Är Ålands demilitarisering en nagel i ögat för Natoländer? Forskare: "Avtalet från 1940 inte förenligt med en suverän stat"
Ålands militärstrategiska betydelse i Östersjön har ökat och därför kan öarnas demilitarisering vara ett problem för Nato vid ett eventuellt Natomedlemskap.
I den här artikeln tittar vi närmare på Ålands demilitarisering, dess historia och vad det har för betydelse idag för ett eventuellt Natomedlemskap.
Ålands demilitarisering fastställs av fyra traktat. Det första är från 1856 efter Krimkriget. Enligt Ålandskonventionen från 1921 ska Åland vara demilitariserat i fredstid och neutraliserat i krigstid. 1940 slöts ett fördrag mellan Finland och Sovjetunionen om Åland och i fredsfördraget från 1947 bekräftas Ålands demilitarisering.
Avtalet från 1940 är mest problematiskt. Problemet är att demilitariseringen övervakas av Ryssland. Enligt Tuomas Forsberg, professor i internationella relationer vid Helsingfors universitet, är avtalet inte längre förenligt med vår tid.
– Detta då Ryssland själv har börjat använda militära medel i våra närområden.
Konsulatet bedriver strategisk underrättelseverksamhet
Övervakningen betyder att Ryssland har ett konsulat i Mariehamn. Konsulatet idkar strategisk underrättelseverksamhet. I början var underrättelseverksamheten stor. När konsulatet öppnades kom det också spioner till Mariehamn.
– När konsuln och vicekonsuln anlände hösten 1940 åtföljdes de under några dagar av chefen för NKVDs spionage i Finland, Jelisei Sinitsyn. Senare besöktes Åland även av GRUs chef i Finland, Ivan Smirnov, berättar Kenneth Gustavsson, docent vid Åbo Akademi och specialiserad på Ålands demilitarisering ur ett historiskt perspektiv.
Sedan har personalen vid konsulatet minskat och under de senaste 20 åren har personalen endast utgjorts av konsuln med familj. Hur omfattande underrättelseverksamheten är i dag vill våra myndigheter inte uppge.
Men 1940 års fördrag har fler brister. Avtalet skiljer sig från Ålandskonventionen 1921 med att det inte finns några stadganden om neutralisering i krigstid.
– I 1921 års konvention vill västmakterna hålla ryssarna borta från Åland men 1940 års fördrag vill hålla västmakterna borta från Åland, förklarar docent Kenneth Gustavsson.
I fredsfördraget från 1947 står det att Åland ska förbli demilitariserat i enlighet med rådande läge.
– Skrivningen var ett sovjetiskt kompromissförslag som lades fram redan våren 1946 och genast godkändes av britterna. I London var man dock medveten om att det fanns två tolkningar: den brittiska att skrivningen hänvisar till 1921 års konvention, och den sovjetiska att den bara gäller 1940 års avtal, berättar Kenneth Gustavsson.
Enligt avtalet är det Ryssland som ska övervaka demilitariseringen på Åland.
Demilitariseringen kränks av ryssar
Ett historiskt faktum är att Ryssland eller dåvarande Sovjetunionen själv har kränkt Ålands demilitarisering. Hösten 1944 skickade ryssarna en kanonbåtsdivision med tre äldre hjälpkanonbåtar plus patrullbåtar till Åland för ubåtsjakt i Ålands hav.
– Man får väl tolka det som att ryssarna ansåg att de inte var någon främmande makt. Dom var ju delaktiga i avtalet, säger Kenneth Gustavsson.
Avtalet påtvingades Finland i samband med Sovjetunionens inmarsch i Baltikum sommaren 1940. Ett avtal som upphörde när fortsättningskriget bröt ut 1941. För att igen träda i kraft vid vapenstillståndet 1944.
Inte förenligt med en suverän stat
När Sovjetunionen föll 1990 sades avtalet aldrig upp trots att Finland då ensidigt sa upp fredsfördragets kränkande klausuler, liksom VSB-pakten. Istället kom Finland och Ryssland överens om att 1940 års avtal fortfarande är i kraft.
– Avtalet är inte förenligt med en suverän stat, konstaterar professor Tuomas Forsberg.
Enligt Tuomas Forsberg skulle Finland ensidigt kunna säga upp avtalet med Ryssland.
– Man kan förvänta sig många protester men om man samtidigt ansluter sig till Nato så skulle det bli mycket protester i alla fall.
Om vi blir Natomedlemmar hur skulle ett sådant här avtal tas emot av Nato?
– Vi kan leva med avtalet men det skulle vara mycket enklare om ett avtal där Ryssland har övervakningsrätt inte skulle finnas.
Ålands militärstrategiska betydelse viktig
Ålands status som demilitariserat område har inte minskat öarnas militärstrategiska betydelse. Ålands geografiska läge mellan Finland och Sverige har länge varit intressant.
Konventionen om Ålands demilitarisering från 1856 efter Krimkriget och senare 1921 konventionen om Ålandsöarnas icke-befästande och neutralisering var ett sätt att se till att militära befästningar på Åland inte skulle utgöra ett hot mot andra stater.
– Man ville att Åland skulle vara en säkerhet för alla, förklarar forskare Åsa Gustafsson som snart ska disputera på Östersjöns säkerhet ut ett folkrättsligt perspektiv.
Sovjetunionen tänkte erövra Åland
Med alla avses den tidens stormakter som Ryssland, Frankrike och Storbritannien. Men Sovjetunionen ville inte skriva under Ålandskonventionen 1921.
- De skickade ilskna noter runt om till länderna. Ryssland skulle aldrig godkänna ett avtal gällande Åland där man inte själv hade medverkan, berättar docent Kenneth Gustavsson.
Sedan har Sovjetunionen vid flera tillfällen varit intresserad av Åland. Ryssarna hade bland annat långtgående planer på att erövra Åland 1940.
Demilitariseringen kan vara ett problem för Nato
Med kriget i Ukraina har situationen förvärrats.
– Ålands betydelse har vuxit hela tiden när det nu finns spänningar i Östersjöregionen, säger professor Tuomas Forsberg.
Demilitariseringen betyder i korthet att inga militärer får uppehålla sig på Åland och att inga militära befästningar får uppföras.
Och det här kan ställa till det vid ett eventuellt finländskt Natomedlemskap. Det kan finnas ett intresse hos Natoländer att avsluta Ålands demilitarisering.
– Detta för att det då skulle vara lättare att försvara Åland och Finland, säger Tuomas Forsberg och tillägger snabbt att:
– Men det är ingen knäckfråga för Finlands medlemskap i Nato.
Svalbards demilitarisering går inte att jämföra
Det skulle inte vara första gången som Nato godkänner ett medlemsland med ett landområde som enligt internationella avtal är demilitariserat.
Norska ögruppen Svalbard har också efter Norges medlemskap i Nato förblivit demilitariserat.
– Ålands och Svalbards demilitarisering går inte rakt av att jämföra, säger Åsa Gustafsson. Hon har i sin tidigare forskning jämfört ögruppernas demilitariserade status.
Det finns flera geografiska och historiska skillnader. Demilitariseringen för Svalbard handlar långt om naturtillgångar medan det för Ålands del var fråga om militärstrategiska orsaker.
Men Åsa Gustafsson anser att Ålands militärstrategiska betydelse inte är lika avgörande som tidigare. Krigföringen har ändrat karaktär:
– Den tekniska utvecklingen gått så mycket framåt att vi ser krigföring inom cyber och med långdistansmissiler.
Därmed kan Åland fortsätta vara demilitariserat.
– Att förändra rättsligt internationellt erkända förhållandena skulle skapa en ännu större oro ur ett säkerhetsperspektiv.
Författaren Jukka Tarkka har i sin bok skrivit att Ålands demilitarisering inte fungerar vid ett krig.
Ålands fredsinstiut vill inte att Ålands demilitarisering ska upphöra och åländska politiker har också meddelat att det inte finns någon orsak att ompröva demilitariseringen av Åland.
Artikeln har uppdaterats 6.5.2022 kl. 17 stycket "Ålands fredsinstiut vill inte att Ålands demilitarisering ska upphöra och åländska politiker har tidigare meddelat att de själva vill bestämma om eventuella militära styrkor på Åland" har omformulerats till "Ålands fredsinstiut vill inte att Ålands demilitarisering ska upphöra och åländska politiker har också meddelat att det inte finns någon orsak att ompröva demilitariseringen av Åland."