Hoppa till huvudinnehåll

Utrikes

Kriget flyttar in i rättssalen – Ukrainas rättssystem på prov då första krigsförbrytaren åtalas

Uppdaterad 20.05.2022 13:50.
En bild av Vadim Sjisjimarin. I bakgrunden syns en vakt med ett automatvapen.
Bildtext Vadim Sjisjimarin i rättssalen i Kiev på rättegångens andra dag den 19 maj.
Bild: Oleg Petrasyuk / EPA

På onsdagen inleddes den första rättegången i Ukraina mot en rysk soldat, men kan en soldat få en rättvis rättegång i krigstid och dessutom i motståndarlandets domstol?

Butja, Irpin, Mariupol ...

Under invasionen i Ukraina har nyheter om de ryska styrkornas övergrepp på invånarna haglat tätt, och på onsdagen fick övergreppen officiellt ett ansikte.

Den 21 år gamla sergeanten Vadim Sjisjimarin från sibiriska Irkutsk står åtalad för både krigsbrott och överlagt mord. Enligt åtalet ska han ha skjutit ihjäl en 62 år gammal man i nordöstra Ukraina fyra dagar efter att invasionen hade börjat.

Vid rättegångens första behandling på onsdagen erkände Sjisjimarin att han hade dödat mannen.

Rättvis rättegång under krig?

Att ordna rättegångar mot motståndare mitt under brinnande krig väcker en hel del frågor. Kan det faktiskt bli en rättvis process eller bara en skenrättegång?

Till exempel i fallet Sjisjimarin publicerade den ukrainska säkerhetstjänsten SBU tidigare i maj en video, där Sjisjimarin medger att det var han som sköt. Det är svårt att veta under hurudana omständigheter Sjisjimarin valt att erkänna.

Immi Tallgren, docent i internationell rätt vid Helsingfors universitet, säger att publicerande av dylika videor inte är sakligt och hänvisar till Genèvekonventionerna, som förbjuder förnedrande offentlig behandling av krigsfångar.

Tallgren ser ändå själva rättsprocessen hittills mot Sjisjimarin som saklig.

– Bevisföringen är klar, behandlingen är offentlig i normal ordning. Den åtalade har advokat och tolk, och medierna är på plats.

En bild från rättssalen i Kiev. I förgrunden en advokat, till höger två domare, till vänster Vadim Sjisjimarin i en glasbur.
Bildtext Sjisjimarin får tillgång till både advokat (i förgrunden) och tolk (i vit huvudduk).
Bild: Tanya Gordienko / EPA

I frågan om Ukraina har behörighet att åtala en rysk soldat är allt också i sin ordning.

– Här är heller ingenting konstigt. Det är helt normala behörighetsprinciper för straffrätten. Ukrainas behörighet bottnar i att brottet begåtts på deras område och offret har också varit ukrainare, förklarar Tallgren.

Tallgren tillägger att en universalbehörighet gäller ifråga om krigsbrott, så enligt internationell rätt kan och bör personer misstänkta för sådana brott åtalas var som helst.

Rättegången mot Sjisjimarin är en prövning för den ukrainska rättsapparaten och insatserna är höga enligt Oleksandr Pavlitjenko, ordförande för den ukrainska Helsingforskommittén.

– Frågan är om vi kommer ha en riktig rättsprocess eller bara ett spel för gallerierna.

Docent Immi Tallgren påpekar att Ukraina ändå har stora intressen att visa upp ett fungerande rättssystem bland annat med tanke på landets ambitioner att bli EU-medlem.

– Jag ser det som man här nästan försöker åstadkomma en uppvisningsrättegång (fi. näytösoikeudenkäynti), om man vill använda det ordet, som är raka motsatsen till skenrättegångarna under Stalins tid, då det var politiska rättegångar där resultatet var klart för alla redan i början av rättegången.

Tallgren syftar specifikt på skenrättegångarna mot Nazitysklands soldater, som oftast saknade möjligheter att försvara sig till exempel med advokat. Straffen var också påtagligt hårda, ofta slutade processerna med omedelbar arkebusering.

Tallgren vill ändå inte gå händelserna i förväg och säger att det återstår att se vad resultatet blir i processen mot Sjisjimarin.

Ryssland överväger också rättegångar

Förutom i Ukraina kan rättegångar i Ryssland också bli aktuella, men risken är överhängande att de bara blir ytterligare ett slagträ i stil med de turvisa utvisningarna av diplomater i västländer respektive Ryssland.

– Här kan det komma en motreaktion. De ukrainska soldater som är i ryska händer kan anklagas för påhittade eller riktiga krigsbrott och bli något slags syndabockar på grund av den här politiken, säger Immi Tallgren.

Ukrainska soldater i en buss.
Bildtext Ukrainska soldater på väg från stålverket Azovstal till ryskkontrollerade områden.
Bild: Alessandro Guerra / EPA

De senaste dagarna har hundratals ukrainska soldater evakuerats från stålverket Azovstal i Mariupol till ryskkontrollerade områden, och oron för deras säkerhet är stor.

Hur Ryssland ser på dem juridiskt är också högst oklart, på torsdagen vägrade Kremls talesperson Dmitrij Peskov säga huruvida soldaterna ses som kriminella eller krigsfångar.

På tisdagen diskuterade det ryska underhuset eventuella dödsstraff och ifall ukrainska "nazistförbrytare" alls borde få ingå i utbyten av fångar. I debatten hette det att ukrainska fångar borde ställas inför rätta.

Ryssland har däremot stora brister i sitt rättssystem och har dessutom lämnat Europarådet, där medlemmar förbinder sig till vissa principer.

– Ryssland har alltså inga skäl att internationellt motivera och följa förordningar om rättvisa rättegångar på samma sätt som Ukraina. Sannolikt skulle vi inte se samma öppenhet i de här rättegångarna, säger docent Immi Tallgren.

Vem utreder egentligen krigsbrotten?

Den ukrainska riksåklagaren Iryna Venediktova har sagt att antalet misstänkta ryska krigsförbrytare redan passerat 40 och att hennes kansli har över 11 000 fall av misstänkta krigsbrott på sitt bord.

En mörkhårig kvinna står vid ett talarpodium.
Bildtext Iryna Venediktova sa att den första rättegången ska signalera till alla gärningsmän att det inte finns någon straffrihet. Arkivbild.
Bild: Alyona Nikolayevich / Ukrinform / AOP

Venediktova och Ukraina har tydligt signalerat att de själva tar itu med fallen.

– Jag ser det som en del av en politik, där man vill kommunicera att de här handlingarna leder till straffrättsligt ansvar. Man kommunicerar att lagen gäller i Ukraina och att man inte kommer ostraffad undan, och man kommunicerar att Ukraina är en suverän stat med fortfarande fungerande rättsväsende, som de själva använder, säger docent Immi Tallgren.

Trots att Ukraina vidhåller att de själva ska sköta rättsprocesserna, välkomnar de också hjälp från utlandet. Bland andra Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Europarådet har skickat utredare till Ukraina, men vad är egentligen utlänningarnas roll om Ukraina har huvudansvaret?

Enligt docent Tallgren hör ett enskilt fall som det ovan med sergeant Sjisjimarin just till det lokala rättsväsendet, inte till ICC.

– ICC är ämnat för stora, allvarliga brott ofta kopplade till ledarnivån, säger Tallgren men tillägger att ICC också kan behandla mindre fall om värdlandet inte kan eller vill ordna rättegången själv.

Enligt Tallgren kan processer mot enskilda åtalade, som Sjisjimarin, sättas igång också under pågående krig, men åtal på högre nivå gör man bäst i att vänta med.

– Då ska man utvärdera krigets orsak, syfte, vinningar och uteblivna sådana. Man skaffar sig en helhetsbild av hur systematiskt det varit, och hur medvetna militärerna varit om konsekvenserna av det politiska beslutet, säger Tallgren och påpekar att det här kräver mycket mera tid och bevisföring än mindre fall.

Artikeln uppdaterad 20.5 klockan 13.50 med ytterligare kommentarer av Immi Tallgren om universalbehörigheten ifråga om krigsbrott samt om skenrättegångar mot Nazitysklands soldater.

Källor: AFP, BBC