Spannmålsexport från Odessa är mer komplicerad än det låter
Estlands president Alar Karis uttalar sig starkt för att väst hjälper Ukraina att exportera spannmål. Hamnstaden Odessa kunde vara utgångspunkten. Men hans förslag anses inte vara realistiskt enligt experterna.
Den svarta ukrainska myllan hör till världens mest näringsrika och bördiga.
Jordens förmåga att binda fukt gör Ukraina till ett av världens största livsmedelsproducerande länder.
På grund av kriget har Ukraina nu nästan 20 miljoner ton spannmål i lager. Det här är spannmål som av flera anledningen inte kan exporteras.
Efter skörden i juni talar vi om 50 miljoner ton.
Det här är åtminstone de siffror som Estlands president Alar Karis använder när han talar om frågan. Det har han gjort en hel del under senare tid.
Karis föreslår att en säker exportkorridor öppnas för livsmedelsexport från Odessa, om Ukraina vill.
"Vi måste diskutera om och hur vi, i enlighet med ... FN-stadgan, skulle kunna ge direkt stöd, på inbjudan av den ukrainska regeringen, för att hålla hamnen i Odessa öppen för ukrainska spannmålsfartyg", skrev president Karis nyligen i Politico.
Samma text använde han i ett tal i Tallinn under veckoslutet.
– Min spontana kommentar är att det är svårt att genomföra, säger Martin Hurt, forskare på RKK/ICDS, Estlands utrikespolitiska institut.
Hurt säger att det kräver en politisk uppgörelse mellan Ryssland, Ukraina och en tredje part. Det kan vara EU eller någon stormakt.
– Det måste vara någon som ser på problemet ur ett bredare perspektiv än bara regionalt. Någon som tittar på de negativa konsekvenser som brist på livsmedel kan ställa till med i Mellanöstern och i Afrika.
Känns det möjligt att parterna kunde komma till en lösning?
– Det handlar om vilket pris man är villig att betala för det, svarar Hurt på min fråga.
– Om matbristen spär på den politiska instabiliteten i Nordafrika så skulle det sannolikt gynna Ryssland, säger Hurt, snarare än att de ser det som ett problem.
Försvaret av hamnstaden Odessa, Ukrainas viktigaste hamnstad, är a och o för försvaret av Ukrainas kust.
För att organisera en säker transport av spannmål krävs det att sjöminor röjs hela vägen in i hamnen. Ukraina har antagligen inte egna minröjningsfartyg.
Alternativet är att parterna ger koordinaterna för var de har lagt minor åt en tredje part.
Det handlar om vilket pris man är villig att betala för det och om alla verkligen upplever att det här är ett problem de vinner på att likvidera
– Det måste ju finnas någon som minröjer i området, säger Hurt. Och sedan ska området även bevakas efter att det har efter det så att man inte kommer åt att minera det igen.
Han jämför uppdraget med fredsbevarande styrkor som har som uppgift att hålla farvattnet säkra och ominerade.
Ett annat praktiskt problem är vem som ska frakta spannmålslasterna från Odessa.
– Försäkringsbolagen kommer ju inte att försäkra de här fartygen.
Hurt: Turkiets åsikt är oklar men landets betydelse får inte underskattas
Turkiet har stängt Bosporen, sundet som utgör porten till Svarta havet, för alla militärfartyg.
Om miljontals ton spannmål ska fraktas från Odessa till Medelhavet kräver rutten militärt beskydd.
– Lastfartygen behöver kanske inte eskorteras, men deras säkerhet måste garanteras, säger Martin Hurt. Det absolut viktigaste är att se till att farlederna är minfria.
– Turkiet borde vara en part i uppgörelsen, absolut, för de har ju möjligheten att stjälpa den, säger Hurt. Det är svårt att säga om det är i deras intresse eller inte att hjälpa till.
Hurt tror ändå att de politiska fördelarna med att få igång handeln väger tungt för Turkiet.
Hur känsligt skulle det vara för Ukraina att förhandla med Ryssland om spannmålsexporten?
– Ryssland vill ju maximera sitt inflytande och det positiva som skulle komma ur en sådan här uppgörelse. Det måste vi vara på det klara med.
Ukrainas stridsframgångar de senaste veckorna innebär därför att tajmningen för förhandlingar just nu är dålig.
Ingen vill sätt press på Ukraina men världen behöver spannmålet
USA säger att förhandlingar om spannmålsexport måste ske på Ukrainas villkor. Estlands president Alar Karis håller med om det.
Samtidigt ligger det i USAs och EUs intresse att få det gjort, vilket de också båda säger öppet.
Lärdomen från den arabiska våren 2011 är att snabbt stigande livsmedelspriser kan leda till oroligheter. Det här gäller i synnerhet i länderna i norra Afrika.
En ny flyktingvåg mot Europa skulle spela i Kremls händer.
