning på sin tidigare utställning från år 2016 om adeln i Venedig, också den på Nationalmuseet.

– Alla finländare jag fotograferat har alla en lite olika historia och relation till rikedom. Till exempel Anu Pentik och Anders Wiklöf har själva byggt upp sin förmögenhet medan samiska Johan Labba och greve Henrik Creutz härstammar från släkter med gammal förmögenhet.

Därför är de lyckliga – Fotografen Jaakko Heikkilä skildrar affärsmannen Anders Wiklöf, greve Henrik Creutz och andra rika finlä

8:17

“De rika, en gömd minoritet”

Heikkiläs fotograferande fick sin början i Tornedalen, där han är uppväxt och bor. Sedan bar det ut på allt längre och vidare resor, Brasilien, Los Angeles, Ryssland och New Yorks Harlem. Han jobbade länge som fotograf på Helsingin Sanomat och är också internationellt uppskattad för sina verk.

Heikkilä har jobbat med teman kring kulturell identitet och minoriteter som lever mitt bland majoritetskulturen. Hans utställning i Venedigbiennalen 2005 skildrade till exempel förföljelsen av den armeniska befolkningen. På sätt och vis är också de rika en missförstådd minoritet, menar han.

– Ja, eller det är en slags gömd minoritet. För mig öppnades mitt hjärta när jag lärde känna dem. Det var lättare att bygga upp kontakten med och tilltron till dem än andra jag tidigare jobbat med.

Pengar är ju lite av ett tabubelagt ämne, pengar luktar sägs det. Var det svårt att få dem att ställa upp och dessutom öppna sig framför kameran?

– Egentligen inte efter att jag gick igenom hur vi skulle göra. Men jag fick verkligen jobba för att vinna deras tilltro.

Förutom fotografierna hör vi också personerna själva berätta om sitt förhållande till rikedom på utställningen. Anmärkningsvärt är att Heikkilä låter dem själva tala fritt, vilket han tror har bidragit till att de bjudit mer på sig själva än de skulle ha gjort under en styrd intervju.

– Jo, det har verkligen spelat en avgörande roll. Dessutom har stämningen varit väldigt avslappnad då det fått prata fritt efter själva fotograferingen.

Du har varit verksam runtom i världen bland annat med utställningen om den italienska adeln i Venedig. Ser du några likheter mellan den venetianska adeln och den finländska ekonomiska eliten?

– Den rika adeln i Venedig härstammar från 1400-1500-talet, och de jag jobbade med bär på en historia som går tillbaka flera generationer. Inom de släkterna har det alltid funnits konstnärer i familjen och konst i palatsen. Jag fick stanna hur länge jag ville i palatsen men med finländarna hade jag alltid lite känslan av att det är bråttom hela tiden.

Henrik Creutz på Malmgård, som kommer från en gammal förmögen släkt, gav precis som den venetianska adeln all tid för fotograferandet.

– Det var en lugn och behaglig stämning att jobba där. Med Anders Wiklöf, som är en modern businessman, var det däremot snabba ryck.

Heikkilä är känd för att verkligen stanna och ge tid åt dem han fotograferar, det är så han fångar människan på bild. Mycket handlar också om att skapa en stark tillit till den han fotograferar.

– Stunden vi är tillsammans är mycket intensiv. I huvudet finns en schablon, ett slags ramar för vad vi ska göra. Både Anders Wiklöf och Anu Pentik litade fullständigt på mig när vi jobbade tillsammans. Det är bara en förmåga som kommer inifrån.

Vi har väl alla ganska förutfattade meningar om rika människor. Var det något som förvånade eller överraskade dig när du jobbade med dem?

– Den största överraskningen var att jag totalt glömde bort all tvekan jag hade innan kring hur de byggt upp sin förmögenhet och vilken slags relation de har gemensamt när jag lyssnade på dem och fotade dem. De utstrålade en sådan mänsklighet och värme och jag värderar högt deras syn på att vi måste bevara det jämlika nordiska välfärdssamhället.

Den eviga frågan är om pengar gör människan lycklig. Det är också en fråga som Heikkilä har försökt få svar på via utställningen och också delvis funnit.

– Jo, det är en helhet. Enbart pengar gör inte människan lycklig men är en mycket bra nyckel till något som är fint och bra, och till att man mår bättre hemma och i sin omgivning.

Skulle du säga att de här mänskorna som du fotograferat är lyckliga?

Ja, det kan jag verkligen säga. De utstrålar alla både glädje och värme, samtidigt som de har varit väldigt effektiva i det de gör.