16 års guldtorka slut – BK-46 är finska mästare efter överlägsen seger i Britas

Dicken kunde inte stoppa segertåget från Karis på onsdag. När summern ljöd i Britas var det vilda guldjublet ett faktum. BK-46 är finska handbollsmästare för 21:a gången i historien.

Trummorna ljöd, det viftades med flaggor och halsdukar, och spelare och fans hurrade. "Segern är vår" ljöd i den högra ändan av läktaren.

BK-46 är finska mästare i handboll för första gången sedan 2006.

Efter att ha vunnit en tredje match på raken fick Karislaget tillsammans med hela högen tillresta fans fira i Britas bollhall.

Efter att Dicken vann den första finalmatchen knep BK-46 den andra med överlägsna siffror, rivstartade i match tre och vann mot ett utpumpat Dicken – och i dag stod man för ett första avgörande ryck redan tidigt.

Till slut skrevs det klara 33–19 på tavlan i Helsingfors.

– Jag känner en jäkla lättnad. Det har varit stora förväntningar på oss som lag. Karis är en handbollsby. Jag är jättestolt över spelarna att de klarade det här trycket som de haft på sig, säger Andreas Rönnberg till Yle Sporten efter matchen.

Avgörande ryck med drygt tio minuter på klockan

BK-46 försvarade starkt från start, men fick inte anfallsspelet att stämma direkt. Dicken tog däremot vara på de chanser de fick och gick inledningsvis upp i en 3–1-ledning.

Då både gästernas försvarsspel fungerade och Mikael Heinonen knep några viktiga räddningar var matchen ändå snabbt utjämnad. Med sex minuter på klockan kunde Sebastian Säkkinen på en kontring utjämna till 3–3. Ett par minuter senare var han på språng igen och BK-46 tog ledningen för första gången i matchen.

Den ledningen tappade gästerna inte.

Dicken hade svårt att få hål på Karislagets försvar och BK-46 kunde fortsätta kontra. Med dryga kvarten spelad var ledningen redan uppe i först fyra mål, och sedan fem. Innan 20 minuter hade spelats hade Dicken redan använt två av sina tre timeoutkort.

Den andra timeouten gav lite energi åt hemmalaget men i paus var BK-46 i ledning med fyra mål.

Grymt tryck på läktaren

Andra halvlek startade med en uppvisning av målvakterna, men snart var bollen allt oftare i nätmaskorna – och nu var Dicken också mer på hugget i anfallsändan. Turvis steg först den ena sidan av läktaren upp med händerna i vädret, och sedan den andra.

Till slut fick ändå Dicken anhängarna jubla snäppet fler gånger och BK-46 tvingades till timeout när ledningen hade minskat till ett mål och det stod 17–18 på tavlan knappa åtta minuter in i andra halvlek.

Där tog spurten ändå slut för hemmalaget. Bara tre minuter senare var gästernas ledning tillbaka på fem mål när Mikael Heinonen stod för parad efter parad i BK-46-målet.

– Vi var inte bra i dag. Vi kämpar oss tillbaka och gör en bra inledning på andra halvleken. Sen lägger vi inte in bollarna och får inget flyt. Till slut blir förstås skillnaden ännu större när det redan är avgjort, konstaterar en ytterst besviken Max Granlund.

Med över tio minuter kvar bjöd bortaspelarna redan på breda leenden när laget lyckades i offensiven och höll Dicken på ett gjort mål på över 15 minuter. Dicken lyckades bara två gånger på slutet och fick nöja sig med att göra färre än 20 mål igen.

För Max Granlund blev den sista matchen i Dicken-tröjan inte den fest han hade hoppats på. Nu väntar nya äventyr i Sverige. Silvret tror han inte smakar bättre senare, men han är ändå stolt över säsongen Dicken gör.

– Vi har kämpat hårt och spelat bra hela säsongen. Lite skadebekymmer och ändå spelade vi final och på hög nivå. Man måste vara stolt, vi har kommit långt fast det inte räckte hela vägen.

– Det känns lite "bittersweet". Det är tomt. Det är klart jag hade velat åka utomlands med ett guld i fickan. Men det är bara att gå vidare, säger Granlund.