Hoppa till huvudinnehåll

Inrikes

Hundskall ledde till dom för hemfridsbrott – hovrätten bekräftade den exceptionella domen

Uppdaterad 23.05.2022 15:22.
Den finska spetsen Äijä, en rödbrun lurvig hund, med Kyösti Husu, en grönklädd man. I bakgrunden ett stockhus.
Bildtext Hunden Äijäs hundskall ledde till dom för hemfridsbrott för hundens ägare. Äijä är av rasen finsk spets.
Bild: Janne Lindroos / Yle

Alla hundar skäller, men när kan skällandet anses vara så störande att det är brottsligt? Det var frågan i en rättegång som ledde till fällande dom i både tings- och hovrätten.

Tingsrätten dömde hundägaren för hemfridsbrott eftersom hans hundar skällde för mycket. Helsingfors hovrätt fastställde domen förra veckan.

Hundskall leder sällan till fällande dom

Yles MOT-redaktion har rett ut rättspraxis i fråga om hundskall i den här artikeln (på finska).

Rättspraxis är varierande. Ibland förkastas åtalet på grund av brist på bevis. Ibland leder hundskall till fällande dom.

Centralt med tanke på domslutet är om rätten anser att hundskallet är en orimlig olägenhet. Skäller hunden till exempel så högt om nätterna att det är svårt att sova.

Det här bedöms bland annat genom att man hör vittnen, det vill säga grannar till hundägaren.

Olika åsikter

I det fall som hovrätten tog ställning till gick grannarnas åsikter isär. En granne på cirka 200 meters avstånd sa att hundarna ibland skällt in på småtimmarna.

En annan granne som bodde på 40-50 meters avstånd hade inte just alls hört hundarna skälla.

Hundägaren säger att grannarnas uppgifter om att hundarna skulle ha skällt oavbrutet inte stämmer.

Den dömda hade försökt bevisa sin ståndpunkt med hjälp av hundpejl. Han hade också gjort en videoinspelning för att bevisa att grannens påståenden om att hundskallet är störande inte stämmer.

På videon är hundägaren inne i grannens bostad samtidigt som hunden skäller på gården.

Hovrätten konstaterar i sin dom att utifrån videon hörs hunskallet inte inomhus. Det här var ändå inte ett avgörande bevis enligt hovrätten, eftersom inspelningen inte var från det tidsintervall som åtalat handlade om.

De grannar som klagat över oväsendet har flyttat från orten.

Vill att Högsta domstolen tar ställning

Hovrätten nådde samma slutsats som tingsrätten, det vill säga att hundskallet utgjorde hemfridsbrott.

Hundägaren dömdes till 50 dagsböter och till att betala sina egna rättegångskostnader på över 20 000 euro.

Den dömda tänker ansöka om besvärsrätt till Högsta domstolen. Det skulle i så fall vara den första gången som hundskall behandlas i landets högsta rättsinstans.

Ovanlig rättsprocess

– Det är nog mycket ovanligt med den här typen av processser, säger advokaten och vicehäradshövdingen Christian Näsman. Hemfridsärenden finns ju nu och då i domstolarna, men det är bara någon procent av de fallen som handlar om hundar.

För att hundars skällande ska kunna definieras som störande av hemfrid så måste man dels kunna bevisa att skällandet verkligen stör de grannar som det ofta är frågan om, och dels ska det också finnas någon form av uppsåt hos hundägaren, det vill säga att hundägaren med vett och vilja vill förorsaka oljud. Det här kan vara svårt att bedöma i en rättsprocess.

– Ytterst sällan har hundägare dömts för hemfridsbrott, vanligare är att åtalet förkastas, säger Näsman.

Han bedömer själv att Högsta domstolen knappast tar upp den här frågan.

– HD tar sällan tar upp bevisfrågor, det vill säga ärenden där det gäller att bedöma vad till exempel vittnen har sagt. Dessutom är det färre än fem procent av alla ansökningar om besvärsrätt som faktiskt behandlas av HD.

Artikeln är en bearbetad översättning av Yle Uutiset artikel Koiran haukkuminen toi omistajalle tuomion kotirauhan rikkomisesta – hovioikeus vahvisti poikkeuksellisen tuomion. Översättning av Lars Gustafsson

Artikeln kompletterades kl 15.22 med kommentarer av advokaten och vicehäradshövdingen Christian Näsman.