Camilla Richardsson avslutar hindersatsningen och drömmer om dubbla EM-finaler i sommar – blickar mot maraton i OS 2024

I höstas underskred hon EM-gränsen i maraton. I sinom tid är det en satsning på landsväg som gäller, men om två veckor gör hon ett första försök att nå EM-kvalgränsen på 10 000 meter. Två finaler där skulle vara häftigt, säger Richardsson till Yle Sporten.

Efter två skadedrabbade och söndriga år har Camilla Richardsson haft en lyckad försäsong. När Yle Sporten når henne är hon tillbaka på finsk mark efter ett sex veckor långt träningsläger i Flagstaff, Arizona.

En bra grund är uppbyggd, och nu kan hon börja slipa på formen och ta in de hårda tävlingsspecifika träningarna. En ovan situation jämfört med de senaste åren. I fjol kom till exempel grundträningen i gång först i juni.

Samtidigt har de senaste åren fått henne att fatta ett beslut och nu gå in för en omskiftning. Satsningen på 3 000 meter hinder är ett avslutat kapitel. "Säg aldrig aldrig", men åtminstone på mästerskapsnivå är det slutsatsat på det, säger Richardsson.

I år är det 10 000 meter och 5 000 meter som gäller. Till nästa OS kan det vara den nya förtjusningen maraton.

– Troligtvis lämnar jag hindren helt och hållet. Men jag vet inte, mitt i allt kan jag vara med på en hindertävling i varje fall. Det är i vilket fall som helst satsning på tian i år, säger Richardsson.

Vad fick dig att fatta det beslutet?

– Att jag haft så mycket skador är en orsak. Jag har inte kunnat träna hinderteknik alls på vintrarna på grund av alla skador, och det är hindertekniken som är mitt största problem.

– I något skede kommer jag att flytta upp till maraton och bort från banan. Innan jag gör det vill jag se vad jag har för kapacitet till exempel på 10 000. Jag har aldrig satsat på det och egentligen inte sprungit det på bana på allvar. Mina egenskaper lämpar sig ganska bra för 10 000 på bana. Det blir en liten nytändning, säger hon.

Gör försök på EM-gränsen redan i maj

Efter de tuffa åren är huvudmålet att för en gångs skull få till en hel tävlingssäsong. Då kommer ju också ofta resultaten, säger Richardsson som även har klara resultatmässiga och tävlingsspecifika målsättningar för säsongen.

Om allt går som Camilla Richardsson hoppas löper hon EM-final på både 10 000 meter och 5 000 meter i sommar. En bonus skulle vara att dessutom kvala in till VM.

Det är båda eller ingen tror jag. Och i värsta fall så har jag ju EM-gränsen på maraton så då springer jag maraton i EM. Hellre gör jag det än hoppar över EM. Men det är plan C, förhoppningsvis behöver jag inte göra det.

I sommarens EM i München löps det final på båda distanserna direkt, och dessutom går de bra att kombinera under mästerskapet, enligt Esbo IF-löparen. Resultatgränserna är ändå tuffare än tidigare år: 32.20 är tiden som krävs för att kvala in på den längre distansen.

– Det är en minut hårdare än den brukar vara. Klarar man den börjar man vara nere på ganska hårda tider. Och underskrider man EM-gränsen är det inte jättelångt i från att kvala in till VM heller, konstaterar Richardsson.

På 5 000 meter är EM-kvalgränsen 15.25. VM-gränsen är ännu tuffare.

Richardsson har senast löpt 10 000 meter år 2019 och personbästat på 32.39,01 är från år 2018. Att hon inte gjorde något lopp i fjol innebär samtidigt att hon ännu inte har några resultat som räknas med i rankningen.

– Jag måste springa loppen ganska tidigt i år. Klarar jag inte kvalgränsen direkt måste jag satsa på rankningen och då behöver jag två hårda lopp. Jag springer mitt första lopp redan den 14 maj i London, berättar Richardsson och säger att det kommer att ge en bra fingervisning om var hon ligger.

Samtidigt har hon svårt att veta vad hon ska förvänta sig, eller att sätta upp direkta mål för tävlingen. Men "all-in" går hon åtminstone.

– Det är första tävlingen, och första tian på väldigt många år på bana, så jag tror jag främst åker dit och springer på känsla. Där finns ljusharar varav en torde gå enligt EM-gränsen. Det är en grön lampa det bara gäller att försöka haka sig fast på och hålla den farten till mål, säger hon och skrattar.

– Jag går ut ganska vågat men inte dumt. Men det är klart jag försöker klara EM-gränsen direkt. Räcker det så får vi se.

Drömmer om karriärens första EM-final

Enligt Richardsson är det lättare att hitta tuffa tävlingar för att klara EM-gränsen på 5 000 meter, därför börjar hon så tidigt med ett lopp på tian. Hennes personbästa på 5 000 meter är 15.37,02 – från år 2019.

– Det skulle vara häftigt att köra två EM-finaler i sommar – och det skulle vara häftigt att kvala in till VM på en distans i slätlöpning, säger Richardsson som bara deltagit i mästerskap på 3 000 meter hinder, och aldrig nått en individuell final.

En fin merit i cv:t konstaterar hon, och säger att EM är huvudmålet. Där ser hon klart större potential att inte bara delta, utan också uppnå bra placeringar.

10 000 eller 5 000 om det inte blir båda då?

– Jag tror jag har lättare att kvala in på tian men jag skulle hellre springa femman, säger hon och skrattar.

– Men jag misstänker att kvalar jag in på den ena så kommer jag kunna kvala in på båda. Då kommer jag vara i tillräckligt bra form. De går lite hand i hand. Det är båda eller ingen tror jag. Och i värsta fall så har jag ju EM-gränsen på maraton så då springer jag maraton i EM. Hellre gör jag det än hoppar över EM. Men det är plan-C. Förhoppningsvis behöver jag inte göra det.

Maraton i OS 2024

I höstas stod Richardsson för nytt personbästa i halvmaraton och gick upp som tredje bästa blåvita damlöpare genom tiderna på distansen. I december gjorde hon sedan sin maratondebut i Valencia. Hon underskred resultatgränsen till EM direkt

Tiden 2.30.45 är också den femte bästa som en finländsk damlöpare någonsin löpt.

– Det var otippat bra. Efter halvmaratonen hade jag sex veckor på mig till maraton. Och jag hade aldrig sprungit längre än 25 kilometer, ens på träning. Det var en ganska kort förberedande period när vi körde fyra stycken maratonspecifika träningar på 35 kilometer. Det var en väldigt, väldigt kort period som jag satsade på det. Och ändå blev det en hyfsad debut.

En dag är det också maraton som Richardsson vill satsa på. I vinter blir det möjligen ett lopp, och Richardsson tror att hon har kapacitet för tider under 2.30 redan i år.

På längre sikt ser hon en framtid i grenen och tror på sina egenskaper. Än är det inte tid för det, men det finns en tydlig målsättning.

– Jag tänker att till OS 2024 så kan jag satsa på maraton. Men i år och nästa år skulle jag ännu vilja satsa på bana. Jag är inte så ung längre, men jag är inte heller så gammal att jag inte skulle kunna satsa på bana. I något skede vill jag flytta över, men jag har ännu några år på bana kvar.