Kommentar: Sauli Niinistös besök blev kronan på det finsk-svenska Natoverket – men glömmer Sverige bort oss nu igen?

Det fanns en viss förvåning i luften. Tänk att ett finskt statsbesök intresserar så många, sade en svensk journalist på plats på slottet när president Sauli Niinistö träffade Kung Carl XVI Gustaf. Betoningen i meningen låg på "finskt".

Och visst intresserade sig svenskarna för presidentparet när de med pompa och ståt togs emot av kungaparet på slottet. Över hundra journalister var ackrediterade för att följa president Niinistös besök i Sverige, och Finland tog än en gång över rubrikerna i landets dagstidningar.

Än en gång skriver jag, för så har det sett ut under vintern och våren. Statsminister Sanna Marin och president Sauli Niinistö skulle säkert kunna få egna statyer eller parker uppkallade efter sig i någon mindre landsbygdsort i Sverige om Finlandsfebern håller i sig.

Finland har i Sverige hyllats för att man lyckats förankra Natostödet bland befolkningen, man har hyllats för att landet har ett försvar som inte är nedmonterat och för att Finland har en försörjningsberedskap som heter duga.

När jag intervjuade Maimo Henriksson, Finlands ambassadör i Sverige, för några dagar sedan berättade hon hur hon fått tårar i ögonen av alla positiva omdömen om Finland i svensk press. Hon sade också att medieintresset för Finland har märkts av exempelvis på ambassadens resor runt om i Sverige.

Det underliggande budskapet var att intresset tidigare kanske inte varit så stort.

Finland ledde, Sverige följde efter

Finland är i dag ett modigt, klokt och ett föredömligt land i Sverige. Speciellt bland Natoanhängarna.

Finland tog tidigt på sig ledartröjan i Natodebatten och har dragit med sig Sverige över mållinjen.

Att det svenska Natobeslutet satt hårt inne syns i opinionssiffrorna. Det var i tisdags som det för första gången blev statistiskt säkerställt att över hälften av svenskarna stöder ett medlemskap i Nato.

Det finns två orsaker till detta: historia och geografi.

I Finland har motargumenten mot ett Natomedlemskap lyst med sin frånvaro, speciellt bland ledande politiker. Det här ledde till det som Pekka Haavisto kallade för "nordkoreanska siffror" i riksdagen. 188 röstade för ett medlemskap, 8 ledamöter emot.

I Sverige har debatten hela tiden kretsat kring landets identitet. Hur ska andra länder se på Sverige om landet går med i Nato? Hur går det med kampen för nedrustning och mot kärnvapen om Sverige blir ett Natoland?

Och när landet väl skickade in sin ansökan inleddes genast en debatt om de förbehåll som Sverige vill ha i sitt medlemskap. Inga kärnvapen på svensk mark. Inga främmande baser i Sverige.

Den debatten har finländska politiker till stor del skjutit på. Det viktigaste i Finland har varit att så fort som möjligt få tillgång till de säkerhetsgarantier ett Natomedlemskap kommer med.

I Sverige har debatten handlat om identitet, i Finland om landets fortsatta existens.

Kommer intresset att hålla i sig?

Under våren har också Finland fått enormt utrymme i svensk press. President Sauli Niinistö har intervjuats flera gånger av svenska tidningar och tv-kanaler, men statsminister Magdalena Andersson har mig veterligen inte gett en enda intervju till finska medier under våren. Inte Kungen heller för den delen.

Frågan är vad det beror på.

Mediebevakningen av Finland har historiskt varit låg i Sverige, speciellt före pandemin. För tillfället är det endast Sveriges Radio som har en fast anställd korrespondent med bas i Finland.

Det här handlar om mediehusens prioriteringar som drivs av allmänhetens intresse.

Från finländskt håll är intresset för Sverige stort.

Bara i Stockholm finns det åtminstone fem korrespondenter som hårdbevakar svensk politik, ekonomi och kultur för finska medier.

Intresset för Finland har ändå ökat snabbt, men när den gemensamma processen är avslutad finns det en risk för att intresset än en gång dalar.

En förhoppning är att Finland ska kunna intressera svenska journalister, politiker och den stora allmänheten också efter att Natoprocessen är över.

Finland kan och ska vara mer än Mumin och Vinterkriget för Sverige.

Men nu gäller det för Finland att kapitalisera på den nyvunna nyfikenheten från grannen i väst.

På den finska ambassaden i Stockholm arbetar man redan febrilt med att hålla intresset för Finland uppe.

– Det gäller att upprätthålla det här intresset och alla kontakterna, och där har vi en viktig roll att spela, sade ambassadör Maimo Henriksson när jag intervjuade henne.

Men bara det faktum att ambassaden måste arbeta för att Sverige inte ska glömma bort Finland bevisar hur fragilt intresset är.

När det kommer till frågor om handel och försvaret samarbetar Finland och Sverige redan väldigt nära. Men intresset från allmänheten är också viktigt att upprätthålla.

Det betyder något att svenskarna vet om att det finns en finlandssvensk minoritet i Finland, och det betyder något att de vet vem som är president i landet. I slutändan handlar det om respekt för varandra.

Vi får se om Sverige kommer ihåg det nu när vi hand i hand vandrar in under Natos paraply.