Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

Kontrasternas Ibiza – på jetsetön har lokalbefolkningen en hatkärlek till turismen

María på sin åker
Bildtext Den 87-åriga självförsörjande bonden María Rosello Tur tycker att turistmängden som jetsetön Ibiza hämtar är för stor. Hon längtar tillbaka till en förgången tid då de flesta var självförsörjande bönder på ön och klarade sig på det som de odlade själva.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

På vinterhalvåret bor en bråkdel av högsäsongens befolkning på jetsetön känd för sitt intensiva party­liv. På Ibiza finns en hatkärlek till turismen som ön är beroende av för att överleva. Bönder lever spartanska liv sida vid sida med turismen.

María Rosello Tur sitter vid sitt köksbord och skalar kronärtskockor. Det ska bli gryta i dag. Hon rör om i den blå plastbaljan som står på det bastanta träbordet i köket. Bordet täcks av en vit vaxduk med fjärilar i olika färger. De skalade kronärtskockorna samsas med citron, lök och vitlök.

– Citron har jag satt med för att kronärtskockan inte ska bli mörk, säger hon.

Alla ingredienser kommer från Marías egen trädgård. Luften är kvav i köket och det luktar hönsskit blandat med rengöringsmedel.

Saker på ett bord
Bildtext Det är dammigt i knutarna och köksbordet är fullbelamrat med saker som María Rosello Tur behöver för sin matlagning.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

– Jag älskar att vara på landsbygden. Jag är född här och hit vill jag alltid återvända. Jag kan känna doften av mina grödor och jag älskar den friska luften. För mig känns en lägenhet inne i stan som en bur känns för en fågel. Jag känner mig instängd och luften tar slut. En annan fördel med landsbygden är ju att den håller oss vid liv. Den gör så vi överlever för den ger åt oss mat.

Jetsetön känd för intensivt partyliv

De vilda och gyllene vikarna är som gjorda för att kasta sig från klipporna rakt in i det smaragdgröna vattnet. Havet sveper förföriskt in över vita, soldränkta sandstränder.

Steps from coastal bar to Cala Comte beach, Ibiza island, Spain
Bildtext Ibiza har över 200 kilometer glittrande kustlinje och anses samtidigt vara vara världens klubbscensdrottning. Därför har den lilla baleariska ön vuxit stadigt och blivit en drömdestination för människor som vill ha en kulturladdad stadssemester, en romantisk getaway på landsbygden, en rolig familjesemester eller en zendriven retreat med vegansk kost och yoga.
Bild: Pawel Kazmierczak / Alamy/All Over Press

Ibiza har många ansikten och oändliga kontraster. De vinterbosatta uppgår till runt 147 000 invånare. Hur många av dem som kan betraktas som ibicencos är en definitionsfråga men det finns historier om ursprungliga öbor som aldrig besökt fastlandet.

Det går fortfarande att hitta ursprungliga gårdar med spartanska stenhus, bökande grisar och pickande höns. Då känns det som att stiga in i en tid som tycks ha stått stilla de senaste hundra åren.

Bara några kilometer ifrån Marías hus ligger några av världens största och mest kända nattklubbar som Pacha, Ushuaïa och Privilege.

Opening party på Pacha, Ibiza
Bildtext Pacha är den äldsta nattklubben på Ibiza och öppnande sina dörrar första gången år 1973. Bilden är från en av klubbens öppningsfester.
Bild: Steve Black/Shutterstock/All Over Press

Ön har alltid lockat till sig de stora namnen, världsstjärnor som Bob Marley och Freddie Mercury har uppträtt här. Men hit kommer också kändisar för bröllop eller bara på semester och landar i sina privatplan i parti och minut. Berömda dj:ar som Calvin Harris och David Guetta spelar på dansklubbar som aldrig verkar stänga.

Under högsäsong, alltså sommarsäsongerna, lockar Ibiza cirka tre miljoner besökare.

Ibiza

Ibiza är en kommun i Spanien. Den ligger i provinsen Illes Balears och regionen Balearerna.

Ibiza är huvudorten på ön Ibiza. Andra städer är San Antonio, Santa Eulària des Riu och San Rafael. Söder om ön ligger Formentera.

Här bor cirka 147 000 invånare året om. Under högsäsong stiger antalet till cirka 3 miljoner.

Ön är känd för sitt intensiva partyliv och har lockat till sig världskända dj:ar som Avicii, David Guetta, Calvin Harris och Armin van Buuren.

Karta på ibiza
Bild: Kuvatoimitus / Yle

Självförsörjande 87-årig ibicenca

87-åriga María Rosello Tur jobbar som självförsörjande bonde. Hon är född på Ibiza och har levt här hela sitt liv.

– Jag stiger upp vid åtta på morgonen och det första jag gör efter att ha gått på toaletten är att koka mitt morgonkaffe. Sedan sätter morgonrutinerna in.

maria i sin trädgård
Bildtext – Mina höns ska ha mat och vatten, sedan går jag en sväng i min trädgård för att kolla att allt står rätt till, jag tittar till mina planteringar och mina blommor. Jag pratar med dem, vårdar dem och ger dem kärlek, säger María.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

I Marías odlingar växer alltifrån potatis, lök och tomat till kryddtimjan och olika citrusfrukter.

Då María börjar berätta om frígola – kryddtimjan börjar hennes ögon lysa. Hon stiger upp från bordet och tar ner en flaska Hierbas Ibicencas från hyllan. En mycket populär efterrättslikör som man ofta traditionsenligt blir serverad på ön.

Nej, nej, nej jag behöver handla högst en gång i månaden. Jag är praktiskt taget vegetarian och lever på det jag odlar själv. Jag älskar alla baljväxter och att äta en sallad, varm eller kall är både gott och hälsosamt

― María Rosello Tur

– Kryddtimjan växer som bäst i maj och juni och då lönar det sig att tillverka likören, säger María med tindrande ögon.

María i sin trädgård
Bildtext María har alltid bott på Ibiza, hon konstaterar att hon nog är väldigt nöjd med sitt liv i retroperspektiv. Det är framtiden som skrämmer.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

Eftersom Maria är så gott som självförsörjande frågar jag henne vad hon köper när hon går till butiken. Som den storstadsbo jag själv är går jag till butiken nästan varje dag. Så jag tippar att hon går till butiken en gång i veckan.

– En gång i veckan, utbrister hon och börjar skratta. Nej, nej, nej jag behöver handla högst en gång i månaden. Jag är praktiskt taget vegetarian och lever på det jag odlar själv. Jag älskar alla baljväxter och att äta en sallad, varm eller kall är både gott och hälsosamt, säger hon.

Man hör en traktor på avstånd, en tupp som gol och så börjar hönornas eviga kacklande igen. María reser sig från sin stol vid köksbordet och går fram till en hylla. Varsamt lyfter hon ner en korg. Och inte vilken korg som helst utan en korg som har hela 60 år på nacken. María vänder och vrider på korgen.

María i sitt kök
Bildtext "Jag har haft den här korgen sedan jag var liten. När jag fick den var den helt vit men nu kan du se att åren satt sina spår och färgat den brun. Som flicka hade jag den för att samla oliver på fältet, nu har jag ägg i den, säger María med stolthet i rösten."
Bild: Kia Svaetichin / Yle

Då María besöker matbutiken är det för att köpa ris, olj och fisk, kanske lite mjölk.

– Kaffe kan man lika väl dricka svart, säger hon och skrattar.

Så faller hennes blick på en flaska rödvin.

– Jag dricker ett glas rödvin till lunchen varje dag. Men det ska vara vino payes det vill säga traditionellt vin som görs här i byn. Till och med min läkare har ordinerat mig ett glas rödvin om dagen, säger hon och tittar uppfordrande på mig. Det är väldigt bra för hjärtat!

Sömmerska, barägare och bonde

För nio år sedan dog Marías man. Hennes ögon blir vattniga och hon stryker hastigt med fingret under ögat för att få bort det fuktiga.

– Jag saknar honom varje dag. Men det har gått bra för mig. Jag klarar av att ta hand om mig själv.

Hennes röst blir hes och grumlig. Till slut brister den. Hon måste harkla sig och det rinner två små tårar ner för hennes högra kind.

– Jag har levt ett mycket bra liv. Ett mycket bra liv, upprepar hon nästan som ett mantra för sig själv.

María och hennes man, Rafael Serra Cardona, jobbade som bönder på familjegården. María föddes på en gård nära den lilla byn Santa Gertrudis, och då hennes pappa ännu levde var det en väldigt naturlig fortsättning att livnära sig som bönder.

I ett skede bodde familjen också inne i staden Ibiza, då familjen hade utökats med två små pojkar. María jobbade då som sömmerska, något som hon faktiskt hade studerat till.

– Men så såldes den här gården där jag bor nu, och till ett väldigt bra pris. Jag och min man ansåg att vi var så gott som tvungna att köpa den. I samma byggnad fanns en välfungerande bar, Los Cazadores, och den drev vi under 18 år på 1980- och 90-talet. Tanken var nog aldrig att vi skulle bli barägare men livet kan man inte alltid styra, småler María.

Maria som ung iklädd traditonell ibicenco dräkt
Bildtext På bilden är María endast 18 år gammal och iförd en traditonell folkdräkt.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

Det hörs ett obönhörligt buller från den vältrafikerade landsvägen som går bara några meter från Marías köksdörr.

"Ibiza skulle inte överleva utan sina turister"

Några tiotals kilometer från Marías hus utanför byn Santa Gertrudis, på familjegården som på 1940-talet fungerade som byskola, bor nu hennes son Rafael Serra Rosello. Han har byggt om huset så till den grad att man inte kan tro att det är samma lilla ursprungskyffe som María berättar om.

I dag är huset i två våningar med stora sovrum för minst sex personer, tre separata toaletter och en så kallad infinitypool framför en soldränkt terrass riktad mot både öster och väster och med utsikt över staden Ibiza.

I en fåtölj gjord av tungt ekträ vräker sig den 24-åriga Álvaro Serra Guasch, Rafaels äldsta son och Marías barnbarn.

alvaro sitter i en stol på sin patio
Bildtext Álvaro Serra Guasch är född och uppvuxen på Ibiza. I dag studerar han turism på fastlandet i Madrid.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

– Jag är född på den här ön och jag har vuxit upp här, mina farföräldrar är ibicencos. Det är endast min mormor som kommer från fastlandet, Murcia i södra Spanien. Jag är 75 procent fullblodsibicenco kan man säga. Álvaro tittar stolt på mig.

De första turisterna kom hit på 1960-talet. Först var det hippierna – sen blev det massturism

― Álvaro Serra Guasch

Det var egentligen aldrig ett svårt val för Álvaro. Han bestämde sig för att studera turism eftersom hans ö praktiskt taget lever och, enligt hans egen utsago, har överlevt tack vare den explosionsartade turismen.

– För mig har ön alltid levt av turister, säger Álvaro självsäkert.

Álvaro sträcker på sig i stolen och tittar ut över det mäktiga landskapet som erbjuds. Vid horisonten tornar ön Formentera upp sig. Framför den ser man siluetterna av Dalt Vila, Ibizas gamla stad.

– De första turisterna kom hit på 1960-talet. Först var det hippierna – sen blev det massturism.

Charterturismen kickade i gång på allvar på 1960-talet

Massturismen fick en spark framåt i och med att charterresorna började växa i popularitet. Det allra första svenska charterflyget landade 23 april 1955 på Mallorca. Chartern kom i gång på systerön Ibiza vid ungefär samma tid.

Redan på 1960-talet färdades unga människor hit för att leva ut sina ideal om en friare tillvaro och Ibiza förvandlades till ett fäste för hippier. Unga män och kvinnor drogs med i flower power-rörelsen i jakten på nya andliga upplevelser genom meditation och yoga. Vagabonderna togs emot med öppna armar av Ibizas lokalbefolkning. Flera av dem är kvar än i dag och bor i egna hus på norra delen av ön.

hippimarknad på Ibiza
Bildtext Den speciella dragningskraft och mycket av den kultur som uppstod under 60- och 70-talet lever fortfarande kvar. Tibetanska flaggor vajar i vinden utanför många bostadshus och på söndagsmarknaden i byarna säljs handtillverkade fjädersmycken, fransväskor och tarotkort.
Bild: imageBROKER/Shutterstock/All Over Press

För Álvaro blev det en lyckospark att turismen kom till ön. Han anser att det är det för de andra öborna också. De flesta infödda öbor hade först satsat allt på jordbruk men blev tvungna att tänka om i och med att turismen gav nya möjligheter.

– Vi har fått till stånd en enorm förändring på ön, vi har fått lära känna nya kulturer och turismen har gett sysselsättning åt en del av lokalbefolkningen, för dem som har haft tur och kunnat jobba med turismen, menar han.

Det är en stor skillnad på att vara på Ibiza under sommarhalvåret då det är högsäsong och under vinterhalvåret då ön går i ide.

– Ibiza på sommaren jämfört med på vintern är som två helt separata ställen, påpekar Álvaro. Främst har det och göra med klimatet. På sommaren är det varmt och solen strålar från en klarblå himmel. På vinterhalvåret är det kallt, regnigt och fuktigt. De flesta hotell och lägenhetshotell är stängda. Det mesta är faktiskt stängt.

Alvaro har ätit lunch med sin syster
Bildtext "De som jobbar med turism på ön brukar passa på att resa under vinterhalvåret då de har ledigt, eller så reser de till något annat turistställe för att hitta jobb. De som blir kvar är lokala människor med business på ön. Det som anses vara Ibiza är den bild man får av Ibiza på sommaren", säger Álvaro som här äter lunch med sin syster.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

– Inget är sig likt på den här ön, suckar suckar farmodern och bonden María. Förr levde och överlevde vi på landsbygden av det som vi själva producerade. Vi skötte om och tog hand om vår mark. Vi plockade våra oliver, mandlar och fikon på vår egen gård. Vi sådde och odlade allt. Vi hade kunskap och vi tog hand om den. Det fanns grönsaker, spannmål och boskap. Allt togs till vara.

Vattenbristen ett stort problem

Några hönor kacklar i bakgrunden, damm yr runt i Marías annars stillsamma kök. Hon tittar drömmande ut genom sitt smutsiga fönster, ut på sin åker där hennes son Rafael precis har avslutat jobbet med att harva hennes mark.

– I dag är det minsann annorlunda. I dag sår och odlar nästan ingen någonting alls här. All mark är fullbelamrad, vare sig man befinner sig på landsbygden eller i byn, säger María argt.

Vattenbristen är ett betydande problem. Förr i tiden fanns det källor som hade rikligt med vatten, det fanns brunnar och en del byggde till och med borrbrunnar. I dag har jag ingen aning om vart jag skulle bege mig för att kunna få en hink med vatten

― María Rosello Tur

Landsbygden består till stor del av vräkiga hus med egna simbassänger. Folk bygger höga staket så ingen annan ska ha insyn.

– Vattenbristen är ett betydande problem. Förr i tiden fanns det källor som hade rikligt med vatten, det fanns brunnar och en del byggde till och med borrbrunnar. I dag har jag ingen aning om vart jag skulle bege mig för att kunna få en hink med vatten, menar María.

Nuförtiden har alla källor torkat, brunnarna och borrbrunnarna sinat, vattenhjulen har ruttnat eller förstörts. Det finns inte tillräckligt med vatten på ön.

Men det är inte bara vattnet som avtar. Álvaro tror också att den ibicenska kulturen håller på att försvinna. Allt färre personer pratar ibicenco, traditionerna förloras och kulturen utarmas.

– Speciellt de äldre personerna här på ön som har levt under en helt annan tidsepok har svårt att förstå och acceptera Ibiza som det är i dag. De har ett helt annat synsätt än vi yngre generationer. De har inte heller fått några verktyg för hur de ska hantera och utnyttja turismen utan har blivit kvar i det förgångna.

Álvaro menar att kostnaden för att välja ett alternativ över ett annat tillgängligt alternativ ger både fördelar och nackdelar.

– Man vinner i ena ändan och förlorar i den andra. Men man är medveten om det. Vi har gjort det här valet själva. Vill vi ha turismen och dess rikedomar kommer vi att förlora på nåt annat håll. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar, menar Álvaro.

Maria och Alvaro
Bildtext Álvaro anser att man kan upprätthålla vissa traditioner men inte påtvunget bevara dem. Förr i tiden var Ibiza en stängd och rätt sluten ö, i dag känner alla till Ibiza. Han ser ändå att de har vunnit mer på turismen än vad de har förlorat. Här tittar han på bilder med sin farmor från tiden då hon var ung.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

Álvaros farmor María tycker främst att det blivit otryggt på ön. Hon anser att öborna inte förstod vad turismen innebar i början av 60-talet. Folk sålde lite av sin mark, kanske hela sitt lantställe. Förr kunde man alltid lämna dörren olåst till sitt hem. Det kan man inte göra mera.

– Tyvärr ser jag Ibizas framtid som oerhört mörk, säger María och tittar ut genom fönstret på sina hönor.

hönor utanför Marías hus
Bildtext Tuppen vågar sig upp för kökstrappan igen, närmare havren. Faran är över eller så tar snålheten övertaget. Hur som helst samlas alla hönor och kycklingar kring sin tupp igen. Här är skuggigt och svalt jämfört med den heta solen som bränner ute på den nyplöjda åkern.
Bild: Kia Svaetichin / Yle

Tuppen rycker till och vänder sedan om och tar till flykten. Också hönorna springer iväg så fort de får syn på mig. María har kastat havre på golvet utanför sin köksingång och hönorna söker sig osäkert dit. Det rycker i dem som om de hade nervösa spasmer.

Lyssna på audioreportaget från kontrasternas ö Ibiza här - Spela upp på Arenan