Vätgasen kan bli betydande för Österbotten och klimatkampen
Även om Finland släpar efter inom gasbranschen, finns en växande potential som kan gynna österbottniska företag. Den snabbt utbyggda vindkraften kan snart öka exportmöjligheterna och hjälpa till att nå allt snävare utsläppskrav.
Hamnen på Vasklot i Vasa sjuder av liv, då fraktfartyget med vindkraftverksdelar lossas. Snart snurrar vingarna och producerar mera utsläppsfri el i Österbotten. En varm och blåsig dag kan snart förse nätet med mera el än behövligt. Då behövs alternativ för att ta den till vara.
– Vindkraften byggs så snabbt ut, så för att producera grön vätgas som nu efterfrågas, är det här den bästa lösningen, säger Juha Ripatti som är projektchef för Westenerergys projekt att tillverka syntetiska bränslen i Vasa.
Den springande punkten är hur man utjämnar konsumtion och produktion. Att lagra el är utmanande, då batterier tillsvidare är rätt dyra. Då krävs andra lösningar, där omvandling av el till vätgas blivit ett allt mera intressant koncept.
Öppen för olika alternativ
Just nu planeras flera anläggningar för att producera förnybara bränslen som antingen kan användas för el-lagring eller som trafikbränslen. Koncepten har olika teknologisk profil, vilket kan vara en styrka då utvecklingen är snabb. Det vore en risk att låsa sig för kraftigt vid en enda lösningsmodell. Det anser Kenneth Widell, som är chef för förnybara bränslen på industribolaget Wärtsilä.
Hos Wärtsilä följer man noga med utvecklingen både lokalt och globalt och ser att det kan vara bäst att framskrida försiktigt.
– Det är säkert klokt att pilotera mindre anläggningar och se var det finns en bärighet. Inte satsa på jätteanläggningar genast. Vi är på det sättet agnostiska gällande teknologi, så vi är villiga att testa olika lösningar, säger Widell.
Widell ser att vätgasen och väte kommer att spela en roll i framtida energifrågor. Gällande fartygsbränslen räknar han med att vätgas och olika former av syntetiska bränslen gradvis ökar i användningen, i takt med att regelverken kräver allt lägre utsläpp.
– Men om vi räknar med en kostnadsökning på fyra-fem gånger jämfört med fossila bränslen, så gäller det att identifiera kunder som är villiga att betala för mervärdet i gröna transporter, säger Widell.
Förutsättningarna för att hitta både konsumenter och producenter finns, också i Österbotten. Men det är en process som tar tid och kräver en viss koordinering.
“Hönan eller ägget”
Kjell-Owe Ahlskog som driver konsultföretaget Alcea har gjort en utredning kring vätgasutsikterna för små- och medelstora företag i Österbotten. Och kontentan är att här finns stora möjligheter. De företag som redan slagit sig in i energibranschen kan vänta sig synergieffekter på sikt, förutspår Ahlskog.
– Intresse finns säkert. Men det är lite “hönan och ägget -problematik”. Så utbud och efterfrågan borde gå lite hand i hand, säger han.
I takt med att vindkraftproduktionen ökar, blir också energiöverskottet tidvis allt större. Bolagen får allt större iver att övergå till utsläppsfrihet. Men samtidigt behövs både tillräcklig infrastruktur och produktion för att länka samman utbud och efterfrågan.
Flera stora utmaningar
Överskottet på elektricitet gör det klokt att ta strömmen till vara. Bäst är att använda elen direkt, till exempel i batterier. Men teknologin är ännu rätt dyr, vilket gör vätgasen till ett alternativ för både lagring och transport.
– Men det finns utmaningar med vätgasen. Väte är en väldigt liten molekyl som är svår att stänga in. Energiinnehållet per enhet är också rätt liten, så den är ganska skrymmande och behöver stora lagringsvolymer.
Sen finns det också en säkerhetsaspekt, eftersom vätgas är rätt lättantändlig. Det kan enligt Ahlskog vara en avskräckande fråga för gemene man. Samtidigt är explosionsrisken en fråga som säkerställts redan tidigare. På Wärtsilä säger Kenneth Widell att säkerheten är en större fråga till sjöss än på land, även om explosionsrisken måste tas på allvar var än man använder gas.
Stora energiförluster
En både praktisk och ekonomisk fråga är att framställningen av vätgas kräver mycket energi i sig.
– Det blir förstås energiförluster då man omvandlar elen till gas - och samma sak om den omvandlas tillbaka till elektricitet igen, säger Ahlskog.
Också Juha Ripatti är medveten om utmaningarna, men tycker att energiförlusten inte är ett så stort problem.
– Eftersom det handlar om utsläppsfri energi, gör det kanske inte så mycket att det krävs stora mängder för att tillverka gasen, säger han.
När marknaden och beslutsfattare driver frågan händer saker snabbt
― Juha Ripatti, Westenergy
Men vätgasen är ingen ny uppfinning, så teknologin finns färdigutvecklad. Det som krävs är tillräcklig elproduktion och kapital.
– Riskkapital räcker kanske inte, så det krävs också offentliga pengar, men både EU och Finland satsar på vätgasen. Och när marknaden och beslutsfattande börjar driva en fråga, så börjar saker hända ganska snabbt, säger Ripatti.
Framtidstro bland företagen
På Westenergy ser man stora möjligheter i cirkulärekonomin också inom energiproduktionen. Vätgasen som produkt av överbliven vind-el är en intressant lösning. Men de jobbar också med infångande av koldioxid som kan omvandlas till metan och på sikt väntar de sig producera trafikbränsle för den tunga trafiken som kan ersätta en miljon liter trafikbränslen för den tunga trafiken.
– Om fem år, står anläggningen klar och vi funderar redan på expansion, säger Juha Ripatti, då han ombeds komma med sina visioner.
På Wärtsilä ser man också en framtid för vätgasen, som tillsammans med andra förnybara energiformer av nöden kommer att få en allt större betydelse.
– Men det gäller vissa segment. Om tio år har vi kanske inte längre möjlighet att utöka biobränsleproduktionen, säger Kenneth Widell.
Han utgår från att olika former av ammoniak och väteblandningar kommer att blandas in i konventionella bränslen inom den marina trafiken.
– Men då det gäller elproduktionen kommer utvecklingen troligen att gå ännu snabbare. Men ingen har en kristallkula, så ingen vet riktigt vilka teknologier som kommer att bli rådande.
Miljardsatsning ger synergier
Nyss aviserades planer på en svensk-finsk jätteinvestering i ett gasrör som ska löpa från Vasa, runt Bottenviken, ner till Örnsköldsvik. Vätgasledningen går lös på 3,5 miljarder euro och ska förse stålindustrin i norr med vätgas för att sänka koldioxidutsläppen i tillverkningen.
För att få lönsamhet i projektet krävs både konsumenter och producenter. Men det kan lyckas, bedömer man inom branschen. Det kommer att behövas enorma mängder vätgas för att förse industrin med grön energi för exempelvis stålframställningen.
Jag var överraskad av det snabba beslutet
― Kjell-Owe Ahlskog, konsult
All behövlig energi kan inte tillverkas på plats där fabrikerna ligger. Därför behöver gasen transporteras till anläggningarna. Och ett gasrör fungerar både för transport och för lagring, understryker Kjell-Owe Ahlskog. Men för att vara ett enormt projekt, framskred planerna raskt.
– Jag var själv överraskad av det snabba beslutet. Men det är ju ett bevis på att det finns en stark tilltro till gasen. Men det här är ju inte gjort i en handvändning, utan vi talar om kanske 10-20 år innan vi når sådana mängder, om vi gör det, säger Kjell-Owe Ahlskog.