Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Jani Ruscica töjer på märken och deras betydelser i aktuell utställning i Helsingfors Konsthall

Kvinna i konstutställningssal.
Bildtext I Jani Ruscicas utställning ingick en performans av stepdansaren Suzanna Pesonen som uppträder i bilden, omgiven av Ruscicas videoverk och väggmålning.
Bild: Patrik Rastenberger

Jani Ruscica har fyllt Helsingfors Konsthall med stora vägg- och fönstermålningar och videoinstallationer i vilka konstnären vill trotsa vedertagna tolkningar om världen.

Utställningen I utan prick är ett slags helhetskonstverk som omfattar många tekniker och stimulerar flera sinnen med ljud, bild och skulpturala element.

I videoverket med samma titel som utställningen sjunger två tuschtecknade h-bokstäver: "hiljaa, tyst!"

Rösten är Ringa Manners. I en annan del av videon grubblar skådespelaren Kati Outinen över färgpigment och deras ursprung.

– I videon finns saker som undersöker sina egna egenskaper, eller benämnandets processer, det igenkännbara eller oidentifierbara. Det rör sig om ett slags flexibilitet och nekande av det binära, där saker inte rätlinjigt finns i en bipolär relation, säger Ruscica.

Stillbild från videoverk där två h-bokstäver har händerna uppe.
Bildtext H-bokstäverna håller upp händerna i verket I utan prick från 2021.
Bild: Jani Ruscica

Ruscica (född 1978) arbetar med video, skulptur, måleri och hen väljer teknik på basis av idén som utforskas. I början av maj fick besökare ta del av stepdansaren Suzanna Pesonen performans Felt the Moonligt on my Feet, och i helheten ingår också en dikt av Taneli Viljanen.

Ofta utgår Ruscica från märken, till exempel antropomorfiska märken, djursymbolik eller bokstavsteckensnitt. Ruscica trotsar och utmanar betydelser och tolkningar.

– På sätt och vis handlar det om stora frågor, om hur man tolkar och läser världen, och en strävan bort från koherens och kategorier, om att individen bör vara igenkännbar och tydlig, säger Ruscica.

Hen tillägger att verken förhoppningsvis också förmedlar en slags plastiskhet och att de kan upplevas som roliga.

Stor väggmålning i svart liknar en figur som böjer sig bakåt.
Bildtext Väggmålningen The Inked and their incandescent irreverence från 2022 förblir ett lager i väggen då den målas över efter utställningen.
Bild: Patrik Rastenberger

I utställningen har Ruscica utnyttjat konsthallens imponerande arkitektur och målat verk på väggar och i fönstren.

– Med kuratorn Piia Oksanen tyckte vi det var viktigt med rummets flöde och att utnyttja rörelsen och fånga ett slags slumpmässighet i den. Här finns endast naturljus, vilket betyder att fönstermålningarna ibland syns kraftigare och ibland svagare, säger Ruscica.

– Alla verken på väggarna och i fönstren är ett slags symboler eller märken som fäster sig på ytorna. De har en kraftig plastiskhet och rörelse i sig. De är som märken men de vägrar också samtidigt bära de betydelser som de har skapats för, säger konstnären.

I ett rum ligger små uppskurna asterisker av papper på golvet, som konfetti efter en fest. Det kommer mera av de små stjärnorna varje dag, berättar konstnären. Allt efter, med besökarnas hjälp, sprids de till utställningens övriga rum.

Person tittar ut genom ett rödfärgat fönster.
Bildtext Jani Ruscica blickar ut genom WOW från 2022, ett tejpat verk i fönstret.
Bild: Eva Lamppu / Yle

Konst på stora scener

Ruscica har vuxit upp på Sicilien i Italien och i Nyslott. Hen har studerat konst i bland annat Chelsea College of Art and Design i London och på Bildkonstakademin i Helsingfors.

Ruscicas verk har också fått mycket internationell spridning, och visats på Tate Modern i London och köpts in i Centre Pompidous samling i Paris.

För närvarande arbetar Ruscica med ett offentligt beställningsarbete till en språkskola i Helsingfors.

Ett ansikte i form av ett ut, mot en rtuig bakgrund.
Bildtext Stillbild från Ruscicas videoverk About us (refrain to refrain), också från i år.
Bild: Jani Ruscica

Utställningen I utan prick fram till 5.6 i Helsingfors Konsthall.