Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Sista chansen för riksdagen att påverka Natomedlemskapet öppnade pratkvarnarna – så här lät det i salen på måndagen

Uppdaterad 17.05.2022 06:17.
Riksdagens talman Matti Vanhanen
Bildtext Talman Matti Vanhanen (C) leder ordet när riksdagen debatterar ett finländskt Natomedlemskap.
Bild: Silja Viitala / Yle

Riksdagen visade upp en sällsynt enighet under måndagens Nato-debatt, utan uppdelning regering-opposition. Ett Nato-medlemskap är inte riktat mot någon, ingen förlorar på det, sades det. Villkor om kärnvapen väckte debatt.

Måndagens debatt upprepade många av de kända argumenten och formuleringarna. En stor del av talarna konstaterade att tilltron till Ryssland är borta, den 24 februari förändrades hela den säkerhetspolitiska situationen.

Många berömde det nordiska samarbetet som nu kan fördjupas. Samtidigt som man talade för medlemskap i alliansen betonades den finländska självständigheten. Många tog till fosterländska tongångar, citerande såväl Mannerheim, general Adolf Ehrnrooth som Väinö Linnas bok “Okänd soldat”.

De flesta talarna betonade en fortsatt fosterländskhet i Finland. Vi lägger inte ut det nationella försvaret utan bibehåller allmän värnpliktsarmé och en stark försvarsvilja med enighet också i fortsättningen i Finland.

Risken för kärnvapen på finländsk mark väckte debatt. Också några av de ledamöter som kommer att rösta för medlemskapet nämnde den frågan som ett huvudsakligt orosmoment.

Sällsynt många talare sa några ord på svenska som en hälsning till de svenska beslutsfattare som nu är i samma situation.

Marin: Samarbetet med Sverige är inte avskräckande

Statsminister Sanna Marin inledde med att granska hur Finland har hamnat i den här situationen; Det enda hotet mot Europas säkerhet är Ryssland. Det ryska kravet på att Nato inte får utvidgas ytterligare skulle ha minskat Finlands säkerhet – och sedan kom angreppet på Ukraina.

– Som Nato-medlem skulle Finland omfattas av Natos kollektiva försvar, krishantering och säkerhet. Om vi blir anfallna får vi hjälp. Om andra blir anfallna, hjälper vi dem, förklarade Sanna Marin.

Finland uppfyller medlemskriterierna och har redan delvis varit med som partner.

Marin konstaterade att Sverige är vår närmaste partner. Det är viktigt att Finland och Sverige fattar sina säkerhetspolitiska beslut samtidigt och i gott samförstånd. Marin betonade ändå bristerna, där finns inga säkerhetsgrantier, som i Nato.

– Finlands partnerskap med Nato har fördjupats och blivit mycket nära. Också Sverige har gått samma väg. I det säkerhets- och försvarssamarbetet ingår ändå ingen form av säkerhetsgarantier, någon verklig avskräckande effekt eller några av de andra centrala faktorerna i ett kollektivt försvar, sa statsminister Sanna Marin.

SFP:s Eva Biaudet såg en paradox i att närheten till Sverige betonas just nu i fråga om försvar och Nato. Det samarbetet skulle gärna få utvidgas till många andra områden, enligt Biaudet.

SPF:s gruppordförande Anders Adlercreutz passade på att ge några rader på ryska. Han hoppades på nya ryska ledare som minns att också Ryssland behöver sina grannar. Han ansåg att Finland ska söka samarbete bland de länder som delar vår värdegrund. Ett Nato där alla nordiska länder är med är mer livskraftigt och mer tryggt, sa Adlercreutz.

Orpo: Natomedlemskap en fredsgärning

Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo talade om en finländsk realism och påminde om att hans parti redan länge har talat för Nato-medlemskap. Det maximerar det finländska försvaret och kompletterar vårt eget starka försvar.

Finlands medlemskap i Nato ger en möjlighet att främja internationell säkerhet och är en gärning för fred, inte ett angrepp mot någon, sa Orpo. Ungefär samma formulering använde också många andra talare.

– Vi är känsliga mot försök att påverka oss. Vi är starka och envisa, vi faller inte bara för att någon försöker knuffa, formulerade Orpo.

Hans partikamrat Ben Zyskowicz konstaterade att det kanske behövdes just den här vänsterregeringen för att föra in Finland i Nato.

– Det är inte säkert att någon annan regeringsbas hade fått ett så här brett understöd för anslutning, sa Zyskowicz. Han kritiserade samtidigt dem som säger man inte har fört fram tillräckligt mycket om Natos negativa följder. Under mer än 30 år har man mest betonat just de negativa följderna av Nato, sa Zyskowicz.

Randvillkor eller inte?

Juha Pylväs, Centern, talade om behovet av ett starkt försvar hemma och starka säkerhetsgarantier från Nato. Han såg det som en naturlig fortsättning på den långa säkerhetspolitiska linjen som strävar efter att ge Finland manöverutrymme. Nato förstärker det nordiska försvaret och garanterar att Finland inte råkar i en väpnad konflikt.

Pylväs ville maximera säkerheten. Därför ska vi inte ha några begränsande randvillkor, men det handlar om vårt eget försvar på eget territorium, enligt Pylväs.

De svenska randvillkoren dök upp flera gånger under debatten.

Försvarsminister Antti Kaikkonen (C) ansåg det viktigt att påpeka att alla beslut i Nato, också gällande nya medlemmar, görs enhälligt. Finland överlämnar alltså inte beslutsmakten över sitt försvar. Därför finns inte behov att ställa några politiska eller militära särvillkor. Vår nationella beslutsrätt består, sa Kaikkonen.

Harry Harkimo (Rörelse Nu) hörde till dem som också gav en hälsning till Sverige: Nu är det för tidigt att diktera villkor.

Purra: Folket styr och beslutsfattarna ändrar åsikt

Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra betonade att beslutsfattarna nu vågar ändra åsikt på basis av ändrade realiteter - och mest för att folket har ändrat åsikt. Det behöver inte ses som att vända kappan efter vinden. Tidigare ansåg beslutsfattarna - kanske naivt - att neutralitet och balans håller kontakterna till Ryssland i ordning, sa Purra.

Den linjen har fungerat, vi har levt i fred i flera decennier. Men inte nu längre. Vi är en del av väst, betonade Purra. Vi sköter vår egen tomt - och den är inte alldeles liten. Också alliansen får en förstärkning med Finland och Sverige som nya medlemmar

Purra påminde om kravet på bättre gränssäkerhet, eftersom Rysslands möjligheter att påverka inte är enbart militära.

Flera Sannfinländska ledamöter förklarade sina tvivel om Natoanslutningen, men deklarerade ändå att de röstar för.

Nej till Nato från Vänsterförbundet och "Makten tillhör folket"

Ano Turtiainen från “Makten tillhör folket”-gruppen blev den första i debatten som ansåg att Finland inte bör lämna in en medlemsansökan. Följderna kan bli chockerande, sa han och ansåg att Finland redan har gjort bort sig.

– Nu har vi ett stort arbete att återställa grannsämjan med Ryssland. Turtiainen kritiserade också vapenhjälpen till Ukraina. Snart påverkar energi- och matbristen alla finländare, enligt Ano Turtiainen.

De Grönas Inka Hopsu understödde Sveriges krav på en kärnvapenfri zon i Östersjön. Vår lag förbjuder redan införande av kärnvapen, det borde ju räcka, ansåg hon, och fick medhåll av utrikesminister Pekka Haavisto (De Gröna).

– Ja, lagen begränsar kärnvapen, och det är klart att vi håller vår utrikespolitiska linje som innehåller nedrustning av kärnvapen. Det är en viktig princip för oss.

Vänsterförbundets Jussi Saramo ansåg för sin del att Finland tillför Nato så mycket att vi inte ska ägna oss åt inställsamt krypande.

Erkki Tuomioja (SDP) sa sig se och erkänna det nödvändiga: vi måste underkasta oss kärnvapenavskräckningen. Men det är en osäker väg. Atomkrig kan uppstå också av misstag, påpekade Tuomioja. Därför måste vi fortsätta med kärnvapennedrustning och övervakning, i synnerhet som det utvecklas allt fler nya atomvapen.

De Grönas Saara Hyrkkö påpekade att Nato inte är en silverkula som löser alla problem, men den förhindrar krig. Och ifall det värsta händer så blir vi inte ensamma. Hyrkkö efterlyste mer satsning på nedrustning. En bestående fred och kärnvapenfri värld ska vara våra mål, sa Saara Hyrkkö.

"Naivt tro vi får kärnvapenfrihet"

Markus Mustajärvi från Vänsterförbundet talade om naivism när man hävdar att vi måste gå in i Nato för att effektivare verka för kärnvapennedrustning.

Mustajärvi påminde om att Finland är kärnvapenfritt nu. Det upphör med medlemskapet och ersätts av kärnvapenparaplyet.

Hans partikamrat Johannes Yrttiaho ansåg det sorglustigt att påstå att man kan jobba inom Nato för kärnvapenfrihet i Norden och världen.

– Det ger en lögnaktig bild av att arbetet för ett kärnvapenfritt Norden fortsätter. Vi blir bara en förverkligare av USA:s kärnvapenpolitik där våra piloter i de nya jaktplanen undervisas i att transportera och avfyra kärnvapen, sa Yrttiaho och Mustajärvi. De ansåg att Finland blir en spelbricka i stormaktsspelet, det har vi redan sett i Turkiets utspel.

Försvarsminister Antti Kaikkonen svarade med att ingen påtvingar Finland varken kärnvapen eller främmande trupper. Men han lyckades inte övertyga alla riksdagsledamöter, inte ens dem som sa sig stödja ett medlemskap.

Följder för hembygden

Många ledamöter passade på att tala om sin hembygd och regionala frågor i Nato-debatten.

Ålands Mats Löfström betonade till exempel de åländska specialöverenskommelserna om neutralisering och demilitarisering. De har delvis funnits längre än Finland som nation och Åland som självstyrt landskap.

Centerordföranden Annika Saarikko ville fästa uppmärksamhet vid Östra Finland, där den stängda gränsen mot Ryssland ställer till med problem för näringsliv och sysselsättning.

Många såg också en konkurrensfördel i Natomedlemskapet. Nato gynnar finländsk ekonomi, enligt Centerns Juha Pylväs. Sverige och USA är centrala kompanjoner, med Storbritannien. Nato ger möjlighet till ekonomisk tillväxt och investeringar, sa Pylväs och understöddes av bland annat Harry Harkimo som hoppades på en ökad turism i Finland.

Jussi Saramo från Vänsterförbundet talade om Finland som en framgångssaga också framöver.

– Vi ska också i framtiden stolt kunna säga att vi bor i världens lyckligaste och tryggaste land.