"Om vi inte lär oss får vi inte vara med" – ständig utveckling hemligheten bakom Henrik Dettmanns rekordlånga tränarkarriär
Att vara landslagstränare trettio år i sträck är en bedrift i sig. Henrik Dettmann har dessutom lyckats lyfta den finländska basketen till en ny nivå. Det hade han inte klarat av utan att uppdatera och utveckla sig själv.
Hemma hos Henrik Dettmann i Grankulla lägger Sportlivs fotograf märkte till en bok som ligger på soffbordet: Viimeinen voitelu, skriven av Sulo Kolkka år 1934.
– Alltid emellanåt måste man ta en titt på Viimeinen Voitelu. När man tror att man har hittat på något nytt så kan man hitta det samma här – så inte ändras sakerna så hemskt mycket, berättar Dettmann.
Dettmann har alltid slukat litteratur. Sportliv ber honom plocka fram några böcker som varit speciellt viktiga för honom.
– Den här boken They Call Me Coach ska alla baskettränare läsa. John Wooden ger en jättebra bild av att vara coach och vad som fordras.
Dettmann plockar fram några böcker om idrottspsykologi som Flow och Multiple Intelligence, och så visar han upp Jyri Puhakainens doktorsavhandling från år 1995. Boken Kohti ihmisen valmentamista gjorde ett stort intryck på Dettmann, och enligt honom är Puhakainens bok om en mer människonära träningsfilosofi "helt akut" och aktuell än i dag.
– När Puhakainen gav ut boken sa Alpo Suhonen att "hördu Jyri, om 20 år kommer den här saken att diskuteras mer i vår idrott" – och ungefär så har det gått. När Erkka Westerlund började diskutera om de här sakerna i ishockey blev det liksom officiellt – före det var det inte det.
Se Sportlivs avsnitt om Henrik Dettmann på Arenan:
Unik tränarkarriär
Ett trettio år långt kapitel som landslagstränare närmar sig sitt slut för Henrik Dettmann. Innan höstens EM-turnering kommer han att ge över ansvaret till 35-årige Lassi Tuovi. När Dettmann blev basketlandslagets chefstränare 1991 var han ett par år yngre än vad Tuovi är i dag.
Dettmann kommer ändå inte att lämna grenen. Han ska fortsätta i sin roll som träningschef inom basketförbundet, och kommer även att fungera som bollplank för landslagets nya tränarstab.
– Jag slutar träna herrlandslaget… för en stund. Och fan om det inte går bra där så måste jag ju hoppa tillbaka! Jag kan alltid hota med det i alla fall, skrockar Dettmann.
Dettmanns trettioåriga period som tränare för det finska och tyska landslaget är unikt. Själv hävdar han att det är ett världsrekord, som han är stolt över.
Han har behövt uppdatera och utveckla sig själv för att kunna vara en relevant, duktig och uppskattad tränare under så lång tid. Han påpekar att han som tränare på den punkten varit i en tacksam sits jämfört med basketspelarna.
– För en spelare kommer fysiken emot vid något skede och säger sorry, hur mycket du än vill utveckla dig. Det säger jag också åt spelarna, att deras bästa tid i livet är så länge de får spela, att det här tränarjobbet är helt skit jämfört med att få spela.
I dag är han relativt lugn och sansad i samband med matcherna, men så har det inte alltid varit. I början av sin karriär var han en hetlevrad och omstridd tränare. Innan han började som landslagets chefstränare blev avstängd från FM-serien för sitt osakliga beteende mot domarna.
I Sportliv kommenterar Dettmann sitt tidigare uppförande med en motfråga.
– Jag kan fråga vem som helst som tittar på det här programmet att har ni förändrats när ni blivit äldre? Vi alla förändras hela tiden, och om vi inte lär oss så faller vi ut ur spelet och får inte vara med.
Kantig person – omtyckt av spelarna
Dettmanns ständiga behov att utvecklas hänger ihop med hans medfödda behov att ifrågasätta saker och auktoriteter. Han är inte det minsta rädd för att skapa en tryckande stämning med sina obekväma frågor.
– Om någon kommer och säger att vi gör så här för att jag säger att vi ska göra så här, så får de nog se sig. Det måste finnas en orsak varför man gör saker, och man måste kunna begrunda det.
– Och nog vet jag att människor inte tycker om när jag ifrågasätter saker. Människor tycker att man ska hålla käften emellanåt, för det blir obekvämt. Jag ifrågasätter nästan hela tiden och jag vet att det kan bli tungt.
Dettmann poängterar att han har högre krav på sig själv än andra, vilket är en förutsättning för att hans ständiga ifrågasättande ska resultera i någonting gott och inte enbart irritation hos andra.
Dettmann kan upplevas som en kantig person, men spelarna har gillat att samarbeta med honom.
Innan Dettmann blev landslagets chefstränare var det vanligt förekommande att flera av landets bästa basketspelare, som på den tiden spelade i den inhemska serien, tackade nej till landslaget. Det här såg Dettmann till att korrigera snabbt, och fick också utdelning direkt då han i sitt första kval ledde basketlandslaget till dess första EM-turnering på 18 år.
Under Dettmanns tid har samtliga stjärnspelare ställt upp för landslaget alltid då de kommit loss från sina utländska klubblag.
"Spelet är spelarnas"
Ännu på 1980-talet och början av 90-talet, när Dettmann lotsade HNMKY i basketligan, var hans syn på den egna tränarrollen väldigt annan än vad den är i dag. Tidigare ansåg han att tränaren var i lagets centrum, och spelarna främst hans verktyg för att nå framgång.
Det var under 90-talet som Dettmann kom till en grundläggande insikt. Han förstod att spelet är spelarnas. Sedan dess har insikten genomsyrat hans träningsfilosofi.
– Så länge du står utanför planen är du utanför. Först när du kommer in på planen kan du vara med. Om du förstår det här så är det ganska mycket lättare att förstå många saker som du inte kan kontrollera. Du måste lita på dem som är på planen.
Att Dettmann som tränare litar på sina spelare betyder det också att spelarna måste ta sitt ansvar ute på planen. De måste förstå att de tillsammans med sina lagkompisar behöver klara sig själva ute på planen.
– Därför säger jag hela tiden åt spelarna som blickar mot bänken att "titta inte fan hit, vi kan inte göra några passningar, vi kan inte göra korgar, vi kan inte stoppa en enda offensiv spelare, det är ni där på planen som måste ta ansvaret", förklarar Dettmann och fortsätter.
– När spelare sedan förstår det här, att spelet är deras, så njuter de mycket mer. Det blir mycket roligare.
"Ekologisk basket"
Under de tre senaste decennierna har Dettmann inte enbart varit tränare för basketlandslaget. Bortsett från åren då han tränade Tysklands landslag till VM-brons, har han även fungerat som träningschef inom basketförbundet.
Han har trivts med möjligheten att inverka på större helheter, och gillar att få arbeta för en bättre framtid för den finländska basketen.
Även i sin tränarroll har Dettmann inte endast fokuserat på den kommande matchen, utan ständigt haft sina tankar på framtiden.
– Vi kan inte använda alla våra resurser i dag och glömma vad som händer i framtiden. Vi måste ha en naturlig utveckling och fortsättning. Jag kallar det här för ekologisk basket.
Han har varit mån om att fostra nya spelare till landslaget och inte varit det minsta rädd för att ge unga och oprövade spelare ansvar i viktiga matcher.
– Det är en del av det här ekologiska tänkandet. Man måste ta de här riskerna, som sist och slutligen inte är några risker. Det funkar alltid. Man måste bara vara lite modig.
Glad över förändringen i finländska idrottskulturen
Under Dettmanns tid som chefstränare och träningschef har den finländska basketen utvecklats till en ny nivå. Under det senaste decenniet har herrlandslaget deltagit i samtliga EM-turneringar. Finländska spelare och tränare har i allt högre grad fått jobb utomlands i större ligor.
– Mest stolt är jag över att basketen har fått en position i den finska idrotten och i det finska sociala samhället. Människor följer med och njuter av basketen. Det är nog det finaste vi har åstadkommit.
Dettmann påpekar att idrottskulturen i Finland har genomgått en enorm förändring under de senaste tio åren. De individuella idrottsgrenarna har fått ge mer utrymme åt bollsporterna.
– Det fanns en tid – och jag vet jag att det finns människor som halvt lever kvar i den tiden – när man inte såg bollsporterna som en idrott. Men den tiden är förbi. Nu har vi börjat förstå bollsporternas potential.
Dettmann är glad över att förändringen i idrottskulturen äntligen lett till att man även börjat bygga bollhallar i Finland – något som han predikat för i över 30 års tid.
– Nu när det kommer den andra och tredje generationen av ishallar i Finland, så kommer det den första generationen av bollhallar. Vi ligger efter Albanien i det här, och det är mycket tråkigt att vi har stannat där.
Inom några månader kommer Dettmann att stiga åt sidan från landslagets chefstränarroll, men han kommer fortsätta värna om en bättre framtid i sin roll som träningschef.
Även om den finländska basketen mår relativt bra i dag finns det mycket jobb kvar att göra.
– Om du frågar mig om jag är hemskt nöjd med var vi är för tillfället, så nä, inte är jag nöjd inte. När jag är nöjd så hoppar jag av. Då kan jag bli exempelvis en agent, för de vet ju allt, avrundar Dettmann med ett litet hångrin.
