Lejonanalysen: Svag tredje period och klena straffar bröt stark svit och gav Jalonen något att tänka på

Lejonen har varit sällsynt svårslagna de senaste åren, mycket tack vare urstarka tredje perioder. Men nu var det Sverige som avslutade starkast. Och vad ska vi riktigt säga om straffläggningen?

Efter att ha inlett hemma-VM med tre raka segrar blev det stryk för Finland i den fjärde. Sverige vann med 3–2 efter straffläggning.

Helhetsintrycket: Vilka usla straffar! (och vad lär sig Lejonen den här gången?)

Tränar inte hockeyspelare på straffar? Och om de gör det, hur kunde det då se ut så där?

En och annan tv-tittare i grannländerna undrade säkert över nivån på det straffskytte som avslutade VM-mötet mellan Finland och Sverige.

Tre Kronors Emil Bemström var den enda av tio straffskyttar som gjorde mål, och många av de övriga försöken var riktigt dåliga. Till synes oinspirerade skott ur märkliga vinklar med Toni Rajalas tama lyftning med ryggen mot mål som lämplig slutpunkt på ett mediokert straffdrama.

Att Sverige fick två poäng och Finland en kan anses vara rättvist sett till matchhändelserna. Tre Kronor vann två perioder, Lejonen bara en och Finland fick en del att fundera över.

Inte nödvändigvis något fel med det. I OS var Finland på väg mot ett bottennapp mot Sverige men reste sig och drog samtidigt lärdomarna som till slut gav titeln. Lejonen fick veta hur de inte ska spela, poängtappet var guld värt. Upprepar den historien sig, med skillnaden att Finland den här gången tappade två poäng?

Sveriges seger betyder att en svit förlängs medan en annan bryts. Finland har fortfarande aldrig vunnit över Sverige i en VM-match på hemmaplan. Däremot åkte Lejonen på en förlust efter nio raka segrar hittills i årets storturneringar.

Avgörandet: Tre Kronor lät Lejonen smaka på egen medicin

Trots förlusten förbättrar Jukka Jalonens landslag ändå en mäktig statistiknotering. Av de 30 senaste matcherna i VM och OS har Lejonen förlorat en enda under ordinarie matchtid, mot Tyskland i VM 2019.

Ett fenomenalt saldo, som bygger på magnifika tredje perioder. Gång efter gång har Finland tagit över helt i slutperioden och undvikit förluster, exempelvis i OS senast dä Lejonen i tredje perioden hämtade upp 0–3 till 3–3 mot Tre Kronor.

Den här kvällen gick det precis tvärtom. Det var Sverige som var klasser bättre i den tredje perioden. Andra perioden hade varit Finlands, men Tre Kronors avslutning var urstark, och den blågula segern var därför logisk.

Utan två svenska ribbträffar hade Finland blivit helt utan poäng. I bytet innan Finlands kvittering till 1–1 träffade Oskar Lang ribban och ett tvåmålsunderläge hade Lejonen knappast hämtat upp denna kväll. Och i slutminuterna av ordinarie tid räddade ribban Finland igen, då Erik Gustafsson var några centimeter från att bli segerskytt.

Snackisen: Back hittade back – vid motståndarmålet

Backar som spelar pucken mellan varandra på blålinjen innan nån av dem krutar in pucken i mål har vi sett förr.

Men backar som i spel med 5 mot 5 finns uppe parallellt med målet och spelar bort hela motståndarlaget innan en av dem sätter in trissan i tom bur, det är ovanligt hockeygodis.

En sådan pärla var just vad Mikko Lehtonen och Sami Vatanen bjöd på mot Tre Kronor. Lehtonen gav sig ut på en offensiv utflykt och serverade en sällsynt läcker passning mot bortre stolpen. Där dök Vatanen upp och petade elegant in pucken från närhåll.

Lejonen kommer att göra många mål ännu i den här turneringen, men jag har på känn att Finlands 2–1-mål mot Sverige kommer att vara en favorit också när VM ska sammanfattas.

VM-stämningen: Lite för städat för att hetta till

Måndagens match mellan Finland och USA: 55 utvisningsminuter.

Mötet mellan Lejonen och Tre Kronor: 10 utvisningsminuter.

Gissa kring vilken av matcherna det var bättre stämning?

Okej, nu förenklar jag kanske, men faktum är att ljudvolymen på läktarplats var högre i måndags, trycket från åskådarna var tyngre i USA-matchen än i grannklassikern.

Det kan bero på att publiken i Sverigematchen till större del bestod av sponsorer och dignitärer och såna som bjudits på biljett av företag och andra samarbetsparter.

Men om jag ska vara helt ärlig tror jag skillnaden ligger i matchbild. USA-kampen var en stundtals ful och het historia. Sverigematchen var schysst och präglades av ömsesidig respekt. Det blev aldrig riktigt upprört.

Frågetecknet: Vem hade rätt Dallastaktik, Jalonen eller Garpenlöv?

Tidigt på måndag morgon finländsk tid åkte Dallas Stars ur NHL-slutspelet. Redan på onsdag kväll var lagets svenska center Jacob Petersson med i VM.

Petersson visade inget tecken på att vara sliten efter en lång resa, tvärtom var han riktigt bra när Sverige vann och kopplade grepp om gruppsegern. Samma sak gällde förresten för Los Angeles-forwarden Carl Grundström, direkt från Atlantflyget in i rinken också han.

Finland hade också en nyanländ spelare i Tammerfors, men Lejonens taktik var att spara Peterssons klubbkompis Miro Heiskanen och låta honom glida in i turneringen mot betydligt svagare motstånd.

Hade Finland förlorat också utan backstjärnan? Får vi aldrig veta. Hur stor nytta Sverige till slut har av segern över Lejonen är en annan fråga utan svar just nu, men när turneringen är över kan vi eventuellt dra några slutsatser kring vem som resonerade rätt.

Lejonkungarna: Det var Mikko Lehtonens match

Tre stjärnor: Mikko Lehtonen

Det gick att med blotta ögat se att Mikko Lehtonen var Lejonens ledande spelare mot Tre Kronor, men för den som söker ytterligare bevis är det bara att kolla in matchstatistiken.

Lehtonen var bäst på plan i poängväg med 1+1=2. Han var etta i matchens plusminusstatistik med +2. Ingen sköt mer än Lehtonen med hans fem skott på mål. Och han hade dessutom mest istid i Lejonen med sina 24.07

Snacka om dominans.

Två stjärnor: Sami Vatanen

Gör ett strålande VM, utmärker sig på ett annat sätt än han gjorde i OS. Har tillstånd att bidra i offensiven, men har inte heller gått bort sig bakåt. Fick stort ansvar: tackade genom ett mål, en straffmiss och en fin helhetsinsats.

En stjärna: Hannes Björninen

Under en kväll när Finlands toppkedjor hade det lite motigt stod fyrans Björninen för en stark insats i bägge riktningar. Fick denna gång spela med Marko Anttila och Jere Innala och var klart vassare än kedjekompisarna, känns som att Björninen kunde ha mer att ge om han fick större stjärnor runt sig.

Fortsättningen: Två nya segrar och två nya backar

Storbritannien väntar på fredag eftermiddag och Österrike ett dygn senare. Matcher som Jukka Jalonens landslag givetvis kommer att vinna. En finländsk överlägsenhet görs ännu klarare av spelprogrammet som är gjort för att maximalt gynna värdlandet.

Därför spelar britterna också på torsdag medan Finland vilar. Och Österrike har sena matchen på fredag kväll och tvingas spela två hela matcher inom mindre än ett dygn. Ett sådant matchtempo tar udden av smånationer och den bättre tränade och samtidigt mer utvilade finländska lagmaskinen kan rulla fram mot riktigt klara segrar om den bestämmer sig för det.

Resultatmässigt intressantare för finländsk del är nästan att se om USA kan slå Sverige i helgen och ännu skapa förutsättningar för en gruppseger för Lejonen.

Allra mest fokus under matchen mot britterna kommer ändå att sättas på de nya backarna. Miro Heiskanen och Esa Lindell lär vara med på fredag och speciellt efter den här kvällen kan man säga att de behövs. Sveriges backbesättning har hittills hållit en högre snittnivå. Dallasduon kan kanske ändra på den saken.