Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

En skiss av Kirk och Spock som omfamnar och tittar ömt på varandra.

Porr, pisk och politik: Hur homoerotisk fanfiction gick från sexfantasi till queer samhällskritik

För tio år sedan satte Fifty Shades of Grey erotisk fanfiction på den breda allmänhetens karta, men inom fandom är det framför allt den homoerotiska slashen som är populär. Slash har spelat en politisk roll – som den nu håller på att förlora.

Från 2022

Varför skriver vi erotisk fanfiction? Vad får oss att plocka våra favoritkaraktärer från våra favoritverk – eller favoritband – och sätta dem i sexuellt explicita situationer?

Jag kom in i fanfiction i mina tonår, i 14-15-årsåldern. Fandomet var – som du redan vet om du läst den här artikeln – Harry Potter. Driven av en naturlig nyfikenhet tog det förstås inte länge innan jag började klicka in mig på fics med klassificeringarna M eller NC-17.

Det fanns en spänning i att se karaktärerna jag kände så väl...

... leva ut helt andra sidor av sig själva – sidor, som originaltexten aldrig gav dem utrymme för.

Romantiska sidor, ja – men framför allt lust, och i par som kändes otippade.

Som inom många fandoms var m/m slash inom Harry Potter mycket populärt, och snabbt halkade jag in på de separata arkiven ägnade åt specifika pairings. Själv besökte jag framför allt The Silver Snitch I och The Silver Snitch II som var Harry/Draco respektive Harry/Snape-arkiv. Och jag minns att det stundvis var otroligt snuskigt.

– Riktigt snuskigt ja! Harry Potter var otroligt snuskigt, säger forskaren vid University of South Alabama Kristina Busse när jag beskriver mina egna minnen av fandomet.

Det gällde förstås inte bara slash, och det var inte bara snuskigt – det var smutsigt och mörkt, säger hon. Sexuella relationer mellan vuxna och minderåriga, darkfics med dödsätarna, tortyr, våldtäkt och sexslaveri. På senare tid har Busse noterat hur författare som publicerade fics då nu avpublicerar dem för att undvika en backlash.

Rowlings strävan efter att rensa internet från sexuellt laddad Harry Potter-fanfiction misslyckades

Sett ur det perspektivet är det inte svårt att förstå att J.K. Rowling – trots att hon godkände fanfiction i övrigt – vidtog juridiska åtgärder för att försöka stänga ner sajterna som erbjöd sexuellt explicit eller pornograftisk fanfiction.

20 år senare kan vi förstås konstatera att hennes strävan efter att rensa internet från sexuellt laddad Harry Potter-fanfiction misslyckades.

Slashens tre vågor

Slash – alltså den kategori av fanfiction som ofta är av sexuell karaktär, och där ett manspar står i fokus – har lika långa anor som fanfiction självt. I det fördolda cirkulerade berättelserna om Sherlock Holmes och John Watson, om Bruce Wayne och Dick Grayson, men det var först år 1974 som den första homoerotiska slashficen publicerades, i fanzinet Grup #3.

A Fragment out of Time av Diana Marchant var kort och nämnde inga namn, men tillsammans med ficen trycktes också en illustration av kapten James T. Kirk och Mr. Spock.

(Om du förresten någon gång undrat varifrån benämningen slash härstammar så är det faktiskt från just den här tiden. Fanzinen utvecklade en praxis där fanfiction som innehöll sexuellt laddade situationer – implicit eller explicit – märktes med de involverade karaktärernas initialer och ett snedstreck; slash. Slog du upp ett fanzine och möttes av K/S kunde du ana att det inte kommer att handla om Kirks och Spocks vänskap.)

Fattar du ingenting? Det här är fanfiction

I essän A History of Slash Sexualities av Kristina Busse och Alexis Lothian delas slashens utveckling in i tre vågor – och den första får sitt startskott här, på 1970-talet.

Den första vågens slash handlade väldigt mycket om heterosexuella kvinnors fantasier om den perfekta, jämställda romantiska relationen som projiceras på homosexuella mäns kroppar. De var frånkopplade homosexuellas förutsättningar i det verkliga livet, och reproducerade ofta heteronormer och traditionella könsroller.

De är inte gay, de är bara kära i varandra

Kristina Busse

I den mån gaykultur skildrades var den stereotyp och huvudkaraktärerna tog ofta avstånd från den. Den större gemenskapen saknades – här fanns bara de två männen, ofta ett par i hemlighet.

– För den första vågens slashers var det här grejen. De är inte gay, de är bara kära i varandra, säger Busse.

Det var inte förrän 90-talet, med först den andra och sedan den tredje vågens slash, som ett intresse för representation medföljde – under den andra vågen för homosexuella män, och med den tredje vågen mångsidigt för olika sexuella läggningar och könsidentiteter. Skildringarna blev under 90-talet mer realistiska och började spegla faktiska samhälleliga skeenden, som legalisering av samkönade äktenskap och hiv-epidemin.

Samtidigt började slashen fungera som kritik mot mainstream medias heteronormativitet och avsaknad av queer representation. I synnerhet efter att fanfiction – inklusive slash – flyttade ut på internet började representation väga tyngre, eftersom berättelserna inte längre cirkulerade inom ett slutet sällskap inom sitt specifika fandom, utan nåddes bredare – också av sådana som primärt sökte representation och inte en viss pairing eller ett visst fandom.

Tredje vågens slash är djupt rotad i en queer gemenskap, och det är framför allt här som slash har blivit ett sätt för i synnerhet unga läsare och författare att fundera på och komma till ro i sin egen queera identitet, något att spegla sig i för att hitta sig själv.

En man bra – två män bättre?

Fanfiction är en väldigt kvinnodominerad praktik, och det gäller också slash. Varför är slash så populärt, egentligen? Vad identifierar vi oss med i beskrivningar av romantiska och sexuella relationer mellan män? Teorierna är många.

Det kanske mest uppenbara svaret är: en man är bra, två män är bättre. Men det gäller bara de heterosexuella kvinnorna, inte de queera som, påpekar Busse, har funnits med i både läsar- och författarskaran från första början.

Identifikation är inte heller så enkelt som att vi främst identifierar oss med synliga egenskaper som könstillhörighet. I slashen finns helt enkelt andra saker som kvinnorna identifierar sig med – och saker som fascinerar, trots att man kanske aldrig skulle vilja ha det så i verkligheten.

Ta den i romantisk fanfiction vanliga tropen själsband.

– För vilken normal person som helst: vilken fruktansvärd tanke! Kan du föreställa dig att din partner känner till varenda liten sak som du tänker på? En fullständig mardröm – och ändå: jag fullkomligen slukar sådana berättelser, jag älskar dem. Tanken om att vara menad för varandra, det romantiska och det sexuella, helt synkroniserat. En fantasi som ingen vill ha i verkliga livet, men som ändå är väldigt stark.

Det samma gäller fics med olika typer av maktdynamiker; BDSM- och slavberättelser – eller för den delen de mörkare delarna av Harry Potter-slashfic som nämndes tidigare i artikeln – som är väldigt populära inom fanfiction. Rent logiskt borde vi avsky dem, säger Busse. Ändå läses de, för där finns något som tilltalar.

Det är ju fortfarande karaktärerna du känner och älskar

Kristina Busse

Den förklaring som ter sig mest logisk för Busse är ganska enkel: de är inte som vi.

– Det finns en uncanny valley där läsupplevelsen blir obekväm om karaktären är för lik en själv, säger hon.

Det är helt enkelt bekvämare för kvinnor att föreställa sig män i de romantiska och sexuella fantasier som skrivs in i slashen. Samma logik gäller inte minst fanfiction där maktbalansen är förskjuten. Kvinnor och andra utsatta grupper bär med sig en historisk kontext in i berättelsen som män, särskilt vita, inte har, säger Busse.

En vit man som får pisk eller förslavas har inte alls samma konnotationer som en kvinna eller en svart man i motsvarande scenario.

Ordlista - för dig som inte hänger med

Ibland är sex bara sex i fanfiction, men Busse argumenterar ändå för att sex ofta också är något annat – känslorna, relationen. Det gäller särskilt de långa, med själsbandstropen – men, säger Busse, också i de korta berättelserna; de 1 500 ord långa, rent pornografiska ficsen där karaktärerna bara träffas på gatan och knullar i en gränd, finns det en annan dimension.

– Det är ju fortfarande karaktärerna du känner och älskar, eller hur? Även om de inte känner varandra i den berättelsen så vet du att de känner varandra i de hundratusentals andra fics du har läst om dem. Den känslomässiga dimensionen finns också här.

"The end of slash"

Trots att det går att se på de tre vågorna som en linjär utveckling av slashfic skrivs det hela tiden ny slash som passar in i alla tre – och en stor mängd är av den första vågens slag: ren sexuell fantasi, noll intresse för representation.

Själv minns jag främst sådan slash: noll intresse för någon vidare gaykultur, oftast ren PWP. Men så är mina minnen också från Harry Potter som ju – om man ska tro Kristina Busse (och det ska man) – hörde till de fandoms som producerade något av det smutsigaste i sexväg.

En illustration av ett slott i månsken. På bilden står det: "The Silver Snitch. All slash, all the time. Run by authors. We know how slash is done."
Bildtext "All slash, all the time" - The Silver Snitch började som ett allmänt slasharkiv, innan sajten delades upp i Harry/Draco och Harry/Snape.
Bild: Skärmdump från Waybackmachine.

Mycket av den miljön jag rörde mig i är borta nu. The Silver Snitch-arkiven – borta. Liksom många andra nischade arkiv som erbjöd endast slash eller endast NC-17-material eller endast en viss pairing. Jag har brukat tänka att det beror på att J.K. Rowling tog en delseger i kampen mot snusket, men det verkar snarare handla om en kulturell förändring inom fanfiction.

Det har nämligen hänt något också på den fronten under de 15 år som jag varit utanför fandom – om den övriga utvecklingen kan du läsa mera här – något som Busse och kollegan Alexis Lothian som bäst håller på att skriva en bok om. De pratar om “The end of slash”.

Tidigare var fandom mycket tydligt uppdelade i de som läste slash och de som inte gjorde det.

– Det var en fullständigt annorlunda miljö. Separata gemenskaper med separata e-postlistor och separata arkiv. Allt det där är borta, säger Busse.

Det som framför allt har hänt är att världen förändrats. Synen på könsidentitet och sexualitet har förändrats, och i mainstream media kryllar det nu av queer representation. Det behov av att fylla en lucka där representation saknades i populärkulturen finns inte längre på samma sätt.

Oppositionen och den känsla av motstånd som slash på 90- och 00-talen hade, den finns inte längre

Kristina Busse

Fansen bryr sig inte längre om det är slash eller het, för det råder en betydligt större öppenhet och medvetenhet kring frågor som gäller just kön och sexualitet.

Förstås existerar slash fortfarande i bemärkelsen m/m-fics, säger Busse, men det är något annat än slash som fungerar som politisk opposition.

– Hela den här tanken med att ta straighta, manliga huvudkaraktärer och göra dem queera… Nu finns det fandoms som har queera huvudkaraktärer. Oppositionen och den känsla av motstånd som slash på 90- och 00-talen hade, den finns inte längre. För världen har förändrats.

Den här artikeln bygger på en intervju med Kristina Busse. Övrigt material är essän A History of Slash Sexualities. Debating queer sex, gay politics and media fan cultures (2017) av Alexis Lothian och Kristina Busse, artikeln Web of fantasy turns the boy wizard blue (2003) i The Scotsman, och intervjun med Rachelle Saunders i podcasten Witch Please, Episode Sigma: Harry Potter and the Brand of Loyalty (2016). Också wikisajten Fanlore.org har i någon mån använts som källa.