Nya kandidater vann mark i Libanons parlamentsval medan Hizbollahalliansen backar – förhoppningarna om förändring ändå låga

Libanon, ett land i kris, där största delen av befolkningen lever i fattigdom. På söndagen röstade libaneserna för första gången sedan explosionen i Beirut 2020 som förvärrade läget ytterligare.

Valdeltagandet blev lågt under söndagens parlamentsval, 41 procent jämfört med i det senaste valet år 2018 då deltagandet var 49,2 procent.

– Det låga valdeltagandet har delvis att göra med frustration över politikerna och, delvis med att många upplever att den ekonomiska situationen inte kommer att förändras, uppskattar den libanesiska analytikern Karim Bitar.

Särskilt lågt blev deltagandet i de sunnimuslimska områdena, efter att den tidigare premiärministern Saad Hariri inte ställde upp och också triggade en bojkott av valet.

Parlamentsvalet är det första sedan landet drogs ned i en djup ekonomisk kris som fick ilskan mot den politiska eliten att än en gång häftigt blossa upp. Rekordmånga kandidater som inte hör till de traditionella partierna ställde upp i årets val.

– Det är viktigt att bryta cirkeln av politiker som ärver sin makt och sina mandat och att jobba för ett civiliserat samhälle utan diskriminering och sekterism, motiverade en av de nya kandidaterna, Bahaa Dalal, sin kandidatur inför valet till Deutsche Welle.

Att valet över huvud taget blev av är en framgång i sig, anser en del bedömare. Det senaste valet 2018 hölls efter flera år av framskjutna val.

Krångligt politiskt system

Bland kandidaterna hittades alla stora partiers frontfigurer, förutom Framtidsrörelsens kändaste namn: tidigare premiärminister Saad Hariri.

Hariri var en gång i tiden ansiktet utåt för Libanons sunnimuslimer, år 2019 avgick han efter de landsomfattande protester som skakade landet år 2019. Han utsågs trots det till premiärminister för fjärde gången i oktober 2020. I år lämnade han politiken helt och hållet.

Att Hariri inte ställde upp i årets val leder sannolikt till att nya allianser formas. Rösträkningen pågår ännu och efter att den är avslutad måste mandaten fördelas.

Framtidsrörelsen är landets största sunnimuslimska parti och det valde att bojkotta valet. Partiet hade två tredjedelar av de sunnimuslimska mandaten fram till i söndags. Frågan är vem som övertar dem.

År 1943 infördes ett system där makten delas mellan landets religiösa grupper. Totalt 128 mandat delas upp mellan muslimer och kristna. Landets president är alltid kristen, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.

Nya kandidater vinner mark

Preliminära resultat ger vid handen att nya oppositionella kandidater lyckades vinna mark i söndagens val. De representerar den tvärsekteristiska proteströrelsen som växte fram år 2019 och motsatte sig den styrande eliten och den korruption som genomsyrar det libanesiska samhället, och den agendan kan nu gynnas en aning av valframgångarna.

– Men trots att förhoppningarna är låga röstade vi på dem för att visa att de inte är ensamma. Vi vill bygga upp landet även om det kommer att ta tid, motiverade Jad Abdel Karim sitt val att rösta på en ny kandidat.

Shiamuslimska och Iranstödda Hizbollah och dess allierade har för sin del backat en aning. De har tillsammans utgjort det största blocket i det libanesiska parlamentet, men nu ser de ut att gå miste om sin majoritet.

Trots att förhoppningarna är låga röstade vi på dem för att visa att de inte är ensamma.

Jad Abdel Karim som röstade på en ny kandidat

Det beror bland annat på att dess främsta kristna allierade, president Michel Aouns parti Fria patriotiska rörelsen (FPM) tappade stöd.

Den tungt väpnade shiamuslimska milisgruppen Hizbollahs politiska falang vann stort år 2018, rörelsen och dess allierade fick 71 mandat. Utöver den politiska falangen ingår bland annat en militär och en social gren i gruppen. Gruppen är terrorstämplad av flera västländer.

Libanesiska styrkorna (LF) som leds av den före detta krigsherren Samir Geagea och har starka band till Saudiarabien ser ut att gå framåt något och kan därmed komma att bli det största kristna partiet.

Låga förhoppningar om förändring

Förhoppningarna om förändring är ändå låga bland libaneserna, någon strukturell förändring av betydelse räknar man alltså inte med.

Den ekonomiska krisen beskrivs som den värsta sedan inbördeskriget i Libanon år 1975–1990. Krisen märktes av också under valdagen. Flera valbås saknade elektricitet så väljarna fick använda sig av ficklampan på sina smarttelefoner för att lägga sin röst.

Livet har inte blivit lättare sedan valet år 2018. Bara månader senare bröt de massiva protesterna mot landets politiska elit ut. De resulterade i att oppositionen splittrades ytterligare.

När läget knappast kunde bli värre blev det det: I augusti 2020 inträffade en av historiens största icke-kärnkraftsrelaterade explosioner i hamnen i Beirut. Hundratals dödades i olyckan och hundratusentals miste sina hem. Sedan dess har makteliten aktivt motarbetat utredningar om vem som bär ansvaret för explosionen.

Många libaneser är därmed trötta på politikerna, korruption och tomma löften. Den ekonomiska krisen har lett till att över 80 procent av landets befolkning lever i fattigdom, uppskattar FN.

Inga reformer – inga pengar

När mandaten väl är fördelade lär det inte bli någon lätt match att staka fram en ny regering. Under de senaste åren har försöken mer eller mindre misslyckats. I de fallen har presidenten utsett regeringsbildare, senast föll valet på telekommiljardären Najib Mikati i juli 2021.

Ett nytt, eller snarare förlängt, politiskt dödläge kommer i ett kritiskt läge där Libanon desperat skulle behöva de stöd de redan utlovats av Internationella valutafonden IMF.

I april beslöt IMF att gå in för ett förlängt stödpaket åt Libanon, men stödet kommer med ett stort men. För att få pengarna måste man gå in för en rad reformer – och det kan vara lättare sagt än gjort.

Den libanesiska valutan har tappat över 95 procent av sitt värde och i nuläget är det inte ens möjligt att ansöka om pass: Det råder nämligen brist på tomma dokument.

Källor: Reuters, AFP, Al-Jazira, DW, AP