Kommentar: Macron sträcker ut sin hand – men den politiska kampen går vidare

Det var en tacksam Emmanuel Macron som intog scenen efter att valresultatet visade en bekväm seger i presidentvalet. Men han kan varken pusta ut eller förlita sig på folkliga sympatier framöver, skriver vår Europakorrespondent Mette Nordström.

PARIS Jublet var öronbedövande när prognosen visades på de stora skärmarna under valvakan i parken framför Eiffeltornet.

– Vi har vunnit, vi har vunnit, ropade anhängarna i en fast rytm.

Då Emmanuel Macron över en och en halv timme senare håller sitt korta tacktal verkar han ödmjukt medveten om det svåra som väntar.

– Det måste hittas ett svar på den ilska och de meningsskiljaktigheter som fick många av våra landsmän att rösta på ytterhögern, sa den omvalda presidenten och menade att ansvaret ligger hos honom och hans närmaste krets.

Det blir en utmaning, men efter fem år vid makten torde han veta en hel del om hur det går till då löftet om en förändring förvandlades till en stenig väg.

Ekonomin går bättre men de fattigaste har det sämre

Emmanuels Macrons kungstanke är att via ett förbättrat företagsklimat och ökad tillväxt kunna minska arbetslösheten och öka köpkraften.

Hur han hittills har lyckats beror på vem som gör bedömningen. Ekonomin har mera vind i seglen och arbetslösheten har minskat, men klyftan mellan de som har och de som inte har är allt större.

Man säger att den fattigaste fem procenten av befolkningen har varit de största förlorarna.

Därför kunde ytterhögern igen visa hur starkt deras grepp är om den franska arbetarklassen. Le Pen förstod dem på ett annat sätt än Macron, sade man.

Och de stigande levnadskostnaderna är i dag ett ännu värre gissel, på grund av kriget i Ukraina.

Macron lovar historiska tag trots utmaningarna

Risktagning och politiskt självförtroende tycks ändå vara starka färger i Macrons arbetspalett. Det var så sent som 38 dagar före själva valdagen som han meddelade att han ställer upp som kandidat i presidentvalet.

Inför den första omgången förde han nästan ingen återvalskampanj alls. Intensiteten var desto större under de två veckor som fanns inför den andra omgången.

Ändå är det ett ännu mera splittrat och polariserat land som han nu ska fortsätta att styra över och försöka driva igenom den reformpolitik som är hans kännetecken.

Det handlar inte bara om motsättningarna mellan stad och landsbygd, utan också om proteströrelser som de gula västarna eller det starka motstånd som Macrons reform av pensionssystemet har lett till.

– De kommande åren blir säkert svåra, men de kommer att vara historiska och vi ska skriva dem tillsammans, för nya generationer, lovade Macron under valkvällen.

Siktet på valet till nationalförsamlingen

Emmanuel Macron har ändå inte kunnat uppfylla sitt löfte att minska ytterhögerns inflytande, och Marine Le Pen lyckades leverera partiets bästa resultat i ett presidentval hittills.

Yttervänsterns ledare Jean-Luc Mélenchon talar redan om en tredje omgång, och avser då det val till nationalförsamlingen som ska hållas i juni.

Hittills har Macron kunnat regera med absolut majoritet i parlamentets undre kammare, men det finns inga garantier för att det kommer att vara så framöver.

Och om han inte får majoritet, så måste han dela makten med en premiärminister från ett annat parti.

Mélenchon säger redan att han siktar på den posten. Osannolikt menar franska bedömare, men det visar ändå hur motigt det kan bli för Macrons kommande år i Elyséepalatset.