Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Vilket slags Nato är det Finland ansluter sig till? Expert: Det finns både plikt och skyldigheter

Ann-Sofie Dahl i närbild
Bildtext Ann-Sofie Dahl är docent i internationell politik och Natoexpert, verksam i Danmark.
Bild: Historiska Media

För Baltikum tog det tio år att komma in i Nato, Ukraina har inte alls lyckats. Finland och Sverige hör till guldkortsgruppen, säger Natoexperten Ann-Sofie Dahl. Vi kommer in snabbt i ett modernt Nato, där hotet från Ryssland igen är det centrala.

I torsdags kom beskedet från presidenten och statsministern, på söndag kom den nya Natoredogörelsen, på måndagen och tisdagen är det riksdagen som säger sitt om ansökan. Sedan väntas president Sauli Niinistö slå fast att Finland ansöker om att bli medlem i försvarsalliansen, i takt med Sverige.

Det har gått snabbt - och tillsvidare smärtfritt. Återstår Natos godkännande och ratificeringen i medlemsländerna. Det kan också gå fort, den här gången.

Alla nya Natoländer får inte samma goda behandling. För Estland och övriga Baltikum tog anslutningen tio år - med mycket tvekan från medlemsländerna.

Det påpekar den svenska Nato-experten Ann-Sofie Dahl, docent i internationell politik, verksam i Köpenhamn. Hon har skrivit boken “Historien om en försvarsallians i förändring”. Den behöver snart en uppdatering igen, där de två nykomlingarna är med. Hon anser att Finland har agerat klokt som nu vill bli medlem.

– Det är ett mycket klokt drag av Finland. Vi som är svenska Natovänner är mycket tacksamma speciellt gentemot president Niinistö. Han har dragit igång det här och dragit med sig Sverige också, som kommit med motvilligt.

Det är historiskt och väldigt spännande. Det brukar inte gå riktigt så här snabbt med nya medlemmar i Nato, men det är ju en exceptionell tid, med den ryska invasionen, säger Ann-Sofie Dahl.

Hur lång tid brukar det ta att bli medlem?

Det senaste nya medlemslandet var Nordmakedonien år 2020, före det Montenegro 2017, Albanien och Kroatien år 2009. En stor utvidgning skedde 2004 med sju stater, bland dem Estland.

– När det gällde de baltiska staterna så var det en väldigt lång och besvärlig process. Alla tyckte inte det var en god idé, utan att det var provocerande mot Ryssland framförallt. De sökte medlemskap i samma ögonblick som de gick med i PfP (Partnership for Peace) år 1994. Men de blev medlemmar år 2004.

Det hängde på håret. Det var faktiskt lilla Danmark som drev de baltiska staternas kandidatur. Det var inte uppskattat i alla läger, inte heller i USA under lång tid.

Ansökningsprocessen för Finland i Nato har gått mycket snabbt, i jämförelse med många andra nya länder. Men så är Finland också med i guldkortsgruppen.

― Ann-Sofie Dahl, Nato-expert

Om vi jämför med Nato-historien, hur snabbt kan det gå för Finland och Sverige att bli medlem?

– Egentligen är historien inte relevant här. Det är en helt ny tid nu. Vi talar om före och efter 24 februari, då Ryssland anföll Ukraina.

Behandlingen av ansökningarna till Nato kan verkligen ta lång tid för andra länder som inte är lika nära Nato. Men Sverige och Finland är två av de länder som är med i den lilla guldkortsgruppen med individuellt partnerskap (Enhanced Opportunities Partnership).

– Det här kommer att gå snabbt. Från Natos sida har man sagt att det finns snabbspår. Man kan inte vara närmare eller mer bekant i Nato än Sverige och Finland. Så den processen går på någon dag, enligt Ann-Sofie Dahl.

Det som sedan tar tid är ratificeringen bland alla gamla medlemsländer. Det är helt omöjligt att förutspå hur lång tid det tar. Ann-Sofie Dahl antar att det utövas en viss press på att skynda på, eftersom det är exceptionella tider. Och det är en osäker tid mellan ansökningen och själva medlemskapet.

Efter intervjun med Dahl har dessutom Turkiet skärpt tonen vad gäller ett finländskt och framför allt svenskt Nato-medlemskap.

Hur allvarliga reaktioner kan det komma från Ryssland?

– Vi kan nog utgå ifrån att det kommer någon reaktion. Det gör det alltid när nya länder söker sig in i Nato, säger Ann-Sofie Dahl. Hon tror att det numera kan röra sig om cyberattacker.

– Tidigare har det varit mest muller från Moskva. Men det har aldrig hänt mer än så, det har aldrig blivit någon regelrätt militär attack.

Därför var det viktigt att Storbritanniens premiärminister Boris Johnson var i Stockholm och Helsingfors nyligen och utlovade någon sorts säkerhetsgarantier. Det kan Ann-Sofie Dahl väl tänka sig finns också från USA.

– Det är viktigt att det presenteras publikt, så att man vet i Moskva att det finns ett stöd för Sverige och Finland under den här perioden.

Som flera andra bedömare tror inte heller Ann-Sofie Dahl att Ryssland skulle få för sig att göra någon slags regelrätt militär aktion mot Sverige och Finland.

Hur skiljer sig medlemsländerna från varandra?

Ann-Sofie Dahl gör en uppdelning av medlemsländerna i Nato som hon kallar väldigt grov: en flank i öster och norr, mot flanken i söder.

– Där har man olika uppfattning om de viktigaste hoten. I syd har hotet från Ryssland inte alltid uppfattats som så överhängande. Där har man haft andra prioriteringar i det som Nato sysslar med, terrorbekämpning och flyktingströmmar och liknande.

Men uppe i norr har vi gruppen av "article-5ers". Det är ett insideuttryck om dem som betonar artikel 5: att varje medlemsstat ska betrakta en väpnad attack mot någon av medlemsstaterna som ett väpnat angrepp mot dem alla.

– De som betonar det är givetvis de baltiska staterna och Polen. Även Norge har varit i den gruppen, egentligen hela tiden efter kalla kriget. Där påpekar man det är viktigt att inte glömma det ryska hotet. Man har varnat för att Ryssland skulle återkomma.

De har fått rätt, olyckligt nog. Det finns en erfarenhet i de baltiska länderna, man är väl medveten i de forna öststaterna om det ryska hotet, säger Ann-Sofie Dahl.

Hur påverkar USA:s kritik om att Europa surfar på amerikanska resurser?

– President Trump har fått äran för att han lade så stor press på Europa. De europeiska staterna skulle betala mer, och det gör de också nu. Men det där är en diskussion som har funnits sedan bokstavligen talat dag ett i Nato.

Dagen efter undertecknandet av Washingtonfördraget som startade hela Natoalliansen, så inkom det en lista med önskemål till USA:s försvarsministerium från ett antal länder inom Nato. Det var precis det som Pentagon hade varnat för. Det var en önskelista med vilka leveranser av militärt materiel länderna ville ha.

Man har alltså pratat mycket om ansvarsfördelningen som ska dela på bördorna mellan USA och Europa. Det handlar om att Europa måste bli starkare militärt, också för att avlasta USA och för att behålla USA kvar i Europa.

Vilken roll väntar Finland och Sverige i ansvarsfördelningen?

– Finland har ju länge levt upp till det krav som ställs på medlemmarna om en försvarsbudget på 2 procent av bruttonationalprodukten. Sverige har en bra bit kvar att gå. Men båda länderna är gamla "security producers" som man talar om i Nato, alltså bidragsgivare på olika vis. Man har varit med i internationella operationer, man har varit i Afghanistan med mera.

Det mest naturliga är nu att Sverige och Finland är aktiva i närområdet, Östersjön och Arktis, med deltagande och närvaro till exempel i de baltiska staterna, säger Ann-Sofie Dahl.

Hon betonar att Danmark är den största bidragsgivaren proportionellt sett i de baltiska staterna, med luftövervakning också i Polen. Det finns stora möjligheter att bidra i Östersjön, både maritimt och med flyg.

– Det kommer att bli ett starkt nordiskt försvar när Sverige och Finland går med. Hela nordflanken kommer ju att stärkas och Norden kommer få en mycket större tyngd i Nato än tidigare.

Finns det en risk att Finland nu vill gå med i Nato för att få skydd i tron att vi inte är förpliktigade till någonting?

– Nej, man är förpliktigad. Samma diskussion finns i Sverige där man undrar om man verkligen måste försvara de andra länderna. Det där missuppfattas ofta.

Till exempel Afghanistan, det var ett högst frivilligt åtagande, påpekar Ann-Sofie Dahl. Där var Sverige och Finland med som partnerländer.

– Men givetvis finns det både plikt och skyldigheter. Ska man få skydd så måste man också utfästa sig att skydda de andra, att försvara de andra länderna.

– Men utfästelserna har inte behövts under de 73 år som Nato har funnits, eftersom inget Natoland har blivit angripet. Det är hela poängen och det man har marknadsfört medlemskapet med. Det sker inga angrepp. Det är avskräckning.

Vilken historia har det Nato som Finland går med i?

– Under kalla kriget handlade det om ett existentiellt hot från Sovjetunionen, även om Sovjet inte nämns med ett enda ord i Washingtonfördraget från år 1949. Men hotet gällde Sovjetunionen och Warszawapakten och hela östblocket.

Efter kalla kriget fanns det de som frågade varför vi behöver Nato nu när hotet är borta. I mellanperioden satsade man istället stenhårt på internationella insatser runtom i världen, och det gör man fortfarande parallellt med det kollektiva försvaret, påpekar Ann-Sofie Dahl.

– Det vi har sett sedan 2014 och framför allt sedan februari i år, är en förstärkning av vårt närområde. Det gäller hela Östersjöregionen, den östra flanken, med ett mycket starkt fokus på det ryska hotet.

Ann-Sofie Dahls bedömningar bekräftas av regeringens Nato-redogörelse till riksdagen. Där beskrivs rätt utförligt förpliktelserna både ekonomiskt och gällande insatser i Östersjön och på Island samt i Natos snabbinsatsstyrkor.

Vad gör Nato nu?

– Man kan säga att Nato nästan har återgått till ruta ett. Man gjorde en u-sväng tillbaka till det kollektiva försvaret och till artikel 5. Man hade aldrig lämnat det, säger Ann-Sofie Dahl, men det tonades ner under perioden efter kalla kriget.

Vid toppmötet i Madrid i juni kommer Nato med ett nytt strategiskt koncept, som väntas fokusera mycket på det ryska hotet, som en följd av det som har skett.

– Det gamla strategiska konceptet från år 2010 är väldigt föråldrat. Där talar man om Ryssland som en partner, och så kan man ju knappast se på det idag.

Det är ett modernt Nato som Sverige och Finland går med i, säger Ann-Sofie Dahl. Genom hela Natos historia ser hon hur man hela tiden förmår anpassa sig till nya situationer, nya hotbilder och förändra sig. Där finns också klimatkrisen och cyberhoten med. Så det är en allians som är väldigt mycket i tiden, enligt Natoexperten - och Natoentusiasten - Dahl.

Är Nato en fredlig organisation internt? Hur håller Nato sin enighet?

– Det är ju en stor organisation. Nato har 30 medlemsländer, snart 32, och det är en väldigt spridd samling. Det är allt från stora USA till lilla Luxemburg och alla har precis samma röst. Alla beslut fattas i konsensus och därmed har alla en slags vetorätt.

Det är klart att man har diskussioner, svarar Ann-Sofie Dahl på frågan om eventuella gräl i kulisserna på toppmötena. Det debatteras vilka prioriteringar man ska göra, vad man ska satsa på och hur det ska ske.

Men Nato är en fredlig organisation. Alla vet varför man är där, varför man sitter runt det här allt större bordet i Nordatlantiska rådet. Det finns ett förtroende och en förtrolighet som kommer med förpliktelserna, man har lovat att försvara varandra. Så där finns det en grundsolidaritet mellan länderna, säger Ann-Sofie Dahl.

Nato-expert: "Klokt drag av Finland gå med i försvarsalliansen" - Spela upp på Arenan