Hoppa till huvudinnehåll

Sport

Festen i Karislägret har börjat: Storebrorsan Andreas höll på att tappa byxorna i vimlet, lillebror Nico tackar hela staden för första guldet i moderklubben

Uppdaterad 19.05.2022 04:43.
Andreas Rönnberg blir uppkastad i luften av spelarna i BK-46.
Bild: Handbollsförbundet/Mikko Stig/Newspix24

20 titlar och sedan en lång guldtorka. I år steg BK-46 upp på tronen igen, och såg till att det blir handbollsfest i Karis. Det är en otrolig handbollskultur som inte lyst så starkt sedan glansdagarna, säger Nico Rönnberg.

Festen har startat bland Karisfansen och spelarna. En hel läktarsektion stod upp när BK-spelarna en efter en rusade fram mot dem med mästerskapsbucklan i högsta hugg.

Till slut hade också Finlands flagga brett ut sig över BK-46-supportrarna. Spelarna omfamnade varandra, jublade och deltog i festen med fansen. Till slut lyftes Andreas Rönnberg upp och kastades i luften några gånger.

– Det kändes bra, men jag höll på att tappa byxorna, konstaterar han en stund senare med ett brett leende i Yle Sportens intervju när spelarna släppt taget om honom.

Långt efter att hallen tömts på folk går det fortfarande att höra festen som pågår utanför Britas bollhall. Till slut tystnar det när festen rullar vidare mot Karis.

Oscar Kihlstedt med mästerskapsbucklan i högsta hugg.
Bildtext En efter en fick spelarna lyfta bucklan i skyn, framför en hel drös av tillresta fans.
Bild: Lehtikuva

BK-46 har vunnit 21 titlar totalt nu, men väntan på det här guldet var lång. Senaste guldet kom 2006, och de enda lagmedlemmarna som var med om att uppleva det mästerskapet – på planen – var Andreas Rönnberg och Jac Karlsson.

Nu fick Jac Karlsson njuta av den sista segermatchen på läktaren, Andreas Rönnberg på bänken.

Det var länge sedan, konstaterar Andreas Rönnberg om det föregående guldet – nu 16 år senare – som guldtränare.

– Jag är så gammal att jag kommer inte ihåg hur det kändes då. Men i dag känns det åtminstone bra, säger han med ett leende medan laget står bakom honom med mästerskapskepsarna på huvudet.

Nico Rönnberg: För staden och klubben jag fått så mycket av

En Rönnberg fanns ändå på planen i dag, och var än en gång en synlig pjäs.

Brorsan Nico Rönnberg har flera fina handbollsminnen på sitt cv, men det fanns en sak som saknades: ett guld med fostrarföreningen.

– Det är otroligt skönt. Jag har svårt att hitta orden. Jag är tillbaka i moderklubben och nu har jag också mitt första ligaguld här. Att vi kan ta hem dubbeln i år är otroligt starkt av oss, säger Nico Rönnberg och fortsätter:

– Jag är otroligt stolt över vårt lag och jag vill tacka alla som är med och bidrar till att jag får mitt första guld här hemma i Karis – som gett mig så mycket och är staden där jag hör hemma.

Första finalen var en väckarklocka

Tränaren Andreas Rönnberg skriker något och pekar mot planen från sidan av planen.
Bildtext "Du känner dig lite hjälplös som tränare ibland" säger Andreas Rönnberg som nu vunnit guld både som spelare och tränare i BK-46.
Bild: Handbollsförbundet/Mikko Stig/Newspix24

Nico Rönnberg har varit en synlig profil under finalserien med sina totalt 39 mål. Samtidigt gjorde BK-46 det svårt för Dicken i den andra ändan och årets silverlag stannade på under 20 gjorda mål i de tre sista finalmatcherna.

Försvaret höll tätt och målvakterna var de sista lysande pjäserna mellan stolparna. Mikael Heinonen stod för 15 räddningar bakom det slitande försvaret i sista finalen.

– Det är vårt försvarsspel som fungerat så otroligt bra hela säsongen. Vi har hållit oss till den taktiken som Gea (Andreas Rönnberg, reds. anm.) har lagt upp. Jag tycker inte det finns något som inte fungerat den här säsongen.

"Vi såg oss själva i spegeln – sen går vi som tåget"

Precis som i tidigare drabbningar lyckades Dicken också i den sista avgörande matchen stå för en stark upphämtning. Till slut räckte det ändå inte hela vägen. Enligt Nico Rönnberg var det den starka tron på det egna spelet som var avgörande.

Båda bröderna Rönnberg ser den första finalmatchen som en avgörande väckarklocka.

– All cred till Dicken, de kämpar bra och gör det svårt för oss. Det är inga lätta matcher. De lyckas eliminera oss i första matchen på vår hemmaplan. Trots bredden har vi ändå ett ganska orutinerat lag på bänken, otroligt skickliga unga spelare, men det krävs rutin när mycket avgörs mellan öronen i de här matcherna.

– Vi ändrade på några små fel och såg oss själva i spegeln. Efter det går vi enligt mig som tåget och inget är tveksamt. Vi håller oss till vårt eget spel och vår plan, säger Nico och får medhåll av storebror Andreas.

– Dicken knäppte oss på näsan ordentligt en gång och vi kom ner med fötterna på jorden. Det fick oss att prata om vad vi egentligen håller på med. Efter det klarade vi av att spela som vi ville, säger Andreas Rönnberg.

Lång fest att vänta?

Sedan det första guldet har väntan på en ny titel aldrig varit så här lång för BK-46 som knep 20 titlar mellan 1968 och 2006. 16 av dem kom på en tidsperiod på 20 år.

– Vi är tillbaka på tronen och tar dubbeln i år. Helt otroliga känslor, konstaterar Nico Rönnberg.

På frågan hur detta guld ska firas är samtliga samstämmiga, men vissa mer kortfattade än andra.

Mikael Heinonen: Det ska firas, efter en lång väntan ska det firas.

Andreas Rönnberg: Vi firar väl lite i dag och i helgen och sedan åker vi utomlands nästa vecka.

Nico Rönnberg: Vi far nästa vecka till Spanien på resa. Det kan vara att det går hett och vilt till en vecka, två framåt nu. Men jag har ändå två små pojkar som väntar på mig där hemma. Det gäller att se till att familjen och jobbet har det bra också. Det kommer vara fest till och från i hela Karis. Man ser det i dag också. Det är inte bara laget som kommer fira, det här är en stor sak för hela BK-46 och hela Karis. Det är en otrolig handbollskultur som inte lyst så starkt sedan glansdagarna.