Vill du bli min vän? Elever från Karis och Imatra bekantar sig med varandras språk och vardag
Klass 7 a i Karis svenska högstadium har nyligen vinkat hej då till klass 7 b från Kosken Koulu. Skolorna är med i ett projekt som skall skapa vänskapsband mellan elever i samma ålder från olika delar av landet.
Eleverna på Elin Skogbergs timme sitter parvis och knåpar koncentrerat med långa band.
Det är nyckelknippor i görningen och på tavlan står stödord på finska och svenska som ungdomarna kan behöva för att skapa den perfekta produkten.
Eleverna har nyss kommit tillbaka från lägergården Rosvik där de tillbringat tid tillsammans.
De har också haft en massa annat program, som stadsorientering, padel, gemensam matlagning och ett besök vid Raseborgs slottsruiner.
Olika men ändå lika
Emma Kalmi och Larah Lindström konstaterar att de nog mest talar finska med sina vänelever eftersom de ändå förstår mer finska än de andra svenska.
– Det är nog lite stelt men ändå roligt att få utveckla sitt språk, säger Larah Lindström.
– Det är ganska intressant hur olika man har det i vår skola och deras skola, säger Emma Kalmi.
I Imatra var skolan mycket större, hade fler elever och där var också mycket mera ljud.
Emma Kalmi och Larah Lindström besökte själv Kosken Koulu i Imatra i mars med sin klass och de tycker att det var spännande att bekanta sig med vänelevernas verklighet i östra Finland.
De upplevde också staden, som ju ligger nära ryska gränsen, som väldigt rysk. Fast efter att ha åkt runt i centrum så fann de även också att staden påminde om Helsingfors.
Leevi Silvennoinen och Roosa Sahlman säger att de inte riktigt förstått att det går att leva på svenska i Finland som man gör i Karis.
De är också lite förvånade att inte alla talar flytande finska, men förstår det bättre efter att ha varit i Karis.
– Jag är inte själv så bra på att prata svenska, säger Leevi Silvennoinen som tycker det är lättare att skriva och lyssna.
Men visst har han snappat upp ord och uttryck under veckan. Hemma i Imatra blir det ändå aldrig av att tala svenska i vardagen.
Hans kompis Roosa Sahlman håller med.
– Om jag skulle få välja så skulle jag nog kanske hellre studera ett annat språk som talas mer i hela världen än svenska, funderar hon.
Ökad förståelse
Projektet Ollaanko ystäviä -Skall vi bli vänner? strävar till att finskspråkiga och svenskspråkiga elever skall lära känna varandra.
Det är ett samarbete mellan Hanaholmens Svenska nu-nätverk och Svenska folkskolans vänner.
I våras fick Karis svenska högstadium veta att de valts att delta i projektet, vilket finskalärare och projektkoordinator Åsa Bergholm är glad över.
– Ett sådant här utbyte ger ju så mycket mer än bara det språkliga, säger hon.
I mars var Kariseleverna på besök i Imatra och den 26–28 april var det dags för Imatraeleverna att komma till Västnyland.
Lärarna Åsa Bergholm och hennes kollega Satu Ruutinen från Imatra säger att vissa elever nog blivit vänner och varit i kontakt med varandra också mellan besöken.
Ur ett språkligt perspektiv tycker de att det är bra att eleverna får uppleva varandras vardag, det ökar förståelsen och toleransen.
