Lärarlönerna är en snårig djungel – inom yrkeskåren förekommer stora löneskillnader

Lärarförbundet kräver högre löner och bättre arbetsvillkor – annars blir det strejk. Men vad tjänar lärarna egentligen? Lärarlönerna har en komplicerad uppbyggnad och inom yrket förekommer stora variationer.

Efter fem år i branschen fick klassläraren Bianca Aladin sitt första erfarenhetstillägg – en löneförhöjning på fyra procent. Idag har hon en bruttolön på cirka 2770 euro.

Den skulle gärna få vara högre, säger hon. Det här för att lönen bättre skulle motsvara arbetsmängden och den fem år långa högskoleutbildningen.

– Jag har försökt föra bok över hur många timmar jag jobbar utöver undervisningsskyldigheten. Det är lätt över fyrtio timmar i veckan och då hinner jag inte med allt jag borde.

Som klasslärare utan ämnesbehörighet har Aladin en grundlön på cirka 2667 euro. Men trots det årsbundna tillägget är hennes lön betydligt lägre än den genomsnittliga lönen för en klasslärare, som ligger på cirka 3591 euro.

Hur kommer det sig?

Stora lönevariationer – extra ansvar och flera undervisningstimmar ger högre lön

Lärarlönen har en ganska komplicerad uppbyggnad. Den består av en grundlön – som beror på arbetsuppgiften och utbildningen – och därtill förekommer olika typer av tillägg. Till exempel kan man få högre lön genom att åta sig extra ansvarsuppgifter eller undervisningstimmar.

År 2020 var hela lärarkårens medellön ungefär lika stor som finländarnas genomsnittliga heltidslön, alltså omkring 3600 euro.

Grafiken nedan visar medellönerna (grundlön, lön för ordinarie arbetstid inklusive tillägg samt totallön) för kommunalt anställda lärare år 2020.

Spannet mellan grundlönen och totallönen är störst hos gymnasie- och högstadielärare. Deras genomsnittliga grundlön är cirka 3000 euro, medan den genomsnittliga totallönen är cirka 4000 euro.

Barnträdgårdslärarna (som numera heter lärare i småbarnspedagogik) har den lägsta grundlönen (cirka 2580 euro) och totallönen (cirka 2840 euro).

Skillnaderna mellan grundlönerna lär ha historiska skäl, säger förhandlingschef Hannu Freund vid Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna.

– Man har alltid krävt en högre högskoleutbildning av gymnasielärare. Det är ett nyare fenomen att småbarnspedagoger ska ha en högre utbildningsnivå, lyfter Freund fram som ett exempel.

Men varför tjänar gymnasieläraren mer än lärare i grundskolan?

– Det är oförklarliga historiska skäl som ligger bakom. Och sådant är hemskt svårt att förändra snabbt på grund av den begränsade finansieringen.

“Ett orättvist lönesystem”

Ville Arponen jobbar som klasslärare i Storängens skola i Esbo. Precis som Aladin har han en grundlön på 2667 euro. Utöver undervisningsskyldigheten undervisar han extra timmar, vilket ger cirka hundra euro mer i månaden.

Han beskriver lönesystemet som föråldrat och orättvist uppbyggt.

– Den är uppbyggd enligt våra undervisningstimmar. Lönen är samma oavsett hur många planer vi skriver eller hur mycket kontakt vi behöver ha med vårdnadshavarna.

Som klasslärare har Arponen och Aladin en undervisningsskyldighet på 24 timmar.

– Utanför undervisningen ska vi hålla kontakt med vårdnadshavare och kollegor, planera undervisningen, bedöma elevernas arbete, prov och förhör. Man måste göra planer på Wilma för elever med specialbehov och dokumentera vissa saker som händer under dagen, beskriver Aladin.

– Vi kan få betalt för övertid i undervisningstimmar. Alltså om vi undervisar mera eller ger stödåtgärder som går utanför arbetstid. Men om jag sitter och rättar prov på en söndagskväll kan jag inte räkna det som övertid. Det är kanske det som skiljer läraryrket från många andra yrken, säger Arponen.

Enligt honom är det grundlönen som ska vara större.

– Som nyutexaminerad lärare gör du inte ett mindre jobb, utan tvärtom. Du måste planera mera och göra mera material än mer erfarna kollegor som har material och erfarenhet av vad som fungerar och inte fungerar. Därför upplever jag systemet lite orättvist.

Lärarförbundet: Justera alla lärares grundlön

Inger Damlin, ordförande vid Finlands svenska lärarförbund, är inne på samma linje: det är grundlönen som ska vara större.

– Alltid då man pratar lärarlöner så tänker man att medianlönen är helt okej. Men du kan inte säga åt en 19-åring att du ska bli lärare – om tjugo år har du en bra lön då du fått alla årsbundna tillägg! Det funkar inte.

Enligt henne ska lärarens grundlön vara tillräckligt stor i sig.

– Man ska inte behöva åta sig övertimmar. Övertimmar kan mycket väl jämföras med extra skift eller övertidsarbete. Man ska inte behöva åta sig extra uppgifter för att kunna leva på sin lön.

Damlin lyfter klasslärarnas och småbarnspedagogernas ingångslöner som ett konkret exempel.

– Deras ingångslöner är en svår ekvation om man vill bosätta sig, grunda familj och leva i huvudstadsregionen. Så kan vi inte ha det. En klasslärare har ett stort ansvar och en enorm inverkan på ett barns framtid. Det måste gå att leva på en grundlön.

Gymnasielärare har en högre grundlön än klasslärare, småbarnspedagoger och lektorer i grundskolan. Ska alla lärares grundlön höjas?

– Det är klart att allas grundlön kommer att justeras utifrån löneprogrammet. Om man tycker att en gymnasielärare har en hög lön, så kan vi ta matematiklärare som exempel. Vi har en skriande brist på dem. Det är klart ihopkopplat med lön. Ingångslön i gymnasiet är inte tillräckligt attraktiv för att locka naturvetare till branschen. Och efter tjugo år kommer du upp till strax över 4000 euro om du har tur.

Arbetsbelastningen måste avgränsas

Men det är inte lätt att höja grundlönerna utöver de allmänna förhöjningarna, berättar Hannu Freund vid Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna.

Det är kommunernas budget som kommer emot. Om lönerna stiger finns det mindre pengar för nya anställningar och servicetjänster.

– Till exempel om lärarnas löner höjs begränsas möjligheten att anställa fler lärare.

Klasslärarna Aladin och Arponen betonar att det inte bara handlar om lönen, utan också om arbetsmängden.

– Vi blir förberedda på att undervisa, men läraryrket är så mycket annat. Ibland funderar jag om jag är en socialarbetare eller en lärare. Det är en så bred arbetsbild, säger Arponen.

– Om lönen inte går att höja måste arbetsbelastningen avgränsas på något sätt, säger Aladin.

Arbetsgivarsidan ser allvarligt på arbetsbelastningen, säger Freund. En lösning på problemet är att såväl lärare som rektorer bättre ska kunna bevaka och begränsa lärarnas arbetstider.

– Problemet är att lärare jobbar enligt ett väldigt annorlunda tidssystem. Därför kan rektorn och arbetsgivaren inte göra någonting om en lärare väljer att jobba för mycket. Rektorn får nödvändigtvis inte ens veta om det.

En annan lösning är att få slut på så kallad hankehumppa, alltså mängden onödiga projekt som statsförvaltningen initierar.

– Det är en belastning för lärare att behöva genomföra olika projekt som inte ingår i deras kärnuppdrag.